På kvällen åkte jag och Nellie in till Karlbergsparken för att möta upp våra vänner för lite gemensam rallyträning. Jag kände mig egentligen alldeles för trött, men tog mig dit ändå. För vi måste få in lite mer träning med störningar inför rallytävlingen. Det gick okej, men inte så bra som matte vet att Nellie kan vara när det är bara är vi två som tränar. Men så är det säkert för alla. Därför är det väldigt bra att träna på olika platser och tillsammans med olika hundar också, för att få in så mycket störningsträning som möjligt. Anledningen till att hon har selen och halsbandet på sig samtidigt var för att jag var för lat för att ta av henne selen när vi tränade bara, och man måste använda sig av halsband och koppel vid rallytävlingar i nybörjarklassen. Därför ser hon en aning, ja vad ska man säga.... välsäkrad ut! Haha! 

Idag var vi först på morgonen på det fjärde kurstillfället på kursen fria hundar. Morgonen började med att alla band upp sin hund och gick 10 meter därifrån för att lyssna på vad dagens lektion skulle handla om, samtidigt som hundarna fick kommandot vänta. Nellie har blivit bättre och bättre på det de senaste veckorna, trots att vi inte har övar så jättemycket på det som vi kanske egentligen borde. Nu har hon faktiskt kommit till det stadiet att om det tar längre tid än några minuter, så lägger hon sig ner och väntar, vilket är ganska skönt. Duktig tjej!

Denna gången arbetade vi mycket med extern belöning med hundar som störning. Alla hundarna fick ställa upp sig på ett långt led vid ena sidan av vägen, sedan skulle hundarna en åt gången, få se när föraren lade ner en godis på en tallrik på marken och hunden fick inte ta den, sedan skulle man gå tillsammans med hunden en bit bort (lös eller i koppel) utan att nosa på annat eller hälsa på de andra hundarna. Då hunden lyckades med detta fick den sitt varsågod och fick då springa och äta upp godbiten på tallriken. Sedan kallade man in sin hund och den skulle då komma direkt utan att ta en extra sväng och hälsa på de andra hundarna eller leka i skogen. Nellie kunde detta jättebra! Här är en film på just detta från kursen: 

Sedan gick vi till en hundrastgård och hundarna fick leka med varandra i par som kursledaren trodde kunde ha kul tillsammans. Nellie blev tilldelad en grand danois att leka med. Det tyckte jag var jätteskönt då Nellie är mycket starkare än andra hundar och jag är alltid rädd att den andra hunden ska skada sig när de leker. Nellie är inte aggressiv eller så, men ett hopp eller en tackling från Nellies sida som är menat som vänligt bus, resulterar ofta i att den andra hunden välter eller står på nosen. Vi vill verkligen lära henne att hon inte kan vara så hårdhänt mot andra hundar som hon vill vara, men det är väldigt svårt att träna på, men vi tänker inte ge oss. Det ska nog gå till slut det också!

Först när vi släppte hundarna var hon lika på och kaxig som vanligt, men efter att de hade stannat upp och officiellt hälsat på varandra (nosat) och hon upptäckte hur stor han egentligen var, blev hon faktiskt lite förskräckt, haha! När han kom dundrande bakom henne och jagade henne i hundgården kom det ut små förskräckta pip (skrik) från henne som jag aldrig någonsin tidigare hade hört. Hon blev allt lite nervös tror jag, haha! Det tyckte jag bara var bra för henne. Jag tror att det är nyttigt för henne att hon får se att det inte allid är hon som är störst, bäst och vackrast i hundgården, vilket hon själv verkar tro. Nellies ego fick sig här en rejäl törn idag, haha… men det tyckte matte och husse bara var bra, så vi och de andra kursdeltagarna skrattade bara åt henne. Grand danois hunden var en hane och hette Melker och var hur snäll som helst och försökte bara få igång Nellie till lek, men Nellie sprang bara i panik fram och tillbaka och försökte ta skydd hos sin matte och husse. Nu helt plötsligt blev den stora tjejen väldigt, väldigt liten. Hon fortsatte ha väldigt stor respekt för Melker hela kursen igenom. Jag tror hon blev lite rädd över hans storlek och yviga kroppsspråk. Om hon bara kunde förstå att det är just precis detta som gör att mindre hundar kan vara rädda för Nellie också, men det förstår hon såklart inte.... tyvärr! 

