Nellie är väldigt duktig på att hämta allt möjligt skräp hon hittar till oss i utbyte mot en godis, men hon kan ännu inte ta upp något och självständigt kasta det i papperskorgen. Vi fick väldigt smarta tipps om hur man kan träna och de berättade för oss att vi var på god väg, så med lite mer träning så är vi nog snart där.

Efter ett 30 minuters pass, med inlagda pauser, så kunde Nellie hoppa upp på soptunnan och dutta i handflatan på både matte och husse, så snart är det dags att lägga till själva skräpet också. Här är en liten film från vårat allra första träningspass. De lär sig fort de små hundarna.  

Sedan var nästa steg i träningen att hunden skulle plocka upp ett objekt från marken och lämna det hos sin människa. Här använde vi oss av c-vitamin rör. Dock tuggade Nellie rätt så mycket på dem, medan hon hämtade, så vi fick tipps att träna med ett objekt i metall, som inte går att tugga sönder, och som inte är roligt att tugga på heller – för att få bort att hon hela tiden tuggar under tiden som hon har själva saken i munnen. 

Det tredje steget i träningen går ut på att länka ihop dessa två beteenden. Detta gör man lättast genom att exempelvis be hunden att hämta objektet och sedan hoppa upp på soptunnan med tassarna (med skräpet fortfarande i munnen) och sedan ber man hunden släppa objektet genom att säga loss, tack, eller vad man nu använder sig av, och belöna detta om och om igen. Till slut sitter beteendet och man kan be hunden att ta upp skräp från marken och gå och kasta det i papperskorgen. En väldigt rolig övning tycker vi och ska träna massor på detta nu framöver! 

Ja vad ska man säga… vi skrattade åt den lilla pojken, Nellie tyckte han var söt, och resten av bussen var fortfarande inte helt övertygade... Nä, en sådan där hund är nog fortfarande livsfarlig. Det är nog bäst att hålla extra långt avstånd. Inte oss emot, skönt att inte stå och trängas på bussen.

Idag hade jag feber och var väldigt förkyld, men den här kursen är så kul så jag följde med Nellie och Husse till kursen ändå. Husse fick dock vara den som fick ta Nellie och göra alla övningar.

Denna gång övade vi på att bland annat:

* Springa med hundarna vid sidan av sin förare, i grupp med andra hundar, alla hundar var lösa.
* Hundarna fick hoppa upp på olika saker och vänta där uppe, på avstånd till sina förare. 
* Hundarna fick leka med varandra, vi avbröt leken, de fick leka igen. Att spruta vatten på Nellie med vattenflaskan gjorde susen för att få henne att avbryta leken när man gick emellan och försökte ropa in henne och hon inte lyssnade på oss. Hon fick leka med en staffe, och de hade sååå kul!
* Till sist lämnade vi alla hundarna  tillsammans i en stor grupp på vänta, sedan gick alla förare utom synhåll för hundarna runt ett hus. Nellie låg snällt kvar utan att pipa eller ställa sig upp, duktig tjej!

Man kan verkligen se vad alla hundar på den här bilden tänker på tycker jag. Nellie tycker att det är tråkigt. Den vita hunden bredvid Nellie tycker att Nellie är fin och vill gärna hälsa lite. Den lilla hunden nedanför tycker att det är lite obehagligt att ha två så stora hundar över sig. Schäfertiken vill så gärna få sin boll, och de andra två kan bara tänka på att de vill springa allt vad de kan och bada i hamnen en liten stund...

Läxa till nästa gång blev att arbeta mer på att "BRA!" Betyder just bra och att hundarna är duktiga och ska fortsätta att vara duktiga, och inte att övningen är klar, som nu många hundar verkar tro. Sedan skulle vi även öva mer på att lämna hunden på ”vänta” och sedan gå ur hundens synfält, samt att vara lös på kommandot nära och gå fint bredvid sin ägare. 

Då var det dags för andra kursdagen på Fria Hundar steg 2. Vi övade mycket på att hundarna skulle vänta kvar i valfri position medan vi människor och andra hundar gjorde en massa konstiga saker över allt! Nellie var skitduktig! Så imponerad av den här hunden alltså! På första stället var vi ganska länge då alla försökte få ordning på sina hundar, vilket inte alltid är det lättaste, så Nellie tyckte att det började bli lite tråkigt och la sig ner med hakan i backen och väntade istället. Detta var alltså inget som jag sa åt henne att göra, utan ett beslut som hon tog helt själv, bästa lilla hund! På nästa ställe vi övade på satt hon så snällt och bara tittade på allt och alla, tills matte och husse kom tillbaka igen och vi kunde gå vidare tillsammans. 

