Platsliggning 2 * 2 minuter med störning:

Vi började med lite klassisk lydnadsträning. Här gjorde vi en tävlingsplatsliggning på två minuter, fem meter mellan hundarna och vi stod tio meter bort. Denna övning upprepade vi två gånger efter varandra. Jag blev väldigt positivt överraskad över hur stilla och stabilt Nellie låg och väntade. Inget kunde störa henne verkade det som! Vissa gick fram och belönade innan de två minuterna var klara och en annan hund ställde sig upp och sprang omkring och lekte med sig själv på vägen precis framför hundarna, men trots detta låg Nellie kvar så snällt. Hon rörde inte en fena. Kul att se att hon kunde hejda sig och ligga kvar, för det trodde inte jag att hon kunde vid en sådan väldigt stor störning som en lekandes hund precis bredvid. Träning ger färdighet verkar det som! Så kul! 

Tävlingsmässig rallylydnad med domare: 

 

Sedan var det dags för lite rallylydnadsträning. Vi tränade mer likt en riktig tävling. Tävlingsmässig ingång till banan. Två domare på banan som dömde så hårt de kunde och räknade poäng. Pratade med varandra och tittade noga på. Dock så belönade vi på banan. Annars så gällde alla andra officiella regler. Detta var verkligen jättebra, inte nog med att man fick träna exakt efter det som man sedan kommer att råka ut på vid tävlingar, utan det stillade också nervositeten för det som komma skall. Mer tävlingsmässig träning helt enkelt, så man blir mer van vid att bli bedömd. Efter två timmars träning begav vi oss hem igen och vilade. 

Tidig uppstigning som vanligt på tävlingsdagarna. Denna gång var det husse som skulle få tävla tillsammans med Nellie. Jag har fått helt fel känsla inför detta med tävlingar och blir helt enkelt alldeles för nervös. Något som påverkar både mig och Nellie väldigt negativt. Jag ska tävla med henne igen i framtiden, men först då jag känner mig säkrare, så att jag inte förstör detta med tävling för Nellie som fortfarande tycker att det är jättekul!

Dock så kom vi 20 minuter ”försent” till uppropet och de meddelande snabbt att vi inte skulle få vara med. Jag fattade ingenting? Hund nummer ett hade inte ens börjat tävla ännu, och vi skulle inte ens vara med och tävla fören efter den andra banvandringen?

"Lydnads och bruksmänniskor var det minsann pli på, men detta rallyfolk var bara förvirrade och kunde då aldrig passa tider eller sin tur på planen!!" fick jag höra. Jaha, ja, tack för den. Jag förklarade för henne att det var allra första gången vi var där och tävlade och därmed visste vi inte att det var annorlunda på just den här brukshundsklubben. På alla andra klubbar som vi har varit på så har det normala varit att man ska ha anmält sig i god tid innan sin egen banvandring. Dessutom är vi nybörjare på detta med att tävla överhuvudtaget.

Men det hjälpte inte. Till slut gick dem med på att jag fick gå ut på planen och få prata med högsta hönset av alla volontärer. Efter att jag hade bett så väldigt mycket om ursäkt att jag var sen och fick förklara att det på alla andra ställen som vi har tävlat på så kunde man anmäla sig i god tid innan sin banvandring, och sedan var det inte mer med det. Jag hade helt missat att det gällde andra regler på denna klubben, men jag lovade att det inte skulle upprepas. Då ändrade hon sig tvärt och vi fick tävla i alla fall, vilket var snällt av henne då vi hade rest en bit och redan var där. Så till slut fick vi tävla! 

Nellie innan banvandring nummer 2

Husse och Nellie var enormt duktiga på sin allra första tävling tillsammans! Dock så skulle ju såklart någon nöt passa på att packa ihop alla sina saker och hundar, precis vid banan, när Nellie och husse hade 1-2 skyltar kvar att utföra. Åhheeej! Detta fick Nellie att stå och glo på dem och hon undrade även om matte också tänkte gå, eftersom hon satt precis bredvid detta ekipage. Nellie är tyvärr väldigt lättstörd vid träning och tävling, något vi jobbar på. Däremot är hon väldigt bra på att inte göra någonting och ta det lugnt i stökiga miljöer. Säkert för att vi har tränat betydligt mer passivitet i stökiga miljöer, än vad vi har tävlingstränat i stökiga miljöer. 