Undertiden de lekte var uppgiften att man skulle studera hundarnas kroppsspråk och även kunna kalla in sin egen hund när den lekte med andra hundar. De skulle komma och få sin godis när man ropade på dem, trots de andra lösa hundarna i hundrastgården. Sedan när hunden gav sin husse eller matte ögonkontakt fick de springa ut och leka igen med de andra hudarna. Detta gick faktiskt till min stora förvåning bättre än förväntat, jag trodde inte att Nellie skulle komma alls när det fanns massor av andra hundar där inne och jag väl har sagt varsågod till henne. Men hon kom faktiskt.... till slut! 

Melker var hur snäll som helst och lekte fint och kom på inkallning. Nellie kom bara på inkallning när den andra hunden redan var hos sin matte och det inte fanns något roligare att göra. Som alltid alltså. Nellie lyssnar ganska bra på oss annars, men när hon leker med andra hundar så är vi inte värda speciellt mycket. Hon hör vad jag säger, men det struntar hon helt i (om jag inte låter jättearg). Man såg tydligt på henne att hon hörde mig när jag ropade på henne, men hon ska först bara ta ett extra varv för att se om hon kan hitta någon att leka med först, sen kanske hon kan komma. Gång på gång. Så detta måste vi träna mer på, men det är svårt att hitta bra träningstillfällen att göra det på, förutom på just hundkursen. 

Idag när vi var på väg hem från kursen Fria Hundar tog vi sällskap till tunnelbanan med en kursdeltagare som har en 6 månader gammal Cavalier King Charles Spaniel tik. Det tar ungefär 10 minuter att gå och det var väldigt bra att vi fick gå gemensamt med dem för att Nellie är väldigt intresserad av de småhundarna vi har på kursen för de hade båda två små brickor/bjällror som klingade när de gick, och denna vägde bara 4 kg och plingade, så det var bra att vi fick träna på att vara snäll och kunna umgås med en sådan liten hund utan att hoppa och skrämma dem. Större hundar, typ över 10 kg reagerar hon inte ens på, men mindre hundar är väldig intressant. Jag tror att hon tycker att de rör sig på ett annat sätt och hon förstår inte riktigt att man måste vara extra försiktig och långsam i sina rörelser för att inte skrämma dem. Men det gick faktiskt över förväntan, säkert för att det vid det är laget inte är en helt främmande hund, eftersom att de redan hade träffat varandra två gånger innan (fast utan att officiellt hälsa på varandra). Samt att hon hade fått öva i ca 1 timme med andra hundar så hon var säkert mycket trött. Under hela promenaden gick det jättebra och jag behövde faktiskt inte säga till henne en enda gång, utan bara ge henne väldigt små korrektioner och tala om var hon skulle hålla sig och hur mycket plats hon skulle ge den lilla hunden så att den skulle kunna känna sig trygg och säker. Detta gjorde även att Pixie, som den lilla hunden hette, också kände sig trygg eftersom den såg att vi hade koll på Nellie, så att hon inte skulle behöva det.

Väl framme vid tunnelbanan skulle vi precis gå in genom dörrarna i hundvagnen när två stycken hundar kommer springandes och båda skäller, morrar och biter Nellie i ansiktet och i halsen. Båda hundarna hade varken koppel eller halsband på sig. Viktor var den som höll i Nellies koppel och också snabbast att putta bort de andra hundarna med fötterna och blockerade deras tillträde till Nellie med kroppen genom att han satte sig ner och skyddade henne. Både han och jag satte oss direkt ner för att komma emellan vår hund och de andra hundarna, medan ägaren till de andra hundarna slet bort dem en i taget. Då lyckades dem att slita sig en gång till, men då var jag beredd och satte fram min hand framför den andra hunden, men jag såg då att jag skakade i hela armen. Jag var jätterädd att den skulle bita mig, men det gick helt automatiskt i och med att jag ville skydda min egen hund. Men de bet mig inte som tur var utan höll sig på avstånd, stod still och stirrade på oss, tills den andra ägaren fick tag på båda sina två hundar igen.

