Idag byggde vi en nybörjarbana och körde igenom den två gånger. Målet med denna träning var att använda mig av olika belöningar. Lek med boll och godis i form av köttbullar som jag skulle ge henne då och då, när hon minst anade det, för att bli lite oförutsägbar i träningen. Detta för att förhoppningsvis öka hennes fokus och motivation att arbeta tillsammans med mig, något som hon har tappar lite under sommaren.

Det kändes som en bra runda och att jag hade henne med mig henne någorlunda på banan. Trots att jag hade feber och var väldigt förkyld så tycker jag att vi arbetade på väldigt bra med tanke på att vi fortfarande är nybörjare på detta med rallylydnad båda två.

Efter träningen på gräsplanen så gick vi till dammen vid Långbro och satte oss på en bänk och drack kaffe och pratade i solen. Jättebra miljöträning och passivitetsträning för Nellie också. Jag knöt fast henne i bänken och sedan fick hon hitta på vad hon ville. Det passerade barn, barnvagnar, rullstolar, änder, andra människor och andra hundar, och Nellie klarade det hur bra som helst. Tittade på alla och var helt tillfreds med sig själv.

Då det kom hundar precis bredvid oss tog jag in henne till sidan av bänken och hon fick sitta bredvid mig, sedan fick hon glada tillrop och ett ”duktig hund” som beröm när den andra hunden hade passerat. När den femtioelfte hunden skulle passera vår bänk, gick hon självmant och satte sig vid min sida, duktiga bästa hund! Då fick hon såklart ännu mer uppmärksamhet, god och bäst av allt - mer köttbullar!! 

Idag hade jag feber och var väldigt förkyld, men den här kursen är så kul så jag följde med Nellie och Husse till kursen ändå. Husse fick dock vara den som fick ta Nellie och göra alla övningar.

Denna gång övade vi på att bland annat:

* Springa med hundarna vid sidan av sin förare, i grupp med andra hundar, alla hundar var lösa.
* Hundarna fick hoppa upp på olika saker och vänta där uppe, på avstånd till sina förare. 
* Hundarna fick leka med varandra, vi avbröt leken, de fick leka igen. Att spruta vatten på Nellie med vattenflaskan gjorde susen för att få henne att avbryta leken när man gick emellan och försökte ropa in henne och hon inte lyssnade på oss. Hon fick leka med en staffe, och de hade sååå kul!
* Till sist lämnade vi alla hundarna  tillsammans i en stor grupp på vänta, sedan gick alla förare utom synhåll för hundarna runt ett hus. Nellie låg snällt kvar utan att pipa eller ställa sig upp, duktig tjej!

Man kan verkligen se vad alla hundar på den här bilden tänker på tycker jag. Nellie tycker att det är tråkigt. Den vita hunden bredvid Nellie tycker att Nellie är fin och vill gärna hälsa lite. Den lilla hunden nedanför tycker att det är lite obehagligt att ha två så stora hundar över sig. Schäfertiken vill så gärna få sin boll, och de andra två kan bara tänka på att de vill springa allt vad de kan och bada i hamnen en liten stund...

Läxa till nästa gång blev att arbeta mer på att "BRA!" Betyder just bra och att hundarna är duktiga och ska fortsätta att vara duktiga, och inte att övningen är klar, som nu många hundar verkar tro. Sedan skulle vi även öva mer på att lämna hunden på ”vänta” och sedan gå ur hundens synfält, samt att vara lös på kommandot nära och gå fint bredvid sin ägare. 

Helt otroligt vad fort tiden går! Nu har vår första egna hund hunnit bli hela 2 år gammal! Vart tar tiden vägen? Vi funderade en stund på vad vi skulle ge henne i födelsedagspresent, men bestämde oss till slut för att satsa lite mer på hundträning till nästa år och köpte då ett antal lydnadsböcker med tillhörande övningshäfte. Nu har vi allt material som behövs för att på allvar få lite motivation till att träna mer! Jag har än så länge bara hunnit bläddra lite i boken om rallylydnad, men den verkar väldigt bra faktiskt. Tydliga instruktioner inför varje övning, plus att man kan fylla i boken hur långt man har kommit i sin träning, så att man kan se hur man utvecklas, mycket bra!