Detta resulterade i hela 26 poäng i avdrag på en enda skylt!! Det var så synd för att det var näst sista skylten på banan. Avdraget blev för nos, bristande samarbete, fötter och fel utförd handling, oj,oj,oj... Till nästa gång har vi lärt oss att det är bättre att bara gå förbi, istället för att stå och kämpa för att få det rätt (som ändå blir fel). Detta plus lite andra småfel resulterar i att Nellie och husse får 40 poäng totalt. Är väldigt nöjda med dem måste jag säga, men tanke på hur lite vi har tränat. Bara 7 stycken av 25 ”klarade” banan och tog ett kvalificerande resultat. Var banan galet svår? Var domaren väldigt hård? Eller var det väldigt många nybörjare med och tävlade? Många frågor, men inget bra svar har vi. 

Idag byggde vi en nybörjarbana och körde igenom den två gånger. Målet med denna träning var att använda mig av olika belöningar. Lek med boll och godis i form av köttbullar som jag skulle ge henne då och då, när hon minst anade det, för att bli lite oförutsägbar i träningen. Detta för att förhoppningsvis öka hennes fokus och motivation att arbeta tillsammans med mig, något som hon har tappar lite under sommaren.

Det kändes som en bra runda och att jag hade henne med mig henne någorlunda på banan. Trots att jag hade feber och var väldigt förkyld så tycker jag att vi arbetade på väldigt bra med tanke på att vi fortfarande är nybörjare på detta med rallylydnad båda två.

Efter träningen på gräsplanen så gick vi till dammen vid Långbro och satte oss på en bänk och drack kaffe och pratade i solen. Jättebra miljöträning och passivitetsträning för Nellie också. Jag knöt fast henne i bänken och sedan fick hon hitta på vad hon ville. Det passerade barn, barnvagnar, rullstolar, änder, andra människor och andra hundar, och Nellie klarade det hur bra som helst. Tittade på alla och var helt tillfreds med sig själv.

Då det kom hundar precis bredvid oss tog jag in henne till sidan av bänken och hon fick sitta bredvid mig, sedan fick hon glada tillrop och ett ”duktig hund” som beröm när den andra hunden hade passerat. När den femtioelfte hunden skulle passera vår bänk, gick hon självmant och satte sig vid min sida, duktiga bästa hund! Då fick hon såklart ännu mer uppmärksamhet, god och bäst av allt - mer köttbullar!! 

Idag tävlade vi med Nellie på Märsta Sigtuna Brukshundsklubb i nybörjarklassen för 3:e gången den här höstterminen och det gick inte alls bra den här gången heller. Dock hade jag bestämt mig för att jag inte skulle avbryta denna gång oavsett vad som händer. Nellie får inte missuppfatta vad detta med tävling går ut på, hon kan inte busa sig igenom en tävlingsbana, utan måste faktiskt ha fokus på mig också. Så jag gick in på planen med mål att inte bli nervös och stressa upp mig om det inte går så bra. Sagt och gjort, jag tog hela banan med humor trots att jag hade en yvig clown i kopplet som bara ville skutta runt och busa, för det är ju såå roligt att vara på en brukshundsklubb med massor av helt nya hundar och människor. Dock blev jag inte bara lite arg på kvinnan med den lilla hunden som bestämde sig för att träna precis intill tävlingsbanan när jag och Nellie tävlade. Respektlöst tycker jag. 