Hon tog de båda hundarna bort till den plats där de satt i tåget, kopplade dem ordentligt, skällde ut de båda en massa, och frågade sedan hur det hade gått med vår hund. Nellie har så mycket lös hud och fett runt halsen och huvudet, så de hade inte lyckats att bita igenom hunden innan vi fick bort dem, så Nellie hade inga fysiska skador som tur var. Men hon blev verkligen chockad och väldigt rädd, hon försökte att fly och gömma sig. Så resten av tågresan stod hon bakom mina ben för att ta skydd och ville absolut inte ens vara nära Pixie (den lilla hunden från vår kurs). Utan slickade sig bara då runt munnen och vände bort huvudet, så vi lät henne lugna ner sig själv först i lugn och ro och gav henne lite egen plats. Resten av resan stod vi ca 3 meter från de andra hundarna och det gick faktiskt bra, ingen av dem skällde eller morrade på varandra. Så jag hoppas att vi kunde avsluta hela konflikten på ett någorlunda lugnt sätt för att ingen av hundarna fortfarande skulle må dåligt av händelsen. Jag var dock väldigt chockad i flera timmar efteråt. Men jag försökte att vara som vanligt gentemot Nellie så att hon inte skulle bli rädd eller osäker. Det är första gången i mitt liv som jag eller Nellie råkat ut för något liknande.

Idag hade vi en teorilektion inomhus. Johan hade med sig bilder på hundar som interagerar med varandra och vi gick igenom hundens kroppsspråk och signaler som de sänder ut till varandra. Han berättade att det är väldigt viktigt att titta på hela hundens kroppsspråk, och inte bara svansen som många gör, hur de håller kroppen, öronen, blicken, munnen, svansen – det är helheten som är vikigt att studera när hundar umgås med varandra. Genom att kunna läsa av hundens kroppssignaler på rätt sätt är det också lättare att agera INNAN hunden bestämmer sig för att hitta på något som du inte håller med om. På detta sätt kan man förhindra hunden att utöva beteendet, innan den ens har haft möjlighet att göra det ogillade beteendet och därigenom arbeta förebyggande:

1.       Granska hundens kroppsspråk.

2.       Förhindra hunden innan den gör något som den inte får.

3.       Erbjud hunden att komma till dig eller ge den ett alternativt förslag på ett beteende. 

Undertiden Johan föreläste var hundarna uppbundna i sina respektive ägares stol, och tanken var att de skulle kunna ta det lugnt och vila medan vi pratade och satt och drack kaffe. Men det tyckte inte hundarna att de skulle göra. De flesta hade svårt att koppla av och reagerade hela tiden på de andra hundarnas rörelser och ljuden som kom utifrån det rum som vi befann oss i. Nellie vankade av och an, tittade och nosade överallt, och ville inte slappna av. Hon satte sig ner några gånger med en djup suck. När det inte hjälpte la hon på ett knorrande läte för att tydligare visa för oss hur missnöjd hon var med situationen. Hon tyckte att det var sååå tråkigt att sitta still och göra ingenting. Men vi ignorerade henne helt, förutom när hon blev för högljudd, då sa vi åt henne att vara tyst. Två gånger lade hon sig faktiskt ner på golvet, men ställde sig upp lika fort igen. Det var som att hon verkligen försökte, men det gick bara inte.

I läxa fick vi till nästa gång att uppmärksamma och studera hundarnas kroppsspråk och signaler.

Att träna mer på:
Vara uppmärksam på när Nellie fixerar blicken, styvnar till i kroppen och fäller fram öronen. Detta ska jag korrigera, då andra hundar (och vissa människor) uppfattar det som otrevligt. 

Eftersom jag hade kvällsföreläsning på universitetet var det husse och vår hundkompis Zelda som var ute på kvällen och körde några banor Rally tillsammans. Vi har köpt enkla ramar på Ikea och fina koner från Rusta så att vi kan bygga egna banor, var som helst, att träna på när man känner för det. Det är det som jag tycker är roligt med rallylydnaden, det krävs inte så mycket för att bygga ihop en bana och det går ut på att hunden ska ha en god allmänlydnad och kontakt med sin ägare (i alla fall på nybörjarnivån), vilket inte känns så svårt att starta sin tävlingsdebut med. 