Jag tänkte låta bilderna och filmen få tala för sig själv den här gången. Dock så måste jag säga att jag är otroligt imponerad över alla duktiga hundar som är med i gruppen! Varje steg på Fria Hundar är bara 7 veckor lång, men trots detta så är det nästan alltid en helt ny hund som examineras vid kursavslut. Både hundar och människor får lära sig väldigt mycket, det är så roligt att gå kurs hos dem! Kan varmt rekommendera att gå en kurs där med din hund om du inte redan gjort det. Vi är i alla fall väldigt nöjda! 

 

Läxa till nästa gång:

* Sätt hunden på "vänta" och gå sedan runt hörnet, hunden ska sitta kvar, gå sedan tillbaka igen.
* Det ska vara roligt hos husse och matte, träna på att hunden ska kunna vara lös på avstånd. 
* Hälsa på en rolig person eller hund som din hund känner, men lämna hunden på "vänta" en bit bort. 

Idag var det kursstart i kursen Fria Hundar steg 2. Den här gången blev det en kvällskurs för oss, kul att ha något roligt att se fram emot efter jobbet. Så fort vi steg av tunnelbanan i Huvudsta så visste Nellie vart vi var påväg och gick så fort hon kunde få med matte och husse ner för den långa backen till 4H-gården där vi skulle mötas upp. När vi kom fram så viftade hon massor på svansen och blev en riktig clown, hundskola! Jippi!

Vi började med att sätta upp alla hundarna på ett långt led på kommandot ”vänta”. De hundar som kunde, lämnades lösa, och de hundar som inte kunde lämnas lösa sattes fast i räcket. Detta var sex helt främmande hundar för Nellie, men hon satt jättefint och väntade. Efter någon minut så la hon hakan i backen och tyckte att det var tråkigt att vänta, men hon låg ändå kvar så snällt. Jag satte inte fast Nellie i räcket, men hon hade dock kopplet kvar på sig. Skönt att känna in miljön lite först tycker jag och då fick det bli koppel på så länge. 

Därefter bar det av och vi gick längst promenadvägar med alla hundarna. Här var Nellie helt okej, hon gick fint i kopplet utan att dra, men hon ville så gärna hälsa på några av de andra hundarna. När vi stannade sträckte hon på halsen så mycket hon kunde och nosade i luften. Två gånger lyckades hon att lura mig, satt först helt snällt på löst koppel och när matte tittade bort i två sekunder var hon framme och hälsade på en fin Rhodesian Ridgeback tik. Men bara precis så långt kopplet räckte, så att matte inte skulle märka något. Båda hundarna var så glada att få hälsa på varandra, bara det att övningen gick ut på att hundarna inte skulle hälsa på varandra! Men det är sådant som händer när det är massor av nyfikna hundar runt omkring och övningen går ut på att vara så nära varandra men att de ändå inte får hälsa. Det är svårt! Speciellt första gången då allt är så nytt och spännande för hundarna. Alla hundar ville så väldigt gärna få officiellt hälsa på varandra och de förstod inte för allt i världen varför de inte fick det...

Nästa övning gick ut på att alla hundarna skulle sitta i en tät ring, medan två andra hundar skulle gå yttervarvet runt hela ringen av hundar, åt olika håll. Kort och gott en jävla massa hundar precis över allt, och hundarna skulle ändå sitta still och vänta, på sin egna plats. De hundar som kunde klara av att sitta stilla, helt själva, på kommandot ”vänta” fick göra det samtidigt som matte eller husse stod i ringens mitt, medan de hundar som behövde lite hjälp fick sitta i ringen tillsammans med sina ägare istället. De hundarna som gick yttervarvet runt ringen gjorde det antingen lösa, eller i koppel med sin husse eller matte, men alla hundarna skulle såklart bara gå nära bredvid sina ägare hela varvet runt, trots att det var massor av andra främmande hundar och människor runtomkring. Den här kursen ligger helt klart på en svårare nivå än steg 1, så roligt!! 