Till en början gick det helt okej, hon tittade mycket på alla andra och nosade lite, men följde ändå med mig runt banan. Men när vi kom till dubbelslalom så snubblade hon över en kon för hon skulle gå samtidigt som hon tittade bakåt mot domarna som pratade hela tiden (kommenterade felen). Då försöker hon rätta till det hela genom att hoppa över den nedfallna konen vilket resulterar i fel utfört moment. Hon såg så glad ut och svansen viftade på högsta nivå! Nellie brydde sig inte så mycket om att det gick lite snett, det var lika kul ändå. När vi sedan går vidare till nästa skylt så ser hon en papperslapp som viftar på skylthållaren (nummerlappen) och bestämmer sig direkt för att hämta ”skräpet” till matte (Nellie städar när vi är ute på promenad). Neeej! Knäpphund! Släpp den och ha lite fokus på mig istället! Dock kunde inte jag låta bli att skratta åt tokhunden, men var fortfarande helt inställd på att fullfölja alla skyltarna, vilket vi också gjorde. På vårat egna studsande, hoppiga och yviga sätt med svansen i högsta hugg! Hahaha...

Vi skrapade inte ihop så många poäng (35 p), för vi fick som ni säkert redan förstår massor av ”nos” och ”bristande samarbete” och en ”fel utförd övning”, men som domaren också skrev på domarprotokollet: Yvig ofokuserad hund, men kan vissa skyltar riktigt fint. Så vårat problem är inte att hon inte kan skyltarna, utan att hon inte kan fokusera bara på mig i en tävlingssituation med massor av andra hundar och människor runtomkring. Så det är just detta som jag måste öva mer på, men hur jag ska ta mig till för att göra detta, har jag ingen aning om.

Dock så tänker inte jag ge mig, vi ska få till det en vacker dag jag och Nellie, så är det bara. För Nellie tycker att rallylydnad är jättekul (till och med lite för roligt) och jag tycker också att det är väldigt roligt att träna och tävla i rallylydnad. Vi behöver bara förbereda oss inför tävlingssituationen på ett bättre sätt, får klura lite på hur vi ska göra det, och ta nya tag!

* Rallylydnad nybörjarklass - avbryter.

Det första Nellie gör då vi går runt avspärrningen vid tävlingsbanan är att hon vänder sig om, ser sin så högt älskade husse som stå där för att titta på, och blir på en sekund så glad att hon fullkomligt flyger över det uppsatta repet som var över 1 meter högt (hon kunde lika gärna ha gått under det) för att få hälsa och pussa på honom en stund. Detta såg precis alla som var där och absolut HELA publiken skrattade högt åt mig och Nellie. Viktigt att tillägga här är även att husse hade åkt till tävlingen tillsammans med oss och varit med hela tiden, det var alltså inte så att han bara stod där helt plötsligt. Men älskar man sin husse, så gör man, eller vad det nu kallas... 

Banan låg precis intill en bilväg/gångväg, samtidigt som fortsättningsklass-banan låg mitt emot nybörjarbanan och där emellan satt massor av människor och hundar. Detta blev för mycket för mig och Nellie när det gäller störning. All rörelse och konstiga ljud fick henne att tappa fokus på mig, men jag försökte att hålla mig lugn och passa på att träna lite i den här typen av miljö, inte ofta man får göra det!

Man måste ju trots allt komma ihåg att just tävlingssituationen ofta är ganska extrem på många punkter, en ny plats, massor av nya hundar, människor, dofter och ljud, samt en matte som inte riktigt beter sig som vanligt. Klart att detta kommer att påverka hundens prestation, om man inte har tränat tillräckligt mycket på att befinna sig på nya platser och samtidigt kunna prestera under dessa villkor. Detta har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på, jag och Nellie, om jag ska vara helt ärlig. 

Så dagen kan sammanfattas med:
Katastrof. Avbröt efter halva banan. Jag tror att lite mer störningsträning vore på sin plats... haha!

