10 september 2013 – Agilityträning med missar

Idag åkte vi till klubben för att träna lite agility med Nellie. Åhhh så kul hon tycker att det är! Nellie springer genom banan så att öronen fladdrar! Vi byggde upp en lätt nybörjarbana och ställde en grön skål med små kycklingbitar i på slutet av banan som hon fick äta upp när hon hade varit duktig. Nellie jobbar på ännu bättre med just extern belöning har jag märkt, så ska försöka att fortsätta med det så mycket det går. Problemet är bara att Nellie är mycket snabbare än husse och matte, så ibland hinner hon springa och tjuva i skålen innan man hinner stoppa henne, haha...  

Jag försökte filma lite från träningen också. Det är väldigt bra att titta på filmen sedan när man kommer hem, för då ser man så lätt alla fel man gör. När man uppmärksammar sig på sina egna fel så blir det lättare att försöka att ändra sitt beteende och bli en bättre tränare till nästa gång. Men Nellie är så duktig och kämpar på ändå, trots att matte ibland inte riktigt verkar veta vad hon vill...

Till exempel så skällde jag lite på Nellie för att hon tjuvstartade innan jag hade sagt "kör!" som är vårat startord, men ni kan tänka er hur skamsen jag kände mig när jag kom hem och tittade på filmen, haha... duktiga Nellie gör precis det hon ska, hon sitter aktivt och lyssnar på när matte pratar, jajasgg...jagsud...hagsy...kör...hiöåids... och börjar såklart att springa allt vad hon kan! 

Till Nellies stora förvåning så är matte inte nöjd med det helt plötsligt, och man blir tillbakaskickad och får göra om allting, jaha.. okejdå, som du vill. Se själva i filmen här nedan alla tokiga fel som matte råkar göra under träningen: 

* Först råkar jag säga kör, utan att jag har förstått att jag säger kör...
* Sedan råkar jag tappa leksaken för tidigt, vilket resulterar i att jag river ett hinder...
* Sedan hade husse ändrat på tunneln lite så att Nellie som går på muskelminne kraschar rakt in i den...
* Samt snubblar till inne i platta tunneln så att hon nästan fastnar...

- Men till slut fick vi till det alla tre, och kom i alla fall igenom hela banan på rätt sätt!

7 september 2013 – Tävling Norsborgs Lokala Kennelklubb

Tidig uppstigning som vanligt på tävlingsdagarna. Denna gång var det husse som skulle få tävla tillsammans med Nellie. Jag har fått helt fel känsla inför detta med tävlingar och blir helt enkelt alldeles för nervös. Något som påverkar både mig och Nellie väldigt negativt. Jag ska tävla med henne igen i framtiden, men först då jag känner mig säkrare, så att jag inte förstör detta med tävling för Nellie som fortfarande tycker att det är jättekul!

Dock så kom vi 20 minuter ”försent” till uppropet och de meddelande snabbt att vi inte skulle få vara med. Jag fattade ingenting? Hund nummer ett hade inte ens börjat tävla ännu, och vi skulle inte ens vara med och tävla fören efter den andra banvandringen?

"Lydnads och bruksmänniskor var det minsann pli på, men detta rallyfolk var bara förvirrade och kunde då aldrig passa tider eller sin tur på planen!!" fick jag höra. Jaha, ja, tack för den. Jag förklarade för henne att det var allra första gången vi var där och tävlade och därmed visste vi inte att det var annorlunda på just den här brukshundsklubben. På alla andra klubbar som vi har varit på så har det normala varit att man ska ha anmält sig i god tid innan sin egen banvandring. Dessutom är vi nybörjare på detta med att tävla överhuvudtaget.

Men det hjälpte inte. Till slut gick dem med på att jag fick gå ut på planen och få prata med högsta hönset av alla volontärer. Efter att jag hade bett så väldigt mycket om ursäkt att jag var sen och fick förklara att det på alla andra ställen som vi har tävlat på så kunde man anmäla sig i god tid innan sin banvandring, och sedan var det inte mer med det. Jag hade helt missat att det gällde andra regler på denna klubben, men jag lovade att det inte skulle upprepas. Då ändrade hon sig tvärt och vi fick tävla i alla fall, vilket var snällt av henne då vi hade rest en bit och redan var där. Så till slut fick vi tävla! 

Nellie innan banvandring nummer 2

Husse och Nellie var enormt duktiga på sin allra första tävling tillsammans! Dock så skulle ju såklart någon nöt passa på att packa ihop alla sina saker och hundar, precis vid banan, när Nellie och husse hade 1-2 skyltar kvar att utföra. Åhheeej! Detta fick Nellie att stå och glo på dem och hon undrade även om matte också tänkte gå, eftersom hon satt precis bredvid detta ekipage. Nellie är tyvärr väldigt lättstörd vid träning och tävling, något vi jobbar på. Däremot är hon väldigt bra på att inte göra någonting och ta det lugnt i stökiga miljöer. Säkert för att vi har tränat betydligt mer passivitet i stökiga miljöer, än vad vi har tävlingstränat i stökiga miljöer. 

Detta resulterade i hela 26 poäng i avdrag på en enda skylt!! Det var så synd för att det var näst sista skylten på banan. Avdraget blev för nos, bristande samarbete, fötter och fel utförd handling, oj,oj,oj... Till nästa gång har vi lärt oss att det är bättre att bara gå förbi, istället för att stå och kämpa för att få det rätt (som ändå blir fel). Detta plus lite andra småfel resulterar i att Nellie och husse får 40 poäng totalt. Är väldigt nöjda med dem måste jag säga, men tanke på hur lite vi har tränat. Bara 7 stycken av 25 ”klarade” banan och tog ett kvalificerande resultat. Var banan galet svår? Var domaren väldigt hård? Eller var det väldigt många nybörjare med och tävlade? Många frågor, men inget bra svar har vi. 


Sedan tog det enormt lång tid att få resultatet och alla stod och väntade på att få sina papper. Alla resultat stod dock på ett stort plakat vid klubbstugan, så spänningen var borta, men alla ville få sitt papper med den slutgiltiga bedömningen. Tydligen så står det i reglerna någon stans, berättade dem, att det ska vara prisutdelning först 30 min efter sista ekipaget på en rallylydnadstävling. Det visste inte jag. Så alla tävlanden fick snällt stå och vänta, trots att det mesta redan var klart. Det var lite tröttsamt. Många frågade flera gånger om de inte bara kunde få sin lapp, men nej, de fick vänta. Det var varmt, hundarna var trötta, och alla tävlanden var nog lite sura och griniga för att det inte hade gått så bra för de flesta av dem... 

Men när vi satt där och väntade så kom det fram en ung kvinna och berömde husse för att han var så väldigt duktig på planen och att det var så kul att äntligen (!) få se en ung kille träna och tävla med sin hund. Husse blev såklart väldigt stolt och det blev jag med, måste jag säga. De är bra fina de där, husse och Nellie.
Älskar dem över allt annat!! Efter tävlingen mötte vi upp några kompisar i stan och gick och tog en promenad från T-centralen till kungsträdgården, över skeppsbron och sedan ut vid Dramaten igen, till Östermalmstorg. Det var otroligt varmt och skönt, så vi njöt av solen alla fem. Vi letade efter mjukglass men hittade ingen, så det fick bli vanlig pinnglass och kaffe istället. Efter en mycket lång, men väldigt trevlig dag, kom vi hem och somnade alla tre, innan huvudet hann landa på kudden...

Varför är det så viktigt att klippa klorna?

Jag hittade ett mycket intressant blogginlägg på agilitymästaren Susan Garretts hemsida. Blogginlägget "Cutting Your Dog's Nails: How Important Is it Really?" tar upp frågan om hundars kloklippning och beskriver varför det är så otroligt viktigt. Dessutom så går hon även igenom hur många traditionellt klipper sina hundars klor, samt visar på en alternativ klippmetod som kan göra att klorna blir lättare att hålla korta.

Jag snubblade över det här blogginlägget i somras och vi har försökt att klippa Nellies klor efter den här alternativa klippmetoden och jag måste säga att det var väldigt svårt att lära sig hur man skulle göra, det var lite krångligt i början, och svårt att veta exakt var pulpan befann sig alla gånger. Men efter vi hade sett det här Youtube-klippet så visste vi att vi måste försöka att få ner längden ordentligt. För trots att vi trodde att vi hade korta klor på Nellie, så hade vi inte det. Utifrån det här nya perspektivet så var de faktiskt långa och odrägliga! Efter detta var vårat mål att verkligen försöka att få klorna att bli lite kortare. Efter fyra månader så ser hennes klor ut såhär, men vi kommer att fortsätta och slutmålet är att klorna inte ska låta alls när hon går på golvet, då kommer vi bli helt nöjda. 

Här kan ni se en film där Susan Garrett går igenom varför man bör hålla sin hunds klor korta, men också hur man ska gå till väga för att korta sin hunds klor. Garrett menar att det faktiskt går att få klorna att bli kortare på bara några få månader om man använder den här metoden när man klipper. Det är ett ganska långt klipp, men jag lovar att det är väl värt att se hela klippet och sedan försöka att lära sig klippa sina hundars klor på ett annat sätt.