Nellie fick sitta själv när de andra hundarna gick runt, men när jag själv skulle ta med henne yttervarvet runt cirkeln så hade jag kopplet på. Dock så gick hon väldigt fint med helt slakt koppel med mig hela varvet runt, det var inga problem för henne alls. Dock så valde jag att ha kopplet på henne första gången, så hon inte hade någon möjlighet att sticka iväg ifall hon skulle få för sig det... ville att vi från början skulle göra det "rätt". 

Nästa övning gick ut på att jag satte fast Nellie i ett träd, eller för vår del blev det en liten kvist, för jag ville se om hon skulle "komma loss" eller inte, alltså kunna kontrollera om hon faktiskt hade suttit helt still eller inte, undertiden jag och husse gick utanför Nellies synfält. När vi stod där borta och väntade kom det flera andra hundar från kursen springande förbi oss! Jag blev lite orolig över att Nellie då skulle springa efter, så jag gick direkt tillbaka. Men där satt hon, min allra bästa kompis, och väntade så snällt. Där fanns det ju massor av andra hundar så hon kände sig inte ett dugg ensam. Hon hade inte ens ställt sig upp eller pipit något alls, utan tittade bara storögt på alla hundar som skällde och sprang runt… vad håller de på med, vi skulle ju vänta? kunde man nästan se hur Nellie tänkte. Jag blev så förvånad, så jag frågade Johan om vår hund hade gjort något när vi gick, men han svarade: "Va? Nä, henne har jag inte ens märkt!” Så det kan man i alla fall säga att hon klarade jättebra. Kul! 

Till sist var det släpp och hundarna skulle få leka med varandra. Sedan var övningen att ägarna skulle kalla in sina hundar när Johan sa till. Alltså inkallning från lek. Detta är verkligen den övningen som jag hatar. Nellie leker hårt med de flesta hundar och hon kommer inte alls när jag ropar. Då hon väl har fått ett okej att få börja leka med en annan hund så tänker hon inte komma till matte och bli kopplad. Först fick hon leka med en Staffordshire Bull Terrier vid namnet Bosse, och det gick bra tills denna hane försökte att ställa sig på hennes bak, det gick inte för sig, då blev Nellie arg och det blev lite gruff. Vi kallade in hundarna och det gick till min stora förvåning ganska bra... Sedan släppte vi dem igen, "varsågod spring och lek" bara några sekunder efter vi hade kallat in dem, och då hoppade inte hanen upp på Nellie något mer utan stod bara stilla och viftade på svansen, så då gick det bra. Nellie blev först lite osäker på vad han ville, men slappande sedan av, för han ville ju bara visa hur snygg han var och stod still och viftade supermycket på svansen. Inkallning igen, och det gick bra, dock behöver jag använda hela mitt kroppsspråk för att få in henne till mig igen. 

• Nellie var lös hela tiden, under hela kursen, utan koppel eller halsband på sig.
• Nellie kunde stanna på en plats och slappna av på kommandot vänta, oavsett störningar.
• Nellie låg okopplad och slappnade av bland de andra hundarna i grupp (som vid lydnad).
• Nellie låg och väntade på en plats när jag och de andra hundarna gick runt en stund.
• Nellie kunde gå fint vid min sida när de andra hundarna gick nära runt oss.
• Nellie kunde sitta kvar i mitten av en stor ring när jag och de andra hundarna gick runt.
• Nellie kunde vara lös i hundgården och stannade vid min sida när de andra lekte.
• Nellie gick med oss och de andra hundarna nära i en tight grupp till tunnelbanan.
• Nellie kunde vänta och slappna av, helt lös, när jag gick 10 meter bort och pratade med de andra hundägarna.
• Nellie kom på inkallning, när hon lekte med Melker (inte de andra hundarna).
• Jag lyckades bryta hennes lek med de andra hundarna flera gånger (vilket jag inte lyckades med på tidigare kurstillfällen). Måste öva mer på mitt kroppsspråk och vara säker på att jag klarar det. 

Johan sa något i stil med: ”Det som är så roligt att jobba med hundar såhär i kurs är att man lär sig så otroligt mycket, inte minst lär man sig att alla hundar och hundraser är egna individer och bör bemötas därefter” och så tittade han på Nellie och mig och log, det gjorde mig så glad! Duktiga Nellie! Och duktiga husse och matte! Nu kör vi!!