Här är en film från vårt försök på nybörjarklassbanan. Som vi verkligen försöker jag och Nellie, trots allt som händer runtomkring, men trots detta så går det ju som ni ser inte riktigt ända fram om man säger så. Men jag tänker inte mörka någonting, här i bloggen så får ni läsare följa med på alla våra fram och motgångar som vi har tillsammans, i både vår vardagsträning och vår tävlingskarriär. Dessutom skriver jag i den här bloggen främst för att jag vill kunna gå tillbaka och jämföra, se hur långt jag och Nellie har kommit, för att kunna utvecklas och bli bättre i framtiden. Att tävla ser jag endast som ett mått på hur mycket man har tränat. Därför är det bra att ha en ”träningsbok” som man kan gå tillbaka och titta i, för att få ytterligare motivation till att fortsätta träna och tävla i framtiden.

Det blev en extremt tidig uppstigning för hela familjen och vi tog bussen från oss redan 06.35 och åkte till Södertälje brukshundsklubb för att återta vår rallylydnads karriär där vi lämnade den i början på maj. Vi hade inte tränat speciellt mycket, men fick till slut in några träningspass dagarna innan tävlingen. Dessa träningspass gav väldigt skiftande resultat. Ena dagen satte hon hela banan näst intill felfritt, medan hon andra dagar istället hellre stod och tittade på flygplan som flög över våra huvuden istället för att fokusera på träningen. Detta hade satt igång mina tävlingsnerver på MAX och jag kunde knappt sova en blund på hela natten.

När vi väl kom fram till brukshundklubben började tävlingsnerverna faktiskt att släppa lite. Vi packade upp oss och Nellie fick gå in i sin bur. Först låg hon och tittade lite på alla hundar och människor som var där, men sedan blev hon så trött att hon faktiskt somnade en stund. Matte och husse passade på att äta frukost och dricka lite kaffe i morgonsolen och vi hade det väldigt mysigt fram till det helt plötsligt hade blivit tid för banvandring. Jag fick springa dit för att inte missa det hela. Jag gick några varv och det kändes bättre och bättre, detta var faktiskt inte en svår bana alls. Detta skulle vi nog klara, jag och Nellie.

Men när vi står där och väntar så börjar Nellie att nosa på marken, och nosa, och nosa, och nosa… jag kunde inte för allt i världen få henne att sluta. Allt hon ville göra var att gå fram och tillbaka vid banan och nosa i gräset. Till slut sätter jag henne ner och håller i halsbandet och tittar mot husses håll, som hejar på oss att inte stå still, utan att gå fram och tillbaka och värma upp. Men det enda Nellie är intresserad av är att nosa. Jag känner att jag börjar få panik! Hur ska detta gå när vi väl kommer in på banan, när jag inte ens kan få henne att titta på mig nu?

Sedan blir det vår tur. Jag går in med Nellie på planen och har mitt sikte på startskylten. Nellie släpper inte nosen från marken hela vägen. Sedan säger jag åt henne att sitta, men Nellie vill inte sitta hon vill bara nosa. Då glömmer jag allt jag kan om rallylydnad, eftersom jag fick sådan panikkänsla då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Så har hon faktiskt aldrig gjort förut. Ska jag gå av direkt eller försöka ändå? När jag väl kommer fram till startskylten så ber jag Nellie att sätta sig i fotposition, vilket hon också gör, och jag fixar i ordning hennes halsband?! Klart jag vet att man endast får röra vid hunden utanför själva banan, men mitt i paniken för att hon bara nosade hela tiden, så glömde jag helt bort att man faktiskt börjar tävla sekunden man kliver över bantejpen, och inte efter det att man går förbi stratskylten. Så vi blev diskade direkt, innan vi ens hade börjat.

Jag gjorde flera fel som jag förstår nu i efterhand. Jag tog ut och värmde upp Nellie väldigt långt innan det var vår tur. Så när det väl började närma sig vår tur så hade Nellie redan tränat i ca 30 minuter och var redan färdigtränad, trött och nöjd. Dessutom gjorde mina tävlingsnerver att hon försökte lugna mig genom att nosa hela tiden. Men det allra största problemet vi hade var att varken jag eller Nellie kände oss riktigt förberedda på detta med att tävla egentligen. Vi var helt enkelt inte speciellt förberedda för att tävla ännu. Lite jobbigt känns det att vi redan har anmält och betalt några tävlingar till, men vi får helt enkelt se på det som väldigt bra träningsmöjligheter med mycket störningsträning istället, och ha kul ihop! Förhoppningsvis kan det ju bara bli bättre från och med nu...