Jag var som sagt inte med på själva träningen, men har fått det mesta återberättat för mig. Några höjdpunkter från dagens träning var att vår vän Ellinor som är Zeldas matte visade oss ett bra sätt att träna in följsamhet när man går fram och tillbaka i olika riktningar. Teorin är att man ska ha två godisar i varje hand som hunden följer efter med nosen, och sedan matar man hunden med olika händer, så att hunden inte vet vilken hand den ska hålla fokuset på, det gjorde att hunden istället valde att titta på människans kroppsspråk och följde med, tryckt invid sidan med full fokus på föraren. Det var jättekul att se när de visade för mig lite kort här hemma, vilken effekt det fick på Nellie! Då valde hon att titta på förarens ögon istället för på förarens händer. Skitbra! 

En annan sak som de upptäckte idag var att, tro det eller ej, det bästa som vi kunde göra för att öka fokusen under just den träningen var att de slutade använda godis som belöning. Istället belönades Nellie under träningspasset med en leksak efter några utförda skyltar. Detta fick Nellie att fokusera mer på förarens signaler och kroppsspråk istället för att stirra sig blind på godbiten i handen. Nellie fokuserade verkligen på de olika uppgifterna, istället för att snubbla över både koner och skyltar i sin färd efter godishanden, som hon alltid gjorde innan, haha! 

Det var ganska trångt på den planen de övade på och de körde med leksak som belöning, så när en hund tränades, så sattes den andra hunden upp på en trälåda som fanns på plats. Detta även för att hjälpa hundarna att öva på passivitet när de inte var de som körde banan för tillfället. Först var det Zelda som blev upplyft och fick sitta och titta på när Nellie tränade. Sedan när det var Nellies tur att vila så ställde sig husse bredvid trälådan, men det tyckte Nellie var tråkigt, och vipps hade hon flugit över staketet och upp på den meterhöga lådan och satte sig där Zelda hade suttit tidigare och såg nöjd och stolt ut. Hon ville tydligen vara lika duktig som Zelda och också sitta och vänta på lådan. Husse såg här sin chans att träna på vänta kommandot och följde därefter med Zelda och Ellinor runt banan, medan Nellie fick sitta på lådan ca 10 meter bort. Det var svårare för henne att sitta kvar när hela ekipaget gjorde övningarna närmare lådan, än när de var längre bort. Efter att Zelda fullföljt banan och belönades med vild lek med pipleksak (det absolut bästa Nellie vet!) man riktigt såg hur det ryckte i Nellies ben och man kunde se hur mycket hon ville springa efter och leka hon med tillsammans med de andra, men hon hejdade sig faktiskt och satt kvar på lådan. Husse blev såklart överlycklig och superstolt över sin hund så han gick fort fram och tryckte in massor av kycklingköttbullar i munnen på henne så att hon knappt kunde andas. Nellie tycker verkligen om kycklingköttbullar och hälsade att det var helt klart värt att sitta kvar på lådan trots den mycket stora störningen.

Så fort de kom hem igen tokdäckade den lilla hunden i sin säng och sov gott resten av kvällen. Att det kan vara så jobbigt att träna med sitt lilla huvud en stund…. 

Idag hade vi förväntat oss att det skulle vara lika fint väder ute som det var i helgen, alltså ca 10 grader varmt och strålande sol med blå himmel, men icke då! Istället var det 2-3 grader ute och så fort vi gick av tunnelbanan så började det att spöregna. Ingen av oss var såklart klädda efter detta väder och blev jätteblöta och frös jättemycket. Till och med Nellie såg väldigt olycklig ut och frös så att hon verkligen skakade. Jag fick väldigt dåligt samvete att vi inte hade tagit med något täckte till henne, samt att vi inte hade några varma kläder till oss heller. Eftersom att kursen hålls utomhus så borde vi verkligen bli bättre på att klä oss efter väder, samt ta med allt som man kan tänkas behöva om vädret ändras. Nästa gång ska det bli bättre!