Idag övade vi mer på att hundarna skulle lyssna på oss med större störningar och så arbetade vi mycket med avståndet mellan hunden och föraren i en stor grupp med flera andra hundar. Under en timme hann vi med fyra olika övningar:

Övning nr 1) Kommandot ”Vänta” på avstånd i grupp nära andra hundar, ej sitta fast i koppel. – klarade bra!

Övning nr 2) Gå bredvid, nära mig, utan koppel eller halsband, med andra hundar runtomkring. – klarade bra!

Övning nr 3) Säga varsågod till en extern belöning, men sedan ångra sig, säga nej och kalla in när hunden är på väg mot belöningen, när hunden vänder och kommer tillbaka så ger man ett varsågod igen. – Klarade bra!

 

En kurskamrat till oss frågade oss: ”Nellie är en sådan hund som är lär sig väldigt fort och är väldigt smart va?” för hon blev imponerad av att Nellie förstod precis vad hon förväntades att göra i olika situationer, efter bara ett fåtal repetitioner. Det måste jag faktiskt säga att det är ingen dum hund som jag har i kopplet. Hon tycker om att arbeta för belöningar och ger inte upp om det råkar bli fel någonstans, utan fortsätter att arbeta ändå, tills hon har fått det rätt. En gång råkade vi kasta en boll i 1 meter hög snö över en stor fotbollsplan. Bollen försvann in under snön och var spårlöst borta, ingen såg vart den hade slagit ner. Men Nellie sökte efter den i sicksackmönster i hela 45 minuter innan hon hittade den igen och var hur stolt som helst! Matte och husse hade gett upp att leta för länge sedan och stod och bråkade om att det var dumt att slänga in bollen där över huvud taget, när Nellie plötsligt stolt kom med bollen i munnen och sa: ”jag har hittat den, nu går vi hem!” och började traska hemåt. Vi fick häpet bara gå med hela vägen hem medan Nellie och bollen visade vägen. 

Det tar oftast max två till tre upprepningar av en övning, sedan fattar hon vad jag tycker att hon ska göra. Detta gör det jättekul att lära henne nya saker, för det går så fort framåt. Men det gör också att hon fattar väldigt mycket själv ”utan att vi lärt henne något”, genom att hon sitter och tittar på och tänker ut olika saker själv. Som ett exempel vet hon precis i vilket fönster hon ska titta ut genom, ungefär vid rätt tid, för att se när vi går till tunnelbanan. Först i vardagsrummet ca 10 sek efter vi går ut genom dörren, och sedan ca 15 sek senare i sovrumsfönstret (för hon vet att man måste gå runt huset för att gå till tunnelbanan, och hon vet att det är dit vi går om hon inte får följa med). Nellie kan också öppna dörrar på eget bevåg. Detta är heller inget som vi har lärt henne, utan hon kom sådan hit till oss som en 9 veckors valp. Hur förvånade tror ni inte vi blev första gången när vi stängde in henne i sovrummet och så kom hon ut efter oss hur glad som helst bara 10 sekunder senare. Nellie har även lärt sig själv att hämta posten till oss när den kommer, för hon har sett att vi alltid går upp och hämtar den när den kommer, så hon tänkte väll att hon kunde lika gärna hjälpa till. Så nu hämtar hon posten till oss varje dag. Det är en väldigt klok hund vi har här hemma, det måste jag säga! Dock så har hon i och med klokheten en egen vilja och tanke om hur olika saker bör uträttas. Så istället för att passivt stå och vänta, så gör hon istället det som hon tror att hon ska göra, istället för att noga lyssna på oss och titta på vårat kroppsspråk. Men jag hoppas att det kommer med åldern och att hon då ska kunna koncentrera sig mer och under längre perioder på oss istället för att hitta på olika saker själv. 

Övning nr 4) Leka med en annan hund och sedan avbryta leken och kalla in igen. – Klarade inte alls!