Då har tiden gått alldeles för fort och det var snart dags för Nellies andra tävling i rallylydnad. Första gången vi tävlade (den 11 maj) fick vi ett godkänt resultat på 75 p och vi var överlyckliga över att det hade gått så bra på vår allra första träning! Men detta var ju såklart ett resultat av all den tränings som vi hade lagt ner under våren. Den här gången hade vi bara tränat i ca 2 veckor, för att jag trodde att Nellie skulle komma ihåg mer än vad hon gjorde, dumma matte!

Därför la jag in ett pass med rallylydnads träning med ytterligare distraktioner för att testa lite på vilken nivå som vi ligger på, för när vi tränar helt själva så går det väldigt bra, men med minsta lilla störning och Nellie befinner sig på en helt annan planet! Detta är alltså en film på första gången som vi tränar med en liten publik, som inte själva tränade med hund, utan bara stod och tittade på oss hela tiden. Dessutom kom det folk och hundar gåendes på gångvägen precis bredvid planen som vi tränade på.

Nellie var väldigt ofokuserad. Hon ville verkligen göra sitt bästa, och då och då är hon verkligen med och har fokus och viftar på sin lilla svans, men emellanåt så tappar jag henne stenhårt, och hon sätter sig snett eller är inte alls med mig på banan. En gång kom det även ett flygplan över oss, och Nellie stannar mitt i ett steg och vänder blicken upp mot himmelen och tittar en bra stund. Nellie tittar hellre på flygplan än att träna med matte, innan hon kommer på att hon och matte visst höll på med någonting. Jag bara skrattade åt henne och lät henne titta klart, det är ingen idé att stå och tjata på henne när hon inte vill… men herregud vad nervös jag är nu! Hur ska det gå på tävlingen imorgon?

Kanske borde vi helt hoppa över att åka dit, men vi har ju sett fram emot att få åka bort på ett litet äventyr hela familjen så länge. Nellie är dessutom ingen hund som tar illa upp, blir rädd eller ledsen om hon misslyckas. I Nellies huvud misslyckas hon aldrig, för hon är ju bäst på allt - alltid! …. Eller?

Dagens träning kan sammanfattas med dålig fokus och snett, snett, snett... men jag är ändå stolt över min hund som jobbar på så duktigt trots alla störningar som hon har väldigt svårt för. Det finns bara en lösning på problemet och det är såklart mer störningsträning!  

Dagens rallylydnadsträning kan sammanfattas med ett ord, och det är: otydligt. Jag är så otydlig i mitt kroppsspråk så varken jag eller Nellie är med på vad det är vi håller på med egentligen, och detta är såklart inte speciellt bra. Jag märkte även att allt som har med koner att göra verkar vara en favorit hos Nellie. 

För det första måste jag tänka på att ge Nellie mer plats vid skyltarna och även tänka på hur vi ska röra oss i förhållande till skyltarna, för att det ska bli så snyggt som möjligt. För det andra måste JAG tänka på hur jag håller mina fötter. Jag kan för allt i världen inte stå still! Trampar runt som att jag står på glödande kol och detta leder till att mina kroppsliga täcken blir väldigt röriga, och Nellie vet inte var hon ska ta vägen eller vad hon förväntas göra. Helt förståeligt. Så detta måste jag försöka att arbeta bort, men när det väl har satt sig, så sitter det där omedvetet och stör vår träning massor. Jobbigt!

 Detta behöver vi (jag) träna mer på:

* Vänster ingång, hela vägen bak och sedan invid det vänstra benet, innan vi går vidare. 
* Få bort alla sneda sitt och ligg. 
* