Innan jag begav mig till Stockholms södra brukshundsklubb för att träna lite agility med Sofia och hennes två hundar, så fixade jag lite gott hundgodis till Nellie som vi ska använda oss av på träningen. Köpte bara det billigaste kycklingfiléerna som de hade inne på Lidel. Nellie klagar då inte, hon älskar verkligen dessa knyckliggodis måste jag säga! Ett tipps är bara att ta med lite våtservetter, så kan man torka av sig efter träningspasset, om man tycker att det blir skitigt om händerna, själv bryr jag mig inte så mycket...

Det godis som vi oftast använder till Nellie är 100 % rent kött eller torrisar helt utan spannmål. De flesta hundar tål tyvärr inte spannmål alls, och därför kan jag inte riktigt förstå varför tillverkarna av hundgodis inte har förstått detta ännu. Det finns förstås vissa godistillverkare som gör godis på bland annat torkat kött, men räknade ut att kilopriset då blev över 350 kronor... för hundgodis?! Då är det både billigare och miljövänligare att gå till affären och köpa eget kött att använda.

Om man vill kunna ha dem lätthanterliga i fickan kan man torka köttet i ugnen i några timmar på ca 50 graders värme. Detta rekommenderas verkligen, hundarna älskar denna typ av godis och det är även mycket bättre för deras hälsa. Varför lägga ner så många timmar på hundträning om man inte är villig att ge hunden bra mat så att den även får god hälsa. Det går inte ihop för mig. Hur många extra minuter går det åt att steka och tärna en kycklingfilé när ni ändå lagar middag. Inom en snar framtid hoppas jag på att de flesta har blivit informerade om detta med hundar och deras kost, så att våra hundar inte behöver bli så sjuka helt i onödan i framtiden. Mer kött till hundarna, haha...

Det jobbigaste med att ha väldigt gott godis med sig i träningsväskan är att det tar så långt tid att komma fram med en tiggande hund. "Nej Nellie, detta godis ska vi ha när vi tränar, snart ska du få godis".... men tror ni att detta hjälper? Ja och Nej. Ja för att hon är så fruktansvärt duktig och bjuder på massor av fina beteenden och uppför sig så väluppfostrat så jag väldigt gärna vill ge henne godis, och nej för att jag vet att det bara är för att hon vill ha godis. Den här hunden kan bara ligga där, söt och snäll, och titta på dig nästan hur länge som helst, med hopp om att få smaka på det väldigt goda godiset... 

Sofia och hennes tikar tränar och tävlar även i freestyle och där de är väldigt duktiga. Men detta med agility är också något som de tycker är kul! Jag tycker att det är så roligt med så olika typer av hundar i träningsgruppen. Dessutom är Sofia verkligen en supergullig tjej och hennes hundar är otroligt duktiga, så det blir ännu roligare att träna med dem! Man lär sig mycket av att se flera andra hundägare träna med sina hundar måste jag säga. Jag blev väldigt imponerad över Sofias lugn som hon har med sina hundar, det fick dem att också vara lugna och koncentrera sig på uppgiften.

Sofia hade ordnat en väldigt fin blåbärsbana som vi tränade på med alla hundarna. Alla var otroligt duktiga måste jag säga. Nellie var också superduktig och låg och väntade så snällt när det inte var hennes tur att träna, utan att någon behövde ha koll på henne eller att hon skulle vara kopplad. Detta med vänta-träningen från kursen i Fria Hundar har verkligen satt sig i henne och hon har blivit väldigt duktig på att vänta tycker jag.

 

Vi körde på som vanligt, fick in lite mängdträning och ännu några pass med den platta tunneln. Nellie blir mer och mer hidersäker, i 80 % av fallen tar hon hindret, och under de fallen där hon inte gör det kan man verkligen se att det är för att jag som förare inte kan någon handling alls. Springer och viftar åt alla håll och är säkert väldigt otydlig, men hundarna är duktiga och försöker läsa mig så gott de kan. 