Vår stora Grand Danois som vi har på kursen fick inte leka då han hade kastrerats, så Nellie parades ihop med en Rhodesian Ridgeback tikvalp på 6 månader. De tok-lekte och hade sååå roligt, så att komma när matte ropade fanns inte med på kartan! Vi fick tippset att om hunden inte lyssnar när vi säger något ska man lugnt gå emot hunden och bryta dem med kroppsspråket, om det inte heller fungerar så måste man ta fysiskt i hunden. Här är det mycket viktigt att känna av när man ska gå emot och lägga på ett tryck och när man sedan ska backa och bjuda in hunden till sig och berömma den. Johan föreslog att vi nästa gång skulle pröva vattensprutan på Nellie då hon inte alls lyssnar på mig när hon leker med andra hundar, även om jag gick in fysiskt eller tog tag i henne. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, tror inte att vattnet kommer att hjälpa heller, för jag tror att det underliggande ”problemet” är att hon tycker att hundarna är roligare att leka med än att vara med matte. Men vi får väll se hur det kommer att gå...

Idag var vi först på morgonen på det fjärde kurstillfället på kursen fria hundar. Morgonen började med att alla band upp sin hund och gick 10 meter därifrån för att lyssna på vad dagens lektion skulle handla om, samtidigt som hundarna fick kommandot vänta. Nellie har blivit bättre och bättre på det de senaste veckorna, trots att vi inte har övar så jättemycket på det som vi kanske egentligen borde. Nu har hon faktiskt kommit till det stadiet att om det tar längre tid än några minuter, så lägger hon sig ner och väntar, vilket är ganska skönt. Duktig tjej!

Denna gången arbetade vi mycket med extern belöning med hundar som störning. Alla hundarna fick ställa upp sig på ett långt led vid ena sidan av vägen, sedan skulle hundarna en åt gången, få se när föraren lade ner en godis på en tallrik på marken och hunden fick inte ta den, sedan skulle man gå tillsammans med hunden en bit bort (lös eller i koppel) utan att nosa på annat eller hälsa på de andra hundarna. Då hunden lyckades med detta fick den sitt varsågod och fick då springa och äta upp godbiten på tallriken. Sedan kallade man in sin hund och den skulle då komma direkt utan att ta en extra sväng och hälsa på de andra hundarna eller leka i skogen. Nellie kunde detta jättebra! Här är en film på just detta från kursen: 

Sedan gick vi till en hundrastgård och hundarna fick leka med varandra i par som kursledaren trodde kunde ha kul tillsammans. Nellie blev tilldelad en grand danois att leka med. Det tyckte jag var jätteskönt då Nellie är mycket starkare än andra hundar och jag är alltid rädd att den andra hunden ska skada sig när de leker. Nellie är inte aggressiv eller så, men ett hopp eller en tackling från Nellies sida som är menat som vänligt bus, resulterar ofta i att den andra hunden välter eller står på nosen. Vi vill verkligen lära henne att hon inte kan vara så hårdhänt mot andra hundar som hon vill vara, men det är väldigt svårt att träna på, men vi tänker inte ge oss. Det ska nog gå till slut det också!

Först när vi släppte hundarna var hon lika på och kaxig som vanligt, men efter att de hade stannat upp och officiellt hälsat på varandra (nosat) och hon upptäckte hur stor han egentligen var, blev hon faktiskt lite förskräckt, haha! När han kom dundrande bakom henne och jagade henne i hundgården kom det ut små förskräckta pip (skrik) från henne som jag aldrig någonsin tidigare hade hört. Hon blev allt lite nervös tror jag, haha! Det tyckte jag bara var bra för henne. Jag tror att det är nyttigt för henne att hon får se att det inte allid är hon som är störst, bäst och vackrast i hundgården, vilket hon själv verkar tro. Nellies ego fick sig här en rejäl törn idag, haha… men det tyckte matte och husse bara var bra, så vi och de andra kursdeltagarna skrattade bara åt henne. Grand danois hunden var en hane och hette Melker och var hur snäll som helst och försökte bara få igång Nellie till lek, men Nellie sprang bara i panik fram och tillbaka och försökte ta skydd hos sin matte och husse. Nu helt plötsligt blev den stora tjejen väldigt, väldigt liten. Hon fortsatte ha väldigt stor respekt för Melker hela kursen igenom. Jag tror hon blev lite rädd över hans storlek och yviga kroppsspråk. Om hon bara kunde förstå att det är just precis detta som gör att mindre hundar kan vara rädda för Nellie också, men det förstår hon såklart inte.... tyvärr! 

