1-5 oktober 2013 - Nellie på dagis

”Det har gått jättebra och Nellie är ju snäll som ett lamm, går fint i koppel och har varit så snäll mot alla här, det är en jättefin hund som ni har”, detta blev våra första ord från dagispersonalen när vi hämtade Nellie efter första inskolningsdagen. Om jag var en stolt hundägare, jag blev hur stolt som helst. Tänk vilken snäll och fin amstaffblandis jag har. Jag som hade varit så overkligt nervös de två första timmarna efter det att jag lämnade in min älskade hund på dagis, hur skulle det gå? Efter dessa fina ord så kunde jag slappna av och vi hoppsade tillsammans hem hela vägen, jag och min allra bästa vän, min Snällie. 
Måndag: Det var öppet hus på kvällen och vi stannade i ca 1 h. Inne på dagiset möttes vi av en massa småhundar. Går bara små hundar på dagis? Gud så mycket små hundar kan skälla, på allt och alla, det är vi inte vana vid alls i vår familj, så vi tyckte att det var lite jobbigt för öronen. Stackars Nellie att sitta mitt i detta skällande hela dagarna, speciellt som hon är uppfostrad till att inte skälla. Nellie får inte skälla bara för skällandets skull, lite får man väll tåla, innan man börjar att skälla och gasta tycker faktiskt matte och husse. Men vi trodde ändå att skällandet skulle minska med tiden, vi får ge det lite tid bara. Dessutom så kom det även några andra större hundar precis innan vi gick - kul med lite större hundkompisar till Nellie tyckte vi. 

Tisdag: Alla hussar och mattar fick lämna hunden utanför dagiset till personalen och sedan fick man gå hem. Mellan klockan 09-11 så var dagispersonalen ute på promenad med alla hundar och de fick leka med varandra i små grupper i hundgården. Antar att personalen ville få lite tid på sig att evaluera de olika hundarnas personlighet, vilket vi bara tyckte var bra. Sedan fick man komma och hämta sin hund igen. 

Onsdag: Dagen började med lämning kl. 08 och sedan skulle man hämta vid klockan 12. Alla hussar och mattar stod utanför och väntade på att få komma in på dagis. Nellie blev väldigt glad när hon såg sina hundkompisar när vi lämnade henne på morgonen. Hon blev till och med så glad att hon tog ett varv runt i gruppen och hälsade på både hundar och människor som stod innanför dörren. Sedan fick alla hussar och mattar gå tillsammans in med sina hundar, och man fick sitta med hundarna i deras box tillsammans med de andra hundarna som skulle vara i samma box. Det var skönt att få vara med lite och se hur hundarna reagerade på den nya miljön. Sedan fick alla mattar och hussar gå hem. Hundarna fick landa i boxarna innan personalen tog ut alla hundarna och gick på en promenad. Vid lunchtid fick alla ägare hämta sina hundar igen. Sara (dagisfröken) berättade för alla att Nellie hade varit så himla söt igår mot alla och att hon älskar att bli kliad på rumpan. Kul att höra. Småhundarna fick bara höra att de var skälliga (jobbiga)… god revansch i mina små öron, haha… (har fått ta mycket sårande kommentarer från folk som varken känner mig eller min hund). Senare kom Sara fram till mig och berättade att vi har en sådan go och fin tjej, och att hon själv ville ta med Nellie hem! Glad blev man i mattehjärtat.

När vi skulle gå hem från dagis så stannade Nellie hela tiden och ville inte gå framåt, jag fattade ingenting, det har ALDRIG hänt förut. Har hon ont någonstans? Är hon stressad? Är hon rädd för någonting? Jag förstod verkligen ingenting... Fick säga åt henne att komma med mig, åt mitt håll, flera gånger hela vägen hem. Husse berättade att samma sak hände i tisdags när han hade hämtat henne från dagiset. Vi var båda två helt förundrade, vad var det för fel på vår hund helt plötsligt?