Morgonen började med att vi fick öva på hundmöten igen, på precis samma sätt som förra gången. Jag tyckte att det gick bättre denna gången, men vi har fortfarande saker som vi måste slipa på såklart. Vi måste vara snabbare på att se vart hon håller sin blick, och själva reagera innan hon hinner titta på den andra huden och ta ett steg mot den andra hunden (för så fort vi träffar nya hundar tycker Nellie att hon bara måste gå fram och hälsa och nosa) vilket inte alltid passar sig. Vi ska öva vidare och vårat mål är att hon bara ska gå förbi och inte bry sig alls om den andra hunden vid hundmöten. Hon ska även kunna klara detta vid smalare stigar där man inte riktigt kan ge varandra den plats som man normalt kan, för ibland hamnar man i positioner där hunden faktiskt måste kunna gå igenom en smal gång och även kunna hantera ett hundmöte.

Sedan skulle vi få öva lite med externa belöningar, men att man samtidigt försöker minska hundens höga förväntan så att den kan fokusera på sin förare en längre stund, och sedan få sin belöning. Instruktören menade att man ofta gör ”fel” när man övar. Detta genom att man ber hunden om ett eller två kommandon och sedan får den sin belöning, vilken kan skapa hög frustration och hög förväntan hos hunden. Med dessa externa belöningar ska man istället kunna variera sina kommando till hunden och variera tiden som hunden måste jobba, innan den får gå och ta sin belöning. På detta sätt kan det vara lättare att skapa lugn och fokus när man arbetar med sin hund. Instruktören valde Nellie när han skulle visa hur denna övning skulle gå till (säkert för att han trodde att hon inte skulle vara så duktig), men så förvånad han blev. Nellie fattade direkt det här med hur externa belöningar fungerar och visade hela gruppen hur övningen skulle utföras perfekt. Resen av kurstiden kunde han inte sluta att prisa Nellie och berätta för alla andra kursdeltagare hur duktig han tyckte att hon var, och hur fort hon fattade vad hon skulle göra för att få sin belöning. Vi har helt enkelt en mycket smart hund som tycker att det är otroligt roligt att arbeta tillsammans med människor. Kycklingköttbullar är det heller inget problem med. Får man en liten bit köttbulle för besväret så kan jag göra nästan vad som helst hälsar Nellie.

Kursen fortsatte sedan med att vi skulle binda upp hundarna, säga vårat vänta kommando och sedan gå en bit bort. Efter lite övning så förstår hundarna att det är fri uppställning som gäller och kan då sitta, ligga, stå, klia sig och så vidare medan de väntar på att vi ska komma tillbaka. Instruktören tyckte även här att det är viktigt att när man ska gå tillbaka till hunden så gör man det lugnt och klappar försiktigt om hunden och talar om för dem att de är bäst i världen, men viktigt är att man INTE ger en leksak eller godis för "vänta" kommandot. För då kan man öka hundens förväntan och göra den så hög att det kan vara svårt för hunden att koppla av och ta det lugnt medan man är borta. Man vill alltså inte ha en hund som ligger och frenetiskt tittar mot sin förare, eller vankar av och an, eller skäller och ylar, utan man vill att hunden ska vänta i lugn och ro tills man kommer tillbaka igen. Därför bör man öva på detta ganska mycket, så att hunden till slut lär sig att vänta i lugn och ro, så att man kan sitta och fika och dricka kaffe på en uteservering utan att hunden ska behöva bli stressad och må dåligt. Detta var andra gången som vi fick öva på detta i kursen och till våran stora förvåning la sig Nellie faktiskt ner efter ca 1 minuts väntan, trots regnet och att det var blött på marken. Duktig tjej!

Nellies husses familj ringde och frågade om vi ville ha lite frysta bär, antar att de höll på och rensade ut där hemma, så vi tackade självklart inte nej och då speciellt inte Nellie eftersom att hon älskar alla typer av frukter. Efter någon timme var de här och parkerade bilen precis utanför våran dörr. Nellie hörde såklart att något var i görningen och att det vankades besök, så hon blev tokglad och sprang sitt fortaste till ytterdörren! Sedan var hon tvungen att vänta på den där husse som är segast i hela världen på att sätta på sig skorna, innan hon kunde följa med honom ut för att se vad som stod på.