Undertiden de lekte var uppgiften att man skulle studera hundarnas kroppsspråk och även kunna kalla in sin egen hund när den lekte med andra hundar. De skulle komma och få sin godis när man ropade på dem, trots de andra lösa hundarna i hundrastgården. Sedan när hunden gav sin husse eller matte ögonkontakt fick de springa ut och leka igen med de andra hudarna. Detta gick faktiskt till min stora förvåning bättre än förväntat, jag trodde inte att Nellie skulle komma alls när det fanns massor av andra hundar där inne och jag väl har sagt varsågod till henne. Men hon kom faktiskt.... till slut! 

Melker var hur snäll som helst och lekte fint och kom på inkallning. Nellie kom bara på inkallning när den andra hunden redan var hos sin matte och det inte fanns något roligare att göra. Som alltid alltså. Nellie lyssnar ganska bra på oss annars, men när hon leker med andra hundar så är vi inte värda speciellt mycket. Hon hör vad jag säger, men det struntar hon helt i (om jag inte låter jättearg). Man såg tydligt på henne att hon hörde mig när jag ropade på henne, men hon ska först bara ta ett extra varv för att se om hon kan hitta någon att leka med först, sen kanske hon kan komma. Gång på gång. Så detta måste vi träna mer på, men det är svårt att hitta bra träningstillfällen att göra det på, förutom på just hundkursen. 

Idag hade vi en teorilektion inomhus. Johan hade med sig bilder på hundar som interagerar med varandra och vi gick igenom hundens kroppsspråk och signaler som de sänder ut till varandra. Han berättade att det är väldigt viktigt att titta på hela hundens kroppsspråk, och inte bara svansen som många gör, hur de håller kroppen, öronen, blicken, munnen, svansen – det är helheten som är vikigt att studera när hundar umgås med varandra. Genom att kunna läsa av hundens kroppssignaler på rätt sätt är det också lättare att agera INNAN hunden bestämmer sig för att hitta på något som du inte håller med om. På detta sätt kan man förhindra hunden att utöva beteendet, innan den ens har haft möjlighet att göra det ogillade beteendet och därigenom arbeta förebyggande:

1.       Granska hundens kroppsspråk.

2.       Förhindra hunden innan den gör något som den inte får.

3.       Erbjud hunden att komma till dig eller ge den ett alternativt förslag på ett beteende. 

Undertiden Johan föreläste var hundarna uppbundna i sina respektive ägares stol, och tanken var att de skulle kunna ta det lugnt och vila medan vi pratade och satt och drack kaffe. Men det tyckte inte hundarna att de skulle göra. De flesta hade svårt att koppla av och reagerade hela tiden på de andra hundarnas rörelser och ljuden som kom utifrån det rum som vi befann oss i. Nellie vankade av och an, tittade och nosade överallt, och ville inte slappna av. Hon satte sig ner några gånger med en djup suck. När det inte hjälpte la hon på ett knorrande läte för att tydligare visa för oss hur missnöjd hon var med situationen. Hon tyckte att det var sååå tråkigt att sitta still och göra ingenting. Men vi ignorerade henne helt, förutom när hon blev för högljudd, då sa vi åt henne att vara tyst. Två gånger lade hon sig faktiskt ner på golvet, men ställde sig upp lika fort igen. Det var som att hon verkligen försökte, men det gick bara inte.

I läxa fick vi till nästa gång att uppmärksamma och studera hundarnas kroppsspråk och signaler.

Att träna mer på:
Vara uppmärksam på när Nellie fixerar blicken, styvnar till i kroppen och fäller fram öronen. Detta ska jag korrigera, då andra hundar (och vissa människor) uppfattar det som otrevligt. 

Idag hade vi förväntat oss att det skulle vara lika fint väder ute som det var i helgen, alltså ca 10 grader varmt och strålande sol med blå himmel, men icke då! Istället var det 2-3 grader ute och så fort vi gick av tunnelbanan så började det att spöregna. Ingen av oss var såklart klädda efter detta väder och blev jätteblöta och frös jättemycket. Till och med Nellie såg väldigt olycklig ut och frös så att hon verkligen skakade. Jag fick väldigt dåligt samvete att vi inte hade tagit med något täckte till henne, samt att vi inte hade några varma kläder till oss heller. Eftersom att kursen hålls utomhus så borde vi verkligen bli bättre på att klä oss efter väder, samt ta med allt som man kan tänkas behöva om vädret ändras. Nästa gång ska det bli bättre!