 

Det blev bara ett litet missöde under träningen ikväll när Nellie precis hade hoppat ett hinder och efter hindret låg det en tunnel, Nellie sökte sig då såklart till tunneln i tron om att hon skulle in där igenom, men vi skulle ju rakt fram till ett annat hinder. Nellie tittar mot tunneln och springer i full fart. Jag tittar mot nästa hinder och springer i full fart.... sen, pang! Så sprang vi rakt över varandra och både jag och Nellie faller omkull i gräset. Jag förstår genast vårat missförstånd och skrattar massor, och Nellie ställer sig upp igen och går fram till mig och pussar mig i hela ansiktet, så kan det visst gå! Vi skrattade och fortsatte sen som vanligt... 

Till sist tränade vi lite på balansen också, mest för att Nellie ska få känna hur det känns att gå där uppe. Vi kommer inte att hinna träna in alla hinder denna sommar, så man får helt enkelt ta några i taget, men det vore kul att i alla fall ha fått känna på alla hinder innan säsongen är över för i år...  sedan känns detta med kontaktfält att det kan ta väldigt lång tid att lära in, men vi får se, det kanske går jättefort när man väl sätter igång, vem vet?

Första träningspasset på vippbrädan
När det gick så väldigt bra med den platta tunneln kunde vi inte låta bli att prova på vippbrädan också, trots att den inte stod med på vår träningsplan den här dagen. Vi hade tränat under några timmar och haft en hel del pauser, så just här är Nellie egentligen lite för trött för att träna, men vi kunde inte låta bli. För en tid sedan lärde vi Nellie att ta ner själva vippbrädan med tassarna, och hon verkade helt oberörd av själva nerslaget. Istället tyckte hon att det var en rolig lek.

Men vi hade aldrig provat att hon skulle gå på själva vippbrädan. Jag var lite nervös över hur hon skulle reagera på att hindret rör på sig under tassarna, men detta var inte något jag visade för Nellie. Vi hade dessutom sänkt hindret så mycket som vi kunde, så det skulle ju inte göra något om hon skulle hoppa av mitt i... men det gick väldigt bra ändå tycker jag. Duktiga hund! Först la jag flera godisar på själva brädan som hon fick äta upp när hon gick på brädan, och mot slutet så hade jag godisen i min hand och så fick hon den när hon hade gått över hela brädan. 

Vi tänkte fixa en agilitybana på den lilla gräsmattan framför huset på husses mammas landställe när vi var där och hälsade på i en vecka. Men när vi åkte för att handla nya agilityhinder så upptäckte vi att dem var lite väl dyra, speciellt som vi skulle köpa till en hel bana, så vi bestämde oss för att bygga egna hinder istället. 

När vi kom hem så gick vi direkt in i friggeboden och tittade vad som fanns där som vi skulle kunna använda oss av. Till slut kom vi på en idé som vi var tvungna att prova direkt! Pinnarna vi använder oss av är sådana gröna trädgårdspinnar som man egentligen använder för att exempelvis att stötta upp buskar och liknande i trädgården. Sedan är det vanliga enkla buntband som fick agera höjdpinnar, vi satte dem på 30, 40 respektive 50 cm över marknivån, så att man kan variera hopphöjden som man vill under träning med olika stora hundar, eller olika krävande pass för hunden. Nellie fick ibland olika höjd på pinnarna, så hon fick tänka extra noga och variera sin hoppteknik inför varje hopp, det rekommenderas faktiskt.  

Till slut så sågade vi till och hängde upp ett ganska smalt pvc-rör som hopp-pinnar, som fick vila på själva buntbanden. På så sätt så slår hunden ner hindret om den slår i röret med tassarna, så att hundarna inte ska behöva skada sig i onödan. Men röret sitter så pass hårt att det krävs mycket mer än en vindpust för att hindret ska falla av, om man säger så.

Detta blev slutresultatet och vi blev väldigt nöjda med våra egenkonstruerade hopphinder. De väger nästan ingenting och är väldigt lätta att bära med sig, och allt som behövs är tre små pinnar och lite buntband, mycket billigt och bra, fast ändå agilityhinder med väldigt hög kvalité!