Väl ute ser hon sina kompisar och hälsar glatt på alla systematisk en i taget, innan hon bestämmer sig för att med full fart hoppa in i bilen och sätta sig stolt på förarsätet med ett stort leende! Hoppsan vad förvånade vi blev allihopa och så vi skrattade åt henne! För man kunde riktigt se på henne att hon tänkte något i stil med, kom igen då så åker vi och hittar på något kul! Var det inte så ni hade tänkt er att jag skulle göra??

Jag blev väldigt förvånad och även mycket glad över detta då hon inte har varit speciellt överförtjust i att åka bil under en tid. När hon var valp mådde hon väldigt illa och spydde till och med då och då i bilen. Sedan blev det lite brätte och hon kunde tolerera att åka en sväng, men hon protesterade lite precis när hon skulle hoppa in i bilen, så man fick ofta locka in henne med en godis eller en pinne. Men nu verkade hon fatiskt genuint glad över att se bilen och hoppade självmant in och verkade helt med på att åka och köra en stund. Kul att det går framåt hela tiden med träningen! För det är inte så lätt att träna på just bilåkandet när man själv ännu inte äger en bil. 

Idag har vi varit i kungsträdgården på hundägarens dag. SKK hade satt upp lite informationstält om olika saker rörande hundar och det var även lite uppvisningar av olika raser och tävlingsgrenar. Dock var det inte därför som vi var där, nej vi var där för att träna på hundmöten, och vi tänkte oss att det säkert kommer att vara massor av hundar där. Så vi packade ihop hund och massor av gott godis och begav oss in till stan. Då fick vi även träna på att åka lite mer tunnelbana också.

När vi väl kom utanför dörren hade jag bestämt mig för att jag hela tiden skulle träna på det sättet som vi hade fått lära oss på första kursdagen på Fria Hundar, och det fungerade förvånansvärt bra. Vi fick verkligen en helt annan kontakt under utflykten Nellie och jag. Dessutom höll hon sig nära mig och hade verkligen bra fokus. Till och med när vi skulle igenom en trång gångväg med minst 5-7 stycken hundar på båda sidor av vägen, så kunde hon hålla fokus på mig när jag bad om det och blev för det såklart belönad med godis.

Efter ca 1 timmes rundvandring i Kungsträdgården blev vi allihopa ganska kalla, så vi bestämde oss för att tillsammans med några andra hundvänner gå upp till Gallerian och fika lite tillsammans. Vilket var jättebra! Då fick vi in ytterligare miljöträning och även lite passivitetsträning i en sprängfylld galleria med massor av människor och 7 stycken andra hundar som alla fick träna på att vila i grupp mitt i detta kaos. Det gick också över all förväntan! Till och med när det kom två stycken vita herdehundar och skällde ut våran flock ordentligt, var det ingen av dem som gav de andra hundarna speciellt mycket uppmärksamhet, annat än att titta på dem lite konstigt och sedan brydde de sig inte mer. Sedan var vi tvungna att åka hem lite tidigare än de andra för vi skulle på fika till våra grannar. Här är några bilder på de andra hundarna vi fikade med som Felicia Lundh har tagit av dagens hundflock (Nellie är dock inte med på kortet för här hade vi åkt hem):

På hemvägen hittade Nellie även 2 hundar i tunnelbanan som hon skvallrade på jättefint, och jag blev så glad att hon hade gjort den fina associationen. "När jag ser en hund jag egentligen vill fram till kan jag hålla mig till matte istället och titta på henne så kan jag få got godis istället". Otroligt skönt att veta att hon verkade fatta vad jag höll på med när vi var mitt i smeten av hundar tidigare i Kungsträdgården. För när jag såg att hon gärna ville fram till en hund och hälsa, så kallade jag in henne med kroppsspråket och ett “hit” och hon tok-vände och gick sedan fint vid min sida. Ibland behövde jag även vara fysisk och klappa henne lite I sidan för att få hennes fokus och berömde henne sedan när hon tog kontakt med mig istället.

Väl hemma igen blev vi bjudna på fika av våra snälla grannar, kaffe och chokladbollar hade de fixat. Så vi tänkte att lite mer träning skulle vi nog kunna få in… våra grannar har nämligen även två supergoa katter. Vi är på god väg att träna in så att Nellie kan avslappnat även umgås med katter. Idag var hon dessutom så otroligt trött efter resan in till stan och allt fikande i Gallerian, så hon kunde till och med tillslut somna på sin filt en stund medan katterna satt med oss i soffan och tittade på. Även katterna börjar vänja sig vid Nellie, de blir bara arga på henne när och springer eller går fort fram och tillbaka i lägenheten, men så länge hon håller sig lugn så accepterar de hennes närvaro i sin lägenhet.

Väldigt nöjda med dagens utflykt och träning är vi nu hela familjen helt utmattade och verkligen supertrötta. Så Nu ska vi laga en god middag och kolla på film och vila upp oss inför morgondagen. Får se vad vi hittar på för kul då. 

Nu är vi precis hemkomna från första dagen på vår nya kurs med Fria Hundar. Det var dock väldigt kallt att stå ute i snöstormen och frysa. Det var bara 1 plusgrad ute, helt oroligt att det nu är den 8 april och fortfarande är det så kallt och snöar ute, det känns just nu som att det aldrig kommer att bli vår… Hundträning blir mycketroligare utomhus, när man inte fryser fötter och tassarna av sig!

En timme går väldigt fort, som vanligt när man har kul, men vi hann träna en hel del på hundmöten från olika håll och kanter, och sedan tränade vi på att hundarna skulle vänta lugnt och fint på avstånd, innan vi gick tillbaka och berömde dem med klapp (inte med godis då detta kan skapa en förväntan och spänning, men det man vill är att hunden ska vila och ta det lugnt) med alla nya hundarna och dofterna som en enorm störning då såklart. Dessutom var det häst och kaninbajs överallt där vi var. Vilket betyder att det var mycket svårt för de flesta hundarna att hålla sitt fokus, speciellt svårt hade vi med en galen unghund i kopplet. ”Gud så kul att nosa på alla nya dofter och hundar!!” Kunde man höra hundarna tänka riktigt högt och med hela kroppsspråket. Så förhoppningsvis så lugnar de sig lite till nästa gång eftersom de då redan har varit på den platsen förut och känner igen både dofterna och hundarna.

Nellie skötte sig helt okej trots att just hundmöten är hennes svagare sida (då drar hon väldigt mycket i kopplet och vill fortare framåt). När vi var aktiva och gick runt mellan hundarna hade hon stenkoll på oss och godiset då såklart, likaså när vi skulle agera störning åt de andra hundarna, då skötte hon sig jättebra. Dock blir det svårare när man ”bara går” eller står och väntar i grupp, för då upplever jag att hon är stressad och rastlös vilket gör att hon inte riktigt kan koppla av ordentligt. Hon har en bra på-knapp, men vet inte riktigt när hon ska stänga av och bara ta det lugnt och vänta mellan övningarna, utan då sitter hon och antingen stirrar ut oss med en vädjande blick om att fortsätta träna/öva, eller så tittar och nosar hon efter allt annat kul som man skulle kunna hitta på och piper lite lågt som att tala om för oss att vi ska gå dit bort och leka istället. Man kan riktigt se hur hon tänker: ”Matte och husse är väldens tråkigaste som bara står där och inte ens låter de mig få vandra iväg och hitta på något annat roligt, detta är ju skamligt!”. Vi har trick-övat mycket med henne med andra hundar som störning, men vi har inte varit lika bra på att öva på att bara ta det lugnt och göra ingenting, men andra hundar runt omkring.

Övningar på kursen:
* Gå förbi och möta en annan hund framifrån, löst koppel, titta på matte. (Putta i sidan för att få kontakt).
* Gå sicksack mellan uppställda hundar, löst koppel, titta på matte. (Röstkommando, kom/hit går vi).
* Sätt fast i ett träd, ”Nellie vänta”, gå 10 meter bort, vänta, gå tillbaka och berömma försiktigt med klapp och röst.

Att träna mer på:
* Hundmöten, löst koppel och fokus på oss istället för den andra hunden. Träna på alla möten.
* Dra inte i kopplet, så fort hon försöker att i full fart släpa iväg matte eller husse i kopplet, så blir det en konsekvens. För så får man faktiskt inte göra! (Stoppa med kroppsspråk, rösten, beröring).