Torsdag: Alla hundarna var på dagiset mellan klockan 07-13. Alla hundarna avlämnades vid receptionen, den här gången fick man inte följa med in. Hämtningen var också ute i receptionen. Personalen berättade att dem hade haft mycket problem med att vissa hundar drog väldigt mycket i kopplet, samt att vissa hundar hade skällt precis hela dagen. Men Nellie hade varit tyst, snäll och gått fint i sitt koppel. För första gången fick alla hundarna sin lunch på dagiset och det gick bra. Nellie tyckte om sin mat och åt lika fort som hon brukar. Nellie frågade till och med om man kunde få lite påtår, men det fick man visst inte…

Fredag: Dagen har nu blivit lite längre för hundarna, och dem fick vara på dagiset mellan klockan 07-16. Samma procedur som ovan, vi fick lämna och hämta från receptionen. Den här gången tog det också stopp i kopplet när vi skulle gå ut genom dörren och jag blev väldigt förvånad igen, varför vill hunden inte gå med mig för? Nellie stannade precis när vi var på väg ut över tröskeln på dagis. Jag tittade på henne och sa: "Vad gör du för något? Vad är det?" (Ja, jag har ovanan att prata högt med min hund). Då vänder hon sig om och travar in på dagis igen, hahaha… jahaaa! Hon tyckte helt enkelt att det var så kul på dagis, så hon kunde inte i sin vildaste fantasi förstå varför vi skulle gå hem för? Haha, lilla knäpphund! Kul att hon, än så länge i alla fall, verkar tycka att detta med dagis är skitkul! Man får väll bara hålla tummarna och hoppas på att det kommer fortsätta så. För övrigt sitter Nellie nu i en av deras största boxar med två andra hundar. En svart portugisisk vattenhund och en Border collie/schäfer blandning, kanske att det även kommer att tillkomma en labradorvalp framåt hösten, det vet dem inte ännu. 

Lördag och söndag: Dagis är stängt och Nellie får ha matte och husse bara för sig själv i två hela dagar. Nellie är nöjd fram till söndag eftermiddag/kväll, då tycker hon att det faktiskt är dags att gå tillbaka till alla hundkompisar på dagiset igen och vill komma in på det stängda dagiset när vi promenerar förbi på vår vanliga kvällspromenad. 

Detta var Nellie, Matte och Husses introduktions-vecka till det nya hunddagiset. Efter detta fick alla hundarna följa sitt egna unika schema och dagarna rullade på. Nellie verkar trivas som fisken i vattnet, tycker om nästan alla hundar, förutom dem som skäller på henne, och älskar även sina dagisfröknar massor. Hon piskar med svansen så hårt hon kan på deras knäskålar varje morgon, för att så att säga, visa sin totala uppskattning. 

Här är en film som är tagen någon vecka efter introduktionen. Nu är det lugnt och skönt på dagis. Alla hundarna har lärt känna varandra och dem är heller inte lika oroliga och skälliga i sina boxar. Hundar lär sig och vänjer sig väldigt fint vid nya situationer, bara man ger dem lite tid. 

9 oktober 2013 - Hundträning i Haninge Hundhall

Då har höstmörkret tyvärr infunnit sig och reflexvästen, reflexkopplet och reflexhalsbandet åker på om kvällarna. Jag tycker jättemycket om reflex-serien från Hurtta, produkterna sitter bra och de har ordentliga reflexer över allt och syns jättebra i mörkret. Just den här modellen av reflexväst som Nellie har på sig här nedan heter Polar Reflexväst (det finns flera olika reflexvästmodeller). Just den här värmer lite också, vilket jag tycker är bra då min hund har så lite päls och väldigt lätt börjar frysa när temperaturen faller, men jag vill inte börja med vinterjackan ännu - då blir västen helt lagom. 

Nellie tycker dock inte så mycket om att åka buss, så därför ser hon så ledsen ut på bilden, haha. Men gladare kommer hon troligtvis att bli när vi kommer fram! För idag ska vi för första gången träna i Haninge Hundhall med träningskompisarna och alla hundarna, och det tror jag Nellie kommer att tycka är jättekul, så då får bussresan vara värt det helt enkelt. 