Sedan bestämde vi oss även för att investera i lite fina nya koppel, nu när lilla damen inte är så liten längre, och vi kan ha lite finare koppel på henne utan att de tuggas sönder. Det fick bli ett rosa anti-glid koppel som passar tillsammans med alla hennes rosa halsband, och ett lite exklusivare koppel i brunt läder och mässing, som passar fint med hennes finare bruna halsband med strass-stenar. Båda kopplen är köpta från företaget K9-sport, och vi är mycket nöjda med dem. Bra priser och riktigt bra kvalité!  

Detta fick Nellie i present på sin 2 års dag:  

* Hundkoppel brunt läder med mässing, 2*250 cm långt. 

* Hundkoppel rosa anti-glid med mässing, 2*200 cm långt.

* Rallylydnadsboken, HUNDra % Rallylydnad.

* Med sikte på 10:an, belöningsträning för lydnadsklass 1-elit, och övningshäfte 1 & 2.

Idag tävlade vi med Nellie på Märsta Sigtuna Brukshundsklubb i nybörjarklassen för 3:e gången den här höstterminen och det gick inte alls bra den här gången heller. Dock hade jag bestämt mig för att jag inte skulle avbryta denna gång oavsett vad som händer. Nellie får inte missuppfatta vad detta med tävling går ut på, hon kan inte busa sig igenom en tävlingsbana, utan måste faktiskt ha fokus på mig också. Så jag gick in på planen med mål att inte bli nervös och stressa upp mig om det inte går så bra. Sagt och gjort, jag tog hela banan med humor trots att jag hade en yvig clown i kopplet som bara ville skutta runt och busa, för det är ju såå roligt att vara på en brukshundsklubb med massor av helt nya hundar och människor. Dock blev jag inte bara lite arg på kvinnan med den lilla hunden som bestämde sig för att träna precis intill tävlingsbanan när jag och Nellie tävlade. Respektlöst tycker jag. 

Till en början gick det helt okej, hon tittade mycket på alla andra och nosade lite, men följde ändå med mig runt banan. Men när vi kom till dubbelslalom så snubblade hon över en kon för hon skulle gå samtidigt som hon tittade bakåt mot domarna som pratade hela tiden (kommenterade felen). Då försöker hon rätta till det hela genom att hoppa över den nedfallna konen vilket resulterar i fel utfört moment. Hon såg så glad ut och svansen viftade på högsta nivå! Nellie brydde sig inte så mycket om att det gick lite snett, det var lika kul ändå. När vi sedan går vidare till nästa skylt så ser hon en papperslapp som viftar på skylthållaren (nummerlappen) och bestämmer sig direkt för att hämta ”skräpet” till matte (Nellie städar när vi är ute på promenad). Neeej! Knäpphund! Släpp den och ha lite fokus på mig istället! Dock kunde inte jag låta bli att skratta åt tokhunden, men var fortfarande helt inställd på att fullfölja alla skyltarna, vilket vi också gjorde. På vårat egna studsande, hoppiga och yviga sätt med svansen i högsta hugg! Hahaha...

Vi skrapade inte ihop så många poäng (35 p), för vi fick som ni säkert redan förstår massor av ”nos” och ”bristande samarbete” och en ”fel utförd övning”, men som domaren också skrev på domarprotokollet: Yvig ofokuserad hund, men kan vissa skyltar riktigt fint. Så vårat problem är inte att hon inte kan skyltarna, utan att hon inte kan fokusera bara på mig i en tävlingssituation med massor av andra hundar och människor runtomkring. Så det är just detta som jag måste öva mer på, men hur jag ska ta mig till för att göra detta, har jag ingen aning om.

Dock så tänker inte jag ge mig, vi ska få till det en vacker dag jag och Nellie, så är det bara. För Nellie tycker att rallylydnad är jättekul (till och med lite för roligt) och jag tycker också att det är väldigt roligt att träna och tävla i rallylydnad. Vi behöver bara förbereda oss inför tävlingssituationen på ett bättre sätt, får klura lite på hur vi ska göra det, och ta nya tag!

Nellie och jag följde med husse ner till torget när han skulle handla några saker inne på Hemköp. När vi stod utanför och väntade kände jag att jag faktiskt hade en liten påse köttbullar i fickan (underliga saker man har med sig som hundägare). Perfekt tänkte jag! Då kan vi passa på att träna lite istället för att bara stå still och vänta. Klockan var halv nio så det var en del personer som gick kors och tvärs över torget, men inte så många att Nellie inte kunde koncentrera sig på vad hon skulle göra.

Vi har varit väldigt dåliga på att träna ”fot” alltså ungefär, gå här bredvid mig på vänster sida och håll hela tiden ögonkontakt med mig. Detta har vi fått sota för en hel del i rallylydnaden där hon kan alla skyltar men är helt urusel på transportsträckorna där emellan, fy på dig matte! Så nu ska det bli ändring på detta, jag måste skärpa till mig och öva detta med Nellie så att jag kan ge henne en rättvis chans att även klara det på tävling.

Jag gick fram och tillbaka med henne och vårt kommando för detta blev ”fot”, inget jag reflekterade så mycket över, utan det bara blev så, och egentligen spelar det ingen roll vad man kallar det. Till min stora förvåning så gick hon väldigt bra, tittade på mig hela tiden och satte sig ner rakt och snyggt när jag kommenderade sitt. Hon blev såklart störd av alla som gick runt oss hela tiden, men hon tyckte att matte och köttbullarna faktiskt var mer intressant att hålla ögonen på, jippie så kul!

Idag träffade vi Nellies kompis Linus som är en glad och go liten kille. Vi frågade Linus ifall han ville dela på en hundtårta gjord på leverpastej, köttbullar, och vom og hundemat med Nellie, han tittade mest på oss som att vi inte var riktigt kloka, vadå dela?! Men så fick det bli i alla fall. Vi försvårade det hela lite med att vi satte upp hundarna på en mur. Då vi befann oss mitt inne i stan så tyckte alla att vi var i vägen, så detta blev en väldigt bra lösning på problemet. Födelsedagsbarnet som fyller 2 år på måndag fick äta en först och sedan var det Linus tur. Efter tårtätandet tränade vi lite rallylydnad på en gräsmatta tillsammans, vid en mycket vältrafikerad gångväg, vilket var mycket bra störningsträning för hundarna. En riktigt mysig hunddag helt enkelt!

Då var det dags för andra kursdagen på Fria Hundar steg 2. Vi övade mycket på att hundarna skulle vänta kvar i valfri position medan vi människor och andra hundar gjorde en massa konstiga saker över allt! Nellie var skitduktig! Så imponerad av den här hunden alltså! På första stället var vi ganska länge då alla försökte få ordning på sina hundar, vilket inte alltid är det lättaste, så Nellie tyckte att det började bli lite tråkigt och la sig ner med hakan i backen och väntade istället. Detta var alltså inget som jag sa åt henne att göra, utan ett beslut som hon tog helt själv, bästa lilla hund! På nästa ställe vi övade på satt hon så snällt och bara tittade på allt och alla, tills matte och husse kom tillbaka igen och vi kunde gå vidare tillsammans. 

Jag tänkte låta bilderna och filmen få tala för sig själv den här gången. Dock så måste jag säga att jag är otroligt imponerad över alla duktiga hundar som är med i gruppen! Varje steg på Fria Hundar är bara 7 veckor lång, men trots detta så är det nästan alltid en helt ny hund som examineras vid kursavslut. Både hundar och människor får lära sig väldigt mycket, det är så roligt att gå kurs hos dem! Kan varmt rekommendera att gå en kurs där med din hund om du inte redan gjort det. Vi är i alla fall väldigt nöjda! 

 

Läxa till nästa gång:

* Sätt hunden på "vänta" och gå sedan runt hörnet, hunden ska sitta kvar, gå sedan tillbaka igen.
* Det ska vara roligt hos husse och matte, träna på att hunden ska kunna vara lös på avstånd. 
* Hälsa på en rolig person eller hund som din hund känner, men lämna hunden på "vänta" en bit bort. 

Det har inte gått så bra på helgens tävlingar. Rent ut sagt har det inte gått alls. Något är fel och jag måste snabbt ta reda på vad felet är, så vi inte fortsätter i helt fel riktning och tappar bort oss. Träning och tävling ska vara kul och inget annat! Vi måste hitta glöden igen!

På den första tävlingen värmde vi upp för länge innan själva tävlingen, men Nellie kändes glad och taggad innan start. Väl inne på banan – helt borta med noll kontakt.

På den andra tävlingen värmde vi nästan inte upp alls. Nellie fick ligga och vila med oss i skuggan ända fram till att det nästan var vår tur att gå upp på banan. Ställde först upp oss när det var en hund innan oss och gjorde lite kontaktövningar, då kändes Nellie glad och taggad. Men när vi väl kom in på banan – ännu mer borta än dagen innan med noll kontakt på mig.

Ingen av starterna har resulterat i att Nellie har haft kontakt med mig på banan. Så fort vi vår in på banan på tävlingarna så stelar Nellie till och tittar på alla hundar och människor som tittar på oss. Hon nosar i marken och skuttar omkring och vill hälsa på domarna och skrivarna. Matte finns inte för henne över huvud taget, spelar ingen roll vad jag gör. Lite som en domare sa till oss när jag sa att jag inte har någon kontakt med henne idag så att jag avbryter, då svarade domaren, nä, ni är ju inte ens på samma planet!! Stor klump i magen. Pinsamt. Ångest. Men domaren hade rätt. Nellie och jag var inte ens på samma planet så fort vi gick över bandet och gjorde entré på tävlingsbanan.

Så nu måste jag göra något drastiskt. Det är dags för en ordentlig felsökning. Vad gör vi för fel? Det jobbigaste av allt är att jag faktiskt inte vet vad vi gör för fel, vad det är som inte klickar. Måste sätta mig ner och gå igenom vår träning och se efter vad vi kan ändra på och vad vi behöver träna mer på. För en sak som är säkert är att vi verkligen behöver mer träning i alla fall!

Snart ska vi få ta vår revansch, jag och Nellie, vänta ni bara så ska ni få se att vi faktiskt också kan!

Efter tävlingen blev vi hämtade med bilen, då vi skulle på middag hos husses familj. Nellie fick åka bak i bilen, i bagageutrymmet hela vägen. Detta är något som hon inte tidigare hade gjort, men hon var så trött efter flera timmar på tävlingen så hon protesterade inte speciellt mycket. Tvärt om verkade hon tycka att det var skönt att få komma in i en kall bil och svalka sig lite från den varma sommardagen. Med ena kinden fastkilad mot huvudstödet stod hon och tittade på oss i bilen nästan hela resan. 

Senare på kvällen var det stor middag tillsammans med vänner och familj. Vi hade med oss Nellie, en annan familj hade med sig två stycken chihuahua blandningar, och en tredje familj hade med sig sin cockapoo. En cockapoo är en blandrashund mellan en amerikansk cocker spaniel eller en engelsk cocker spaniel och en pudel. En blandras som på senare år har blivit mer och mer populär. 

De två små chihuahua blandningarna och Nellie kom bra överens, de hälsade på varandra och sedan var det inte mer med det, de visste att man inte får leka inomhus, så de vandrade lugnt runtomkring i huset och umgicks fint med varandra. Lite senare kom cockapoon och den tyckte inte speciellt mycket om Nellie. Så fort Nellie tittade på henne, eller ens rörde sig så skällde cockapoon Ronja på Nellie, så vi satte dem i koppel på var sin sida av långbordet medan vi åt middag och då gick det bättre. Hundarna la sig vid sina ägares fötter och vilade sig en stund medan vi åt och hade det trevligt.