Nellie fick inviga våra nya hopphinder så fort vi hade byggt upp tre stycken som vi satte upp lite här och var på trädgården. Snart hade vi alla grannarnas små barn vid vår grind som gärna ville ställa tusen frågor och tittade storögt på när Nellie hoppade så fint. Sedan ville alla barnen såklart klappa på Nellie också, så det fick dem en och en, innan deras föräldrar upptäckte att alla barnen hade rymt och de kom och hämtade dem hos oss.

 

Slutligen hittade vi en gammal rockring längst in i boden som skulle passa perfekt som ett "däck". Vi använde oss här av nästan samma konstruktion som till hopphindren, men med den enda skillnaden att vi knöt fast rockringen med ett snöre, så att det skulle kunna vingla fram och tillbaka, ifall Nellie skulle fastna i det. Dessutom sitter även rockringen fast med två buntband, så det vita pvc-röret och rockringen kan lossna om hunden mot för modan skulle fastna på något sätt. Allt som allt så var detta ett mycket enkelt och billigt sätt att bygga sin egen mini-agilitybana på. 

 

 

Idag tog vi med oss hela familjen och åkte till Stockholms Södra Brukshundklubb för att träna lite mer på agilityn. Vi ställde upp en hoppklass bana utan slalom och tränade mycket på starter, både från sittande och liggande position. Men hon verkar ha fattat att man faktiskt måste sitta och vänta på sin tur och sedan titta efter direktioner för var hon ska ta vägen på banan, istället för att bara spontanhoppa allt som hon tycker är kul och konstruera en egen bana. Man måste vara väldigt snabb med denna hund, annars tycker hon att man är långsam och hittar på roliga saker på egen tass!

Nellie tycker att det är jättekul med agility och har alltid svansen i topp när hon susar igenom banan. Hon tycker om farten och att matte och husse också springer med och låter glada. Något vår hund tycker är jättekul är just att bara få springa med sin matte och husse, för det är så kul!!



Efter några träningsrundor så var det dags att dricka vatten och vila lite i gräset. Då passade vi på att titta på när de andra hundarna tränade. Det är så kul att se hur andra tränar sin hund, och hur olika teknik hundarna har genom de olika hindren på banan och hur de olika tränarna väljer att angripa olika problem. Man lär sig massor av att bara sitta och titta på andra som kör på banan. 

Efter pausen var det Nellies tur igen och hon var sååå taggad! Äntligen blev det hennes tur. Detta med agility tycker Nellie verkligen är jättekul! Eftersom hon fortfarande har massor med myror i rumpan och tassarna, så är detta bra för att få ur henne lite energi på ett konstruktivt sätt. Nellie är 23 månader gammal nu, men har fortfarande lika mycket bus och spring i benen som en liten fyramånadersvalp, så det gäller att se till att hon får ur sig energin då och då. 



Några felfria lopp senare blev det bus med favoritkongen och husse. Glad hund och glad husse får mitt hjärta att bli alldeles varmt. Nellie fick även springa några varv genom tunneln som belöning. Det roligaste hindret enligt Nellie själv, än så länge. Där kan hon springa fram och tillbaka och belöna sig själv, utan att man behöver vara i närheten, för den är ju så rolig!!

Nu var det dags för ännu mer agilityträning. Jag måste säga att Nellie har blivit väldigt duktig på mycket kort tid, detta trots att varken matte eller husse kan någonting om agility och handling över huvud taget. Idag var det dags att för första gången träna på en hel bana. Vi hade hittat en blåbärsbana på nätet som vi ställde upp och körde några varv på. Nellie har börjat fatta galoppen och söker sig direkt till nästa hinder och tittar på sin förare efter direktioner om var hon ska ta vägen härnäst. 

Dock är hennes hoppteknik fortfarande lite ojämn. Detta gör att hon blir väldigt trött av att hoppa hinder. Som ni ser på bilden nedan så hoppar hon för tidigt, vilket leder till att hon hoppar ca 10 stycken långhopp per bana, vilket såklart blir jättejobbigt för henne. Kom gärna med tipps på hur man kan förbättra hennes hoppteknik! 