Utanför hundhallen stod den en läskig häst utanför en hästbutik som ligger på nedervåningen. Hundarna tyckte att den var lite konstig som bara stod där helt stilla och glodde ut genom fönstret. Men efter lite nosande på hästen så blev hundarna lugnare och vågade till och med sitta under/på hästen när vi tog lite kort. 

Sedan var det vår tur att träna i den fina hundhallen. Vi var fem hundar med tillhörande familjer som var där och tränade tillsammans. Alla tränade på helt olika saker, några tränade trick och freestyle, några rallylydnad, och några lydnad, men alla kunde samsas på planen och alla fick plats. Det var jättebra träning att vara på en ny plats och ha massor av andra hundar och människor som gick omkring överallt under träningspasset. Vi tränade dock mest på att ligga kvar och vara lös undertiden som jag gick omkring en massa, och sedan tränade vi även lite på rallylydnad - en bra träningskväll helt enkelt!

7 oktober 2013 – Försök till kapad myskväll

Myskväll med kebab, cola och film står på kvällens att göra lista. Hela familjen är med, men alla får inte smaka på kebabtallriken, något som Nellie tycker är väldigt otroligt galet orättvist - hon är ju sötast av alla ju, och borde definitivt få smaka i alla fall lite på mattes kebabtallrik. Annars tänker jag sitta och titta på matte, pipa och vifta lite gulligt på svansen, tills hon får så dåligt samvete att hon inte kan njuta av den goda maten. Något straff ska dem ju såklart få för att de inte köpte en kebabtallrik till mig också! Det säger ju sig självt. 

5 oktober 2013 - Tuggmästaren & Lycklig hund

Äntligen kom det mycket efterlängtade paketet från Tuggmästaren.se! Det är en hemsida som säljer olika typer av godis och ben till hundar och de har verkligen ALLT i sortimentet. Jag beställde lite belöningsgodis och lite ben till Nellie. Är väldigt nöjd med produkterna och priserna, så jag kommer definitivt att beställa från dem igen! Nellie blev tokigt glad när jag öppnade paketet och hon förstod att allt var till henne - Jippi!! 

29 september 2013 - Matte pruttar

Ja som rubriken visar så kan till och med mattar prutta ibland. Idag kom jag hem från en extremt lång och tung dag i skolan. Jag lade mig i soffan och det kom en liten prutt. Nellie som ligger bredvid mig i soffan tittar upp mot det håll som prutten kom ifrån, för att sedan vända sig mot sin egen rumpa och nosa frenetiskt, för att liksom på så sätt kunna undersöka om det var hon som pruttade. Nej matte, den här gången var det faktiskt inte jag, och så tittade hon på mig med sina stora fina ögon. Då fick man säga förlåt och skämmas lite kan jag säga, haha… men som jag skattade åt detta!! Jag förstår att det inte är lika roligt för er, att få läsa historien i efterhand, men det var så roligt just då, så det gjorde resten av min dag. Under det som var kvar utav kvällen var jag glad och åter fylld med god energi. Tänk vad de kan göra med oss, de små liven. Tack älskade hund. 

28 september 2013 – Invigning och öppet hus

Idag var det invigning av en ny inomhushall för träning av hundar. Stället heter Hundhallen Hanige och man kan hyra hela hallen för strax över 300 kronor timmen om man vill. Perfekt för hundträning under sena höst- och vinterkvällar tycker jag. Hallen var väldigt fin och fräsch, så vi kan verkligen tänka oss att träna där fler gånger.

Under invigningen så fick man prova på lite rallylydnad då de hade ställt upp en nybörjarbana. Jag och Nellie var såklart tvungna att testa och satte i stort sett varje skylt, det går bättre när matte inte är så nervös helt enkelt. För det var MASSOR av folk och andra hundar där, men dem brydde sig Nellie inte om, inte ens då det gick flera hundar på banan samtidigt. Bra att veta var "felet" ligger och att det är hos mig, då vet jag vad jag kan träna mer på. För Nellie hade enormt fin kontakt med mig och gick jättebra hela banan igenom nämligen. 