Morgonen började med att vi fick öva på hundmöten igen, på precis samma sätt som förra gången. Jag tyckte att det gick bättre denna gången, men vi har fortfarande saker som vi måste slipa på såklart. Vi måste vara snabbare på att se vart hon håller sin blick, och själva reagera innan hon hinner titta på den andra huden och ta ett steg mot den andra hunden (för så fort vi träffar nya hundar tycker Nellie att hon bara måste gå fram och hälsa och nosa) vilket inte alltid passar sig. Vi ska öva vidare och vårat mål är att hon bara ska gå förbi och inte bry sig alls om den andra hunden vid hundmöten. Hon ska även kunna klara detta vid smalare stigar där man inte riktigt kan ge varandra den plats som man normalt kan, för ibland hamnar man i positioner där hunden faktiskt måste kunna gå igenom en smal gång och även kunna hantera ett hundmöte.

Sedan skulle vi få öva lite med externa belöningar, men att man samtidigt försöker minska hundens höga förväntan så att den kan fokusera på sin förare en längre stund, och sedan få sin belöning. Instruktören menade att man ofta gör ”fel” när man övar. Detta genom att man ber hunden om ett eller två kommandon och sedan får den sin belöning, vilken kan skapa hög frustration och hög förväntan hos hunden. Med dessa externa belöningar ska man istället kunna variera sina kommando till hunden och variera tiden som hunden måste jobba, innan den får gå och ta sin belöning. På detta sätt kan det vara lättare att skapa lugn och fokus när man arbetar med sin hund. Instruktören valde Nellie när han skulle visa hur denna övning skulle gå till (säkert för att han trodde att hon inte skulle vara så duktig), men så förvånad han blev. Nellie fattade direkt det här med hur externa belöningar fungerar och visade hela gruppen hur övningen skulle utföras perfekt. Resen av kurstiden kunde han inte sluta att prisa Nellie och berätta för alla andra kursdeltagare hur duktig han tyckte att hon var, och hur fort hon fattade vad hon skulle göra för att få sin belöning. Vi har helt enkelt en mycket smart hund som tycker att det är otroligt roligt att arbeta tillsammans med människor. Kycklingköttbullar är det heller inget problem med. Får man en liten bit köttbulle för besväret så kan jag göra nästan vad som helst hälsar Nellie.

Kursen fortsatte sedan med att vi skulle binda upp hundarna, säga vårat vänta kommando och sedan gå en bit bort. Efter lite övning så förstår hundarna att det är fri uppställning som gäller och kan då sitta, ligga, stå, klia sig och så vidare medan de väntar på att vi ska komma tillbaka. Instruktören tyckte även här att det är viktigt att när man ska gå tillbaka till hunden så gör man det lugnt och klappar försiktigt om hunden och talar om för dem att de är bäst i världen, men viktigt är att man INTE ger en leksak eller godis för "vänta" kommandot. För då kan man öka hundens förväntan och göra den så hög att det kan vara svårt för hunden att koppla av och ta det lugnt medan man är borta. Man vill alltså inte ha en hund som ligger och frenetiskt tittar mot sin förare, eller vankar av och an, eller skäller och ylar, utan man vill att hunden ska vänta i lugn och ro tills man kommer tillbaka igen. Därför bör man öva på detta ganska mycket, så att hunden till slut lär sig att vänta i lugn och ro, så att man kan sitta och fika och dricka kaffe på en uteservering utan att hunden ska behöva bli stressad och må dåligt. Detta var andra gången som vi fick öva på detta i kursen och till våran stora förvåning la sig Nellie faktiskt ner efter ca 1 minuts väntan, trots regnet och att det var blött på marken. Duktig tjej!

Nu är vi precis hemkomna från första dagen på vår nya kurs med Fria Hundar. Det var dock väldigt kallt att stå ute i snöstormen och frysa. Det var bara 1 plusgrad ute, helt oroligt att det nu är den 8 april och fortfarande är det så kallt och snöar ute, det känns just nu som att det aldrig kommer att bli vår… Hundträning blir mycketroligare utomhus, när man inte fryser fötter och tassarna av sig!

En timme går väldigt fort, som vanligt när man har kul, men vi hann träna en hel del på hundmöten från olika håll och kanter, och sedan tränade vi på att hundarna skulle vänta lugnt och fint på avstånd, innan vi gick tillbaka och berömde dem med klapp (inte med godis då detta kan skapa en förväntan och spänning, men det man vill är att hunden ska vila och ta det lugnt) med alla nya hundarna och dofterna som en enorm störning då såklart. Dessutom var det häst och kaninbajs överallt där vi var. Vilket betyder att det var mycket svårt för de flesta hundarna att hålla sitt fokus, speciellt svårt hade vi med en galen unghund i kopplet. ”Gud så kul att nosa på alla nya dofter och hundar!!” Kunde man höra hundarna tänka riktigt högt och med hela kroppsspråket. Så förhoppningsvis så lugnar de sig lite till nästa gång eftersom de då redan har varit på den platsen förut och känner igen både dofterna och hundarna.

Nellie skötte sig helt okej trots att just hundmöten är hennes svagare sida (då drar hon väldigt mycket i kopplet och vill fortare framåt). När vi var aktiva och gick runt mellan hundarna hade hon stenkoll på oss och godiset då såklart, likaså när vi skulle agera störning åt de andra hundarna, då skötte hon sig jättebra. Dock blir det svårare när man ”bara går” eller står och väntar i grupp, för då upplever jag att hon är stressad och rastlös vilket gör att hon inte riktigt kan koppla av ordentligt. Hon har en bra på-knapp, men vet inte riktigt när hon ska stänga av och bara ta det lugnt och vänta mellan övningarna, utan då sitter hon och antingen stirrar ut oss med en vädjande blick om att fortsätta träna/öva, eller så tittar och nosar hon efter allt annat kul som man skulle kunna hitta på och piper lite lågt som att tala om för oss att vi ska gå dit bort och leka istället. Man kan riktigt se hur hon tänker: ”Matte och husse är väldens tråkigaste som bara står där och inte ens låter de mig få vandra iväg och hitta på något annat roligt, detta är ju skamligt!”. Vi har trick-övat mycket med henne med andra hundar som störning, men vi har inte varit lika bra på att öva på att bara ta det lugnt och göra ingenting, men andra hundar runt omkring.

Övningar på kursen:
* Gå förbi och möta en annan hund framifrån, löst koppel, titta på matte. (Putta i sidan för att få kontakt).
* Gå sicksack mellan uppställda hundar, löst koppel, titta på matte. (Röstkommando, kom/hit går vi).
* Sätt fast i ett träd, ”Nellie vänta”, gå 10 meter bort, vänta, gå tillbaka och berömma försiktigt med klapp och röst.

Att träna mer på:
* Hundmöten, löst koppel och fokus på oss istället för den andra hunden. Träna på alla möten.
* Dra inte i kopplet, så fort hon försöker att i full fart släpa iväg matte eller husse i kopplet, så blir det en konsekvens. För så får man faktiskt inte göra! (Stoppa med kroppsspråk, rösten, beröring). 

I helgen var vi på en valpkurs som hölls på Stockholms Hundforum. Det var en intensivkurs, så vi var där hela dagen under båda lördagen och söndagen. Det var väldigt roligt, både för alla små valpar som var där och för oss människor som kom med. Dessutom var det bara 4 deltagare med denna gången, så man fick verkligen den tid och hjälp som man behövde.

Första dagen fick vi öva mycket på ögonkontakt, inkallning och ett uppmärksamhets ljud med våra valpar. Sedan var det mycket teoretiska lektioner också, så att hundarna fick sova lite emellan övningarna och vi fick ställa frågor och gå igenom allt som är bra att veta när det gäller både våra valpar och framtida vuxna hundar.

På söndagen övade vi sitt, ligg, vacker tass, mer kontaktövningar och andra uppgifter där valparna fick träna både mentalt och med sin nos. Emellanåt hade vi teori och valparna fick tugga på färska ben. Det där med färska ben blev en stor hitt hos Nellie! Tur att vi fick med oss två stycken hem också. Efter den intensiva helgen var både vi och Nellie helt slut, så är vi kom hem så somnade vi alla tre så fort vi nuddade kudden.