Vi kör bara en bana i taget med henne, sen sätter vi på henne kopplet, så att hon vet att det inte är hon som ska träna för tillfället. Om hon har kopplet på sig så sitter hon fint och tittar på när de andra tränar, men är hon utan sitt koppel så tror hon att hon också ska vara med och träna, och då får man bara hålla på att kalla in henne hela tiden. Detta med att sitta och ha tråkigt och vila är inte Nellies grej, hon vill bara träna hela tiden, fast hon egentligen inte orkar. Det är inget fel på hennes driv och hindersug i alla fall, vilket känns kul.

När vi hade tränat klart för kvällen så hjälpte vi till att träna med Zelda och Ellinor. De är också nybörjare på detta med agility. Zelda var väldigt duktig och ville göra allt som Ellinor bad henne om, men hon hade inte riktigt fått upp hindersuget ännu, och sprang då och då runt hinder istället för att hoppa eller springa igenom dem. 

Detta bestämde vi att vi skulle träna bort genom en baklängeskedja. Vi satte upp fyra hinder på rad och ställde en skål med godis längst fram. Först lärde vi Zelda att hon fick äta godis ur skålen och att den var väldigt rolig. Sedan fick hon hoppa ett hinder och sedan äta ur skålen, hoppa två hinder och äta ur skålen, hoppa tre hinder och äta ur skålen, och till sist hoppa fyra hinder och sedan äta ur skålen.

Till en början så sprang hon förbi något hinder, men då satt jag bara fram min hand över godisskålen och så fick de börja om från början. Zelda fattade snabbt galoppen och efter några minuters träningspass var hon helt säker och kunde hoppa alla hinder precis som Ellinor visade utan att fuska och springa förbi något hinder. Det är så roligt att träna hund tycker jag, för de lär sig så fort! Det jobbigaste är att man själv måste hinna med i deras tempo och utvecklingskurva, det är dock inte det lättaste alla gånger. Hundar lär sig många gånger fortare än människor tycker jag.

Ellinor blev mycket stolt över sin fina hund och det tycker jag verkligen att hon ska vara. Jag tror att Zelda egentligen är född till att bli en riktig agilitystjärna, om hon bara får möjligheten, för detta hade hon en naturlig fallenhet för.

Zelda vet att man egentligen ska springa igenom tunneln, men hon hoppade bara upp på den och viftade på svansen för att få oss att skratta lite. Lilla tokhund! Det är i alla fall iget fel på hennes balanssinne... jag skulle vilja se Nellie göra det där, haha! Katastrof. 

Husse och matte bygger en liten agilitybana till Nellie:
Helt plötsligt så har vi anmält oss till en agilitytävling med Nellie, bara en inofficiell blåbärsklassbana, men ändå. Vi som precis har börjat med agility och är fullständiga nybörjare. Det var helt klart på tiden att börja med agilityträningen på allvar. Till det behövde vi dock lite hopphinder och en tunnel. Vi köpte en tunnel på Rusta, men hopphindren har vi byggt själva. Hur vi gjorde när vi byggde dem kommer i ett senare inlägg. 

 

 

 

 

 

När vi höll på att bygga banan så fattade Nellie ingenting. Hon låg och solade sig mitt på gräsmattan och tittade på när vi gick fram och tillbaka och fixade med banan. Sen när vi var klara kunde vi inte hålla oss från att prova med Nellie direkt. Hon tyckte att det var jättekul! Dock så tittade hon inte så mycket framåt mot nästa hinder, utan bara på husse och matte som sprang bredvid banan och fladdrade med armar och ben. Men det kommer med mer träning tror jag, så det lägger jag inte så stor vikt på just nu, nu är det bara koncentration på glädje och samarbete, det ska vara kul att träna agility!
 

 

 

 

 

 

Vårt andra besök på brukshundsklubben blev betydligt trevligare! Med fina hundkompisar, agilityträning på schemat och ett ruskigt fint väder kunde det inte bli bättre! Vi var så taggade båda två på att prova på detta med agility med våra hundar. Så roligt tyckte både matte och Nellie. Vi har börjat träningen med att hon ska hoppa ett antal hinder som matte visar, för att sedan få sitt varsågod och får springa fram till den utlagda externbelöningen. Jag vet inte varför, men jag har märkt att hon arbetar ännu bättre med just externbelöning, så vi kör på med det helt enkelt.

 

 

 

 

Vi körde några pass med hoppteknik också, välbehövligt då Nellie ofta hoppar för högt, och det går ur mer energi från henne än vad som är nödvändigt. Men det verkar som att vi börjar få ordning på det. Vi övade även lite på att kunna ta flera hinder på rad innan hon fick sin belöning. Hennes hindersug är det i alla fall inget fel på, vilket känns kul! Superglad hund får hoppa massor av hinder, tjoho vad roligt!

 

 

Träningskompisarna vilade sig tillsammans mellan träningspassen. Här är Nellie och Zelda som poserar så fint framför kameran. Båda två var väldigt duktiga nybörjare på träningen idag. Kanske det blir agilityhundar av dem en vacker dag, vem vet?

 

 

 

 
Mitt och Nellies allra första besök på Stockholms södra BK var först en väldigt rolig upplevelse och senare blev det tyvärr ett lite tråkigare avslut....

Vi började med att titta över alla fina hinder som de hade på planen och hälsade på de hundar som redan var där. Sedan kunde ingen hålla sig längre utan ville direkt pröva hindren med sina hundar! Jag och Nellie värmde upp lite och sprang runt och lekte med leksaken hon hade valt ut, sedan hoppade vi några hopphinder och det gick bra. Hon väntade så snällt på andra sidan hindret tills matte hade gått över på andra sidan hindret och satt sig beredd med kameran i högsta hugg innan hon i full fart rejsade över hindret!

Jag tänkte att det som vi har svårast att träna på själva hemma är de stora hindren, som till exempel balansbom eller vipp-brädan. Jag hade absolut ingen aning om hur Nellie skulle reagera på dessa, så jag bestämde mig för att ta det väldigt försiktigt med träningen och bara känna lite på dem för att se hur hon skulle reagera... vi hade trots allt inte prövat på detta med riktiga agilityhinder ännu...

 

Till slut gick vi bort till vippbrädan. Längst bort i ena hörnet av den stora agilityplanen. Det var massor av småhundar som sprang runt på planen och tränade agility samtidigt i full fart och med massor av skall, men Nellie kunde koncenrtera sig på vad hon och matte skulle göra, det var inga problem. Man ser på henne i början av filmen att hon liksom skuttar fram. Vilken härlig plats! Och massor av hundar överallt! Och matte håller i massa gott godis och en klicker, detta kan inte bli annat än väldigt roligt! 

Jag hukade mig ner vid vippbrädan och tog ner den en liten bit med ena handen och redan där blev Nellie väldigt intresserad över vad jag höll på med och ville också vara med och pröva. Jag hade redan klickern redo i handen, så jag klickade henne direkt och kastade iväg en godis, och där hade Nellie förstått vad hon skulle göra! Hon skulle ju såklart hjälpa matte att ta ner vippbrädan närmre marken, för hon bara tappade den hela tiden. Mitt lilla hjärta var så duktig och inte alls rädd för ljudet eller för dunsen. Superbra! Efter att vi hade övat i några minuter lekte vi ett tag med favoriten Kong Camo Wubba såklart. 

När vi hade tränat en stund på vippbrädan och lekt en stund med leksaken, så behövde Nellie en paus. Det var otroligt varmt och Nellie behövde vila i skuggan och dricka lite vatten. När vi gick över planen kom det en äldre dam fram till mig och undrade varför jag hade koppel på min hund. Jag berättade för henne att det var första gången för oss på en klubb och att detta var vårat allra första besök på SSBK sedan vi blev medlemmar. Då frågade hon om jag inte litar på min hund. Jag förstod inte hennes fråga till en början, men förstod sedan när hon tittade på Nellie med avsmak i blicken.

Då berättade jag för kvinnan att jag visst litar på min hund, men att det är för alla andras skull att jag har henne kopplad då det springer runt massor av hundar runt oss och att jag ville ha kopplet på henne den första gången vi var där, så jag kunde känna in miljön i lugn och ro. Se hur saker och ting fungerar och vad som är norm och inte norm. Inte visste jag att det gick emot normen att ha sin hund kopplad? Jag trodde att det var respektfullt mot de andra som tränade där samtidigt på planen. Självklart hade jag inte på kopplet när hon hoppade hinder, men hon hade kopplet släpande när vi tränade vid vippbrädan och när vi gick över planen och detta måste just den här damen ha sett. 