Bilderna kommer från Hundhallen Haninges egen hemsida 

Efter träningen var det dags att fika lite inne på det lilla kaféområdet som finns i hallen. Där köpte vi kaffe och bullar och fikade medan Nellie låg under bordet på golvet och vilade sig. Vid vartenda bord satt det andra hundar och människor och ljudnivån av skällande hundar var rätt hög, ändå så kunde hon ligga ner och slappna av. All passivitetsträning som vi har fått in under året har helt enkelt gett bra resultat. Medan matte och husse fikade låg Nellie snällt och väntade på oss så fint, och tittade på allt som hände runtomkring. 

Efter fikat gick vi och ställde oss i kö för att få en gratis muskelkontroll av vår hund. Det var ett hund-rehab-center där dagen till ära och gav ut gratiskontroller av din hund genom att de kände igenom hunden och stretchade alla de stora muskelgrupperna. Detta var jättebra hanteringsträning, om inte annat, tänkte vi och ställde oss genast i kö. Jag fick muta Nellie med godis så att hon skulle stå still och inte pussa allt vad hon orkade på den fina tjejen som utförde själva kontrollen, annars gick det faktiskt jättebra. Lite konstigt tyckte dock Nellie att det var till en början, vad gör hon matte? Vad ska jag göra? Ska jag bara stå här? Okejdå.... sedan stod hon snällt still och lät sig klämmas och kännas på. Efter igenomkänningen fick vi bedömningen att hon var väldigt fint musklad och att hon var väldigt vig i alla leder, vilket gav resultatet inga anmärkningar. Det var skönt att höra! Inte för att hon har visat några tecken på att ha ont eller så, men det kändes ändå bra att veta att hon är helt okej där inne bland alla ben och muskler, då vi tränar henne ganska hårt rent fysiskt. Dessutom fick vi lära oss hur man ska stretcha sin hund efter hård träning. Något som vi inte kunde sedan innan. Så vi var helnöjda! 

Innan vi tackade för oss och åkte hem så var vi såklart tvungna att även gå och titta lite bland alla leksaker och koppel som de sålde i ett hörn av hundhallen under invigningen. Tillslut köpte vi en orange leksak, som förhoppningsvis är både jätterolig och oförstörbar. Det bästa är även att det finns ett litet hål i leksaken där man kan stoppa in lite gott godis, exempelvis en bit köttbulle - så den här leksaken är det bästa av två världar helt enkelt, leksak och godis i ett, som ett kinderägg, bättre kan det väll inte bli! 

25 september 2013 - Konsten att balansera på en stock

När vi var ute och gick på promenad så hittade vi en stor hög med stockar som låg på marken intill en väg. Perfekt att träna lite balans på tänkte vi och hoppade över dit direkt. Detta med att balansera bara på en stock var svårt tyckte Nellie, och hon fick verkligen se till att koncentrerar sig på var hon satte fötterna. Lite lättare var det att balansera på flera stockar samtidigt... 

24 september 2013 – Nellie blir en kontorshund

Husse tog med sig Nellie till jobbet idag, då matte skulle vara hela dagen i skolan. På 10-rasten, efter att husse hade jobbat en timme, var det som vanligt dags att spela kort med de andra medarbetarna. Nellie följde med såklart och hejade på sin husse där hon låg under bordet på hans fötter och halvsov...

När spelet började närma sig sitt slut gäspade Nellie högt där hon låg under bordet. Jag vet inte hur det låter när era hundar gäspar, men om Nellie låter det "piiiiiiip" i en extremt hög ton, nästintill ohörbar, under en väldigt lång stund.

Samtliga medarbetare som satt runt bordet och spelade med husse började leta efter vems telefon det var som pep. De skruvade på sig och tittade i sina fickor och på sina mobiltelefoner, detta medan husse skrattade så högt som han bara kunde. Till slut insåg alla att husse visste precis vad det var som lät, och det tog inte lång stund innan de andra också förstod att det måste ha varit hunden som lät så konstigt där nere under bordet.

- Pruttade hon?? Frågade till slut en väldigt förvånad medarbetare.

- Nejdå. Hon blev bara lite trött faktiskt, svarade husse.