Efter middagen bestämde vi oss för att ta en promenad med alla hundarna. Vi försökte få Ronja att tycka att Nellie inte var så farlig som hon verkade tro att hon var. Så fort Nellie kom i närheten av henne, eller ens tittade på Ronja fick hon världens utskällning. Enligt Ronjas ägare tycker hon tydligen inte om hundar med mycket energi. Nellie fattade ingenting? Varför var Ronja så arg hela tiden? Så det slutade med att Nellie mest hängde med de två chihuahua blandningarna. Först gick vi en koppelpromenad runt området och sedan släppte vi alla hundarna i hundrastgården tillsammans, kanske skulle det gå lite bättre när hundarna inte satt fast i ett koppel?

När vi väl gick in i hundgården så ville ingen hund leka med varandra, utan de gick mest bara runt och nosade. De var relativt vuxna tikar allihopa och hade inget intresse av att leka med varandra. Inte mig emot, jag tycker att den typen av umgänge hundar emellan också kan vara ganska bra. Men efter en liten stund kom det en liten jack russel hane som gärna kunde tänka sig att leka en stund med Nellie, dock så fick dem då och då en utskällning av Ronja, som tyckte att de hade lite för roligt emellanåt. Efter en lång stunds lekande tog vi in Nellie, för att vi tänkte att de andra tre små hundarna kanske ville leka en stund med varandra ostört, men det ville inte de andra två tikarna, så Nellie och Urban fick leka en stund till, tills det var dags att ta bussen hem till oss igen. 

Då var denna tävlingshelg slut och vi var alla tre i familjen oerhört trötta. Det tar på krafterna att tävla och umgås med så många olika hundar, men det är det värt - för det är sååå roligt!

* Rallylydnad nybörjarklass - avbryter.

Det första Nellie gör då vi går runt avspärrningen vid tävlingsbanan är att hon vänder sig om, ser sin så högt älskade husse som stå där för att titta på, och blir på en sekund så glad att hon fullkomligt flyger över det uppsatta repet som var över 1 meter högt (hon kunde lika gärna ha gått under det) för att få hälsa och pussa på honom en stund. Detta såg precis alla som var där och absolut HELA publiken skrattade högt åt mig och Nellie. Viktigt att tillägga här är även att husse hade åkt till tävlingen tillsammans med oss och varit med hela tiden, det var alltså inte så att han bara stod där helt plötsligt. Men älskar man sin husse, så gör man, eller vad det nu kallas... 

Banan låg precis intill en bilväg/gångväg, samtidigt som fortsättningsklass-banan låg mitt emot nybörjarbanan och där emellan satt massor av människor och hundar. Detta blev för mycket för mig och Nellie när det gäller störning. All rörelse och konstiga ljud fick henne att tappa fokus på mig, men jag försökte att hålla mig lugn och passa på att träna lite i den här typen av miljö, inte ofta man får göra det!

Man måste ju trots allt komma ihåg att just tävlingssituationen ofta är ganska extrem på många punkter, en ny plats, massor av nya hundar, människor, dofter och ljud, samt en matte som inte riktigt beter sig som vanligt. Klart att detta kommer att påverka hundens prestation, om man inte har tränat tillräckligt mycket på att befinna sig på nya platser och samtidigt kunna prestera under dessa villkor. Detta har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på, jag och Nellie, om jag ska vara helt ärlig. 

Så dagen kan sammanfattas med:
Katastrof. Avbröt efter halva banan. Jag tror att lite mer störningsträning vore på sin plats... haha!

Här är en film från vårt försök på nybörjarklassbanan. Som vi verkligen försöker jag och Nellie, trots allt som händer runtomkring, men trots detta så går det ju som ni ser inte riktigt ända fram om man säger så. Men jag tänker inte mörka någonting, här i bloggen så får ni läsare följa med på alla våra fram och motgångar som vi har tillsammans, i både vår vardagsträning och vår tävlingskarriär. Dessutom skriver jag i den här bloggen främst för att jag vill kunna gå tillbaka och jämföra, se hur långt jag och Nellie har kommit, för att kunna utvecklas och bli bättre i framtiden. Att tävla ser jag endast som ett mått på hur mycket man har tränat. Därför är det bra att ha en ”träningsbok” som man kan gå tillbaka och titta i, för att få ytterligare motivation till att fortsätta träna och tävla i framtiden.