Det hela slutade med att hon berättade att hon nu skulle hämta sin hund från sin bil och träna på planen, och hon kände sig inte säker när vi var i närheten, så hon bad oss flytta oss från den delen av planen. Jag frågade om hela vårat träningsgäng var i vägen för henne, men nej, det var bara jag och Nellie som inte var välkomna just där hon tänkte träna. Man kan tycka och tänka väldigt mycket om just den här situationen, men det hela slutade faktiskt med att jag blev väldigt, väldigt ledsen. Just då var jag så oerhört trött på alla dessa fördomar från helt främmande människor! Jag trodde inte att vi skulle få ett sådant mottagande på en brukshundsklubb (kanske naivt av mig). Så jag tappade allt träningssug och ville bara vända och åka hem på direkten. Så hon fick som hon ville till slut, pudelkvinnan... 

Vi har köpt jättefina slalompinnar från Rusta och jag kunde inte hålla mig mer än en dag innan jag var tvungen att ta med dem ut och pröva dem på Nellie! De var jättefina och väldigt lätta att använda måste jag säga.

Så nu kan vi faktiskt säga att vi har börjat med Nellies agilityträning lite smått, så himmla roligt! Jag tog med mig två stycken pinnar idag på lunchpromenaden och skulle lära henne detta med att alltid gå in från vänster sida igenom pinnarna, så att det blev rätt från början. Efter ca 10 minuters träning verkade hon förstå precis vad hon skulle göra, så vi började småspringa igenom hindret, för att få lite fart, och så kastade jag godisbiten framåt när hon hade tagit hindret.

Det gick så pass bra att jag tog med mig både Nellie och Husse ut på kvällspromenaden också, för att träna vidare på att lära in slalomhindret. Vi började med två stycken och la sedan till fler och fler pinnar tills vi hade fyra stycken. Jag tycker att Nellie var väldigt duktig på att arbeta och vara fokuserad på uppgiften, hon försökte och försökte tills det blev rätt och hade roligt tillsammans med oss. Här är en liten film från dagens träning:

Vi har inte läst på speciellt mycket om agility, utan lekte mest med hindrena, dock så har jag nu förstått att det finns en hel rad olika metoder att lära in just slalom på. Till exempel kan man använda sig av slalombågar, allémetoden, 2*2 metoden, och pekmetoden för att nämna de vanligaste metoderna som jag har hittat. 

På vårat allra första träningspass använder vi helt enkelt pekmetoden (något som jag inte visste då). Med hjälp av den här metoden kan man lära in slalom ganska fort vilket är positivt, men det negativa är då att hunden blir sämre på att kunna ta hindret helt självständigt. Därför har vi nu kommit fram till att vi ska lära in slalom med hjälp av 2*2 metoden på Nellie. Detta kommer att ta väldigt mycket längre tid, de flesta uppskattar att det kan ta upp till 3-4 månader innan hunden kan ta alla tolv pinnarna självständigt. 

Jag har nu läst boken Agility - träna och tävla med din hund! av Veronica Bache och jag tycker att det var en väldigt lättläst och tydlig bok som gick igenom det mesta som en nybörjare bör veta. Så nu ska vi läsa och lära oss mer om det här med agility, jag och Nellie, vilket ska bli väldigt roligt!

Mitt mål med Nellie och agilityn är att i framtiden kunna ta en hel nybörjarbana, helt felfritt. Däremot kommer jag inte att fokusera på att hon nödvändigvis ska göra det speciellt fort. Jag tänker fokusera på reglerna kring agilityn och att vi ska kunna leka och samarbeta på banan och ha kul tillsammans! Sedan får vi se hur det utvecklar sig och vad som kommer att hända i fortsättningen. Ska bli kul att se hur långt vi kommer i träningen i sommar, kanske kan vi starta i våran första agilitytävling någongång i höst, det vore jättekul!