Ett ljudligt skratt hördes därefter runt bordet när alla skrattade åt sig själva, åt situationen, eller åt Nellie, beroende på hur man ser på saken. Nellie hon skrattade dock inte, utan hon suckade djupt innan hon la sitt huvud på husses fot och somnade gott om igen, sov någon timme till innan matte kom hon hämtade henne. 

20 september 2013 – Lek och bus i skogen!!

15 september 2013 - Nellie hjälper till att städa Sverige

Idag mötte vi upp de fantastiskt inspirerande tjejerna bakom kampanjen ”städa Sverige” och bloggen Dogparkour Sweden, för att vara med på deras Mini-workshop plocka upp. Det är nämligen så att Nellie nu ska få en egen uppgift under våra promenader och det är att plocka upp skräp hon hittar och sedan få kasta dem i en papperskorg. Mycket bra aktivering för hunden och nu kan ingen längre beskylla hundarna för att skräpa ner! Superbra tyckte vi och ville vara med och hjälpa till direkt!

Nellie är väldigt duktig på att hämta allt möjligt skräp hon hittar till oss i utbyte mot en godis, men hon kan ännu inte ta upp något och självständigt kasta det i papperskorgen. Vi fick väldigt smarta tipps om hur man kan träna och de berättade för oss att vi var på god väg, så med lite mer träning så är vi nog snart där.

Efter ett 30 minuters pass, med inlagda pauser, så kunde Nellie hoppa upp på soptunnan och dutta i handflatan på både matte och husse, så snart är det dags att lägga till själva skräpet också. Här är en liten film från vårat allra första träningspass. De lär sig fort de små hundarna.  

Sedan var nästa steg i träningen att hunden skulle plocka upp ett objekt från marken och lämna det hos sin människa. Här använde vi oss av c-vitamin rör. Dock tuggade Nellie rätt så mycket på dem, medan hon hämtade, så vi fick tipps att träna med ett objekt i metall, som inte går att tugga sönder, och som inte är roligt att tugga på heller – för att få bort att hon hela tiden tuggar under tiden som hon har själva saken i munnen. 

Det tredje steget i träningen går ut på att länka ihop dessa två beteenden. Detta gör man lättast genom att exempelvis be hunden att hämta objektet och sedan hoppa upp på soptunnan med tassarna (med skräpet fortfarande i munnen) och sedan ber man hunden släppa objektet genom att säga loss, tack, eller vad man nu använder sig av, och belöna detta om och om igen. Till slut sitter beteendet och man kan be hunden att ta upp skräp från marken och gå och kasta det i papperskorgen. En väldigt rolig övning tycker vi och ska träna massor på detta nu framöver! 

När vi satt på bussen på väg hem var det en pojke på ca 6 år som inte tittade vart han gick, vilket resulterade i att han verkligen gick rakt på Nellie, så att han vikte sig över hennes rygg och blev hägnade där. Oj, oj, oj, så snabbt han kom upp på fötter igen med ett mycket förvånat ansiktsuttryck! ”Såg du pappa, hunden åt inte alls upp mig, och jag snubblade faktiskt rakt över henne?!” Nellie gjorde ingenting. Hon stod bara helt stilla och tittade på mig. Får han göra sådär matte? Tills den lilla pojken hittade balansen igen och kunde kliva av. 

Ja vad ska man säga… vi skrattade åt den lilla pojken, Nellie tyckte han var söt, och resten av bussen var fortfarande inte helt övertygade... Nä, en sådan där hund är nog fortfarande livsfarlig. Det är nog bäst att hålla extra långt avstånd. Inte oss emot, skönt att inte stå och trängas på bussen.

14 september 2013 – Kräftskiva med min bästa vän

Senare på kvällen så begav vi oss till våra grannar för lite gemensam kräftskiva. Hundarna är alltid med oss, var vi än ska någonstans, som vanligt. Så även dem fick följa med på kräftkalaset. Nellie är nästan alltid vid min sida och älskar att få följa med och hitta på roliga saker. Så att hon skulle få komma med på kräftskivan var det inga tal om, haha... De fick till och med smaka på några kräftor, men säg inget till husse!

Efter kvällspromenaden fick hundarna även prova de festliga hattarna! Oj så vi skrattade! Nellie och Dexter hade sååå roligt på festen i sina fina hattar! De hade så roligt så när kvällen var slut så ville inte vår hund följa med oss hem. Det värmer verkligen mitt matte-hjärta att se hur fina vänner dessa två hundarna har blivit. 

14 september 2013 – Träning med hundvänner

Platsliggning 2 * 2 minuter med störning:

Vi började med lite klassisk lydnadsträning. Här gjorde vi en tävlingsplatsliggning på två minuter, fem meter mellan hundarna och vi stod tio meter bort. Denna övning upprepade vi två gånger efter varandra. Jag blev väldigt positivt överraskad över hur stilla och stabilt Nellie låg och väntade. Inget kunde störa henne verkade det som! Vissa gick fram och belönade innan de två minuterna var klara och en annan hund ställde sig upp och sprang omkring och lekte med sig själv på vägen precis framför hundarna, men trots detta låg Nellie kvar så snällt. Hon rörde inte en fena. Kul att se att hon kunde hejda sig och ligga kvar, för det trodde inte jag att hon kunde vid en sådan väldigt stor störning som en lekandes hund precis bredvid. Träning ger färdighet verkar det som! Så kul! 

Efter lydnadsträningen fick alla hundarna leka med varandra en stund innan vi fortsatte träna. Vi såg på alla hundarna att de så gärna ville hälsa på varandra och leka, så de fick leka med varandra som belöning för väl utfört arbete! Nellie fick till och med sin älsklingspipleksak bad cuz att leka med. Hundarna var i himmelriket, åhh så kul de hade!! Sprang runt, runt och lekte; "Du kan inte ta mig!" 
Tävlingsmässig rallylydnad med domare: 
 
Sedan var det dags för lite rallylydnadsträning. Vi tränade mer likt en riktig tävling. Tävlingsmässig ingång till banan. Två domare på banan som dömde så hårt de kunde och räknade poäng. Pratade med varandra och tittade noga på. Dock så belönade vi på banan. Annars så gällde alla andra officiella regler. Detta var verkligen jättebra, inte nog med att man fick träna exakt efter det som man sedan kommer att råka ut på vid tävlingar, utan det stillade också nervositeten för det som komma skall. Mer tävlingsmässig träning helt enkelt, så man blir mer van vid att bli bedömd. Efter två timmars träning begav vi oss hem igen och vilade. 

12 september 2013 – Fria Hundar 2 del 4

Idag kunde inte husse följa med på kursen, så min vän Maja fick följa med och se hur en hundkurs kan gå till. De ska få hem sin allra första egna hundvalp till våren 2014 och det ska bli väldigt kul med en till hundkompis i gänget tycker både jag och Nellie. 

Kursen började med att vi gick en bit, alla hundar lösa i en stor klump, förbi hästar, bilvägar, och vatten med tillhörande fåglar, och annat roligt. Alla hundar gick så fint bredvid sina ägare. Vissa hade dock koppel på sina hundar släpande på marken, det hade jag också, för att snabbt kunna ta in hunden om något oförutsett skulle hända. Nellie är alldeles för dyrbar för mig för att bli påkörd eller något annat dumt. Så när vi gick omkring där det kunde finnas faror för henne, så fick hon ha på sig sitt koppel, men annars så fick hon vara utan. 

Nellie är en blandras med mycket American staffordshire terrier i, vilket såklart leder till att hon har mycket rasegenskaper som tillhör den rasen också. Nellie är en otroligt social varelse som vill vara överallt samtidigt och hälsa på allt och alla! Vidare är hon stabil, glad, livlig, nyfiken, modig, orädd och har ett stort självförtroende. Detta är precis det som jag tycker om hos Amstaffen och därför vi föll för rasen, men det gör också att hon inte är lika duktig på att koncentrera sig när det händer så mycket runtomkring hela tiden. Dock arbetar vi väldigt mycket på just kontakt, samarbete och teamwork! Därför blir jag så glad när jag ser på de fina bilderna som Maja har tagit, vilken kontakt Nellie har på mig hela tiden, duktig hund! 

Sedan gjorde vi en övning med bollar som gick ut på att alla människorna fick leka med bollarna, men inte de stackars hundarna. Nellie tycker jättemycket om att leka med tennisbollar, så detta var en mycket svår uppgift för henne. Det gick rätt så bra när vi människor kastade bollen till varandra, men sedan skulle vi lägga den på marken och passa två bollar samtidigt mellan varandra. Då blev det lite för svårt för Nellie. För att underlätta för henne lite satte jag henne utanför ringen, bakom mig, så att hon skulle få lite längre avstånd till bollkastandet, samt att hon då tydligare skulle förstå att hon inte fick vara med och leka... men det gick sådär ändå. Hon sprang inte och tog bollen, men hon var bra nära många gånger, haha! 
 

10 september 2013 – Agilityträning med missar

Idag åkte vi till klubben för att träna lite agility med Nellie. Åhhh så kul hon tycker att det är! Nellie springer genom banan så att öronen fladdrar! Vi byggde upp en lätt nybörjarbana och ställde en grön skål med små kycklingbitar i på slutet av banan som hon fick äta upp när hon hade varit duktig. Nellie jobbar på ännu bättre med just extern belöning har jag märkt, så ska försöka att fortsätta med det så mycket det går. Problemet är bara att Nellie är mycket snabbare än husse och matte, så ibland hinner hon springa och tjuva i skålen innan man hinner stoppa henne, haha...  

Jag försökte filma lite från träningen också. Det är väldigt bra att titta på filmen sedan när man kommer hem, för då ser man så lätt alla fel man gör. När man uppmärksammar sig på sina egna fel så blir det lättare att försöka att ändra sitt beteende och bli en bättre tränare till nästa gång. Men Nellie är så duktig och kämpar på ändå, trots att matte ibland inte riktigt verkar veta vad hon vill...

Till exempel så skällde jag lite på Nellie för att hon tjuvstartade innan jag hade sagt "kör!" som är vårat startord, men ni kan tänka er hur skamsen jag kände mig när jag kom hem och tittade på filmen, haha... duktiga Nellie gör precis det hon ska, hon sitter aktivt och lyssnar på när matte pratar, jajasgg...jagsud...hagsy...kör...hiöåids... och börjar såklart att springa allt vad hon kan! 

Till Nellies stora förvåning så är matte inte nöjd med det helt plötsligt, och man blir tillbakaskickad och får göra om allting, jaha.. okejdå, som du vill. Se själva i filmen här nedan alla tokiga fel som matte råkar göra under träningen: 

* Först råkar jag säga kör, utan att jag har förstått att jag säger kör...
* Sedan råkar jag tappa leksaken för tidigt, vilket resulterar i att jag river ett hinder...
* Sedan hade husse ändrat på tunneln lite så att Nellie som går på muskelminne kraschar rakt in i den...
* Samt snubblar till inne i platta tunneln så att hon nästan fastnar...

- Men till slut fick vi till det alla tre, och kom i alla fall igenom hela banan på rätt sätt!

7 september 2013 – Tävling Norsborgs Lokala Kennelklubb

Tidig uppstigning som vanligt på tävlingsdagarna. Denna gång var det husse som skulle få tävla tillsammans med Nellie. Jag har fått helt fel känsla inför detta med tävlingar och blir helt enkelt alldeles för nervös. Något som påverkar både mig och Nellie väldigt negativt. Jag ska tävla med henne igen i framtiden, men först då jag känner mig säkrare, så att jag inte förstör detta med tävling för Nellie som fortfarande tycker att det är jättekul!

Dock så kom vi 20 minuter ”försent” till uppropet och de meddelande snabbt att vi inte skulle få vara med. Jag fattade ingenting? Hund nummer ett hade inte ens börjat tävla ännu, och vi skulle inte ens vara med och tävla fören efter den andra banvandringen?

"Lydnads och bruksmänniskor var det minsann pli på, men detta rallyfolk var bara förvirrade och kunde då aldrig passa tider eller sin tur på planen!!" fick jag höra. Jaha, ja, tack för den. Jag förklarade för henne att det var allra första gången vi var där och tävlade och därmed visste vi inte att det var annorlunda på just den här brukshundsklubben. På alla andra klubbar som vi har varit på så har det normala varit att man ska ha anmält sig i god tid innan sin egen banvandring. Dessutom är vi nybörjare på detta med att tävla överhuvudtaget.

Men det hjälpte inte. Till slut gick dem med på att jag fick gå ut på planen och få prata med högsta hönset av alla volontärer. Efter att jag hade bett så väldigt mycket om ursäkt att jag var sen och fick förklara att det på alla andra ställen som vi har tävlat på så kunde man anmäla sig i god tid innan sin banvandring, och sedan var det inte mer med det. Jag hade helt missat att det gällde andra regler på denna klubben, men jag lovade att det inte skulle upprepas. Då ändrade hon sig tvärt och vi fick tävla i alla fall, vilket var snällt av henne då vi hade rest en bit och redan var där. Så till slut fick vi tävla! 

Nellie innan banvandring nummer 2

Husse och Nellie var enormt duktiga på sin allra första tävling tillsammans! Dock så skulle ju såklart någon nöt passa på att packa ihop alla sina saker och hundar, precis vid banan, när Nellie och husse hade 1-2 skyltar kvar att utföra. Åhheeej! Detta fick Nellie att stå och glo på dem och hon undrade även om matte också tänkte gå, eftersom hon satt precis bredvid detta ekipage. Nellie är tyvärr väldigt lättstörd vid träning och tävling, något vi jobbar på. Däremot är hon väldigt bra på att inte göra någonting och ta det lugnt i stökiga miljöer. Säkert för att vi har tränat betydligt mer passivitet i stökiga miljöer, än vad vi har tävlingstränat i stökiga miljöer. 

Detta resulterade i hela 26 poäng i avdrag på en enda skylt!! Det var så synd för att det var näst sista skylten på banan. Avdraget blev för nos, bristande samarbete, fötter och fel utförd handling, oj,oj,oj... Till nästa gång har vi lärt oss att det är bättre att bara gå förbi, istället för att stå och kämpa för att få det rätt (som ändå blir fel). Detta plus lite andra småfel resulterar i att Nellie och husse får 40 poäng totalt. Är väldigt nöjda med dem måste jag säga, men tanke på hur lite vi har tränat. Bara 7 stycken av 25 ”klarade” banan och tog ett kvalificerande resultat. Var banan galet svår? Var domaren väldigt hård? Eller var det väldigt många nybörjare med och tävlade? Många frågor, men inget bra svar har vi. 


Sedan tog det enormt lång tid att få resultatet och alla stod och väntade på att få sina papper. Alla resultat stod dock på ett stort plakat vid klubbstugan, så spänningen var borta, men alla ville få sitt papper med den slutgiltiga bedömningen. Tydligen så står det i reglerna någon stans, berättade dem, att det ska vara prisutdelning först 30 min efter sista ekipaget på en rallylydnadstävling. Det visste inte jag. Så alla tävlanden fick snällt stå och vänta, trots att det mesta redan var klart. Det var lite tröttsamt. Många frågade flera gånger om de inte bara kunde få sin lapp, men nej, de fick vänta. Det var varmt, hundarna var trötta, och alla tävlanden var nog lite sura och griniga för att det inte hade gått så bra för de flesta av dem... 

Men när vi satt där och väntade så kom det fram en ung kvinna och berömde husse för att han var så väldigt duktig på planen och att det var så kul att äntligen (!) få se en ung kille träna och tävla med sin hund. Husse blev såklart väldigt stolt och det blev jag med, måste jag säga. De är bra fina de där, husse och Nellie.
Älskar dem över allt annat!! Efter tävlingen mötte vi upp några kompisar i stan och gick och tog en promenad från T-centralen till kungsträdgården, över skeppsbron och sedan ut vid Dramaten igen, till Östermalmstorg. Det var otroligt varmt och skönt, så vi njöt av solen alla fem. Vi letade efter mjukglass men hittade ingen, så det fick bli vanlig pinnglass och kaffe istället. Efter en mycket lång, men väldigt trevlig dag, kom vi hem och somnade alla tre, innan huvudet hann landa på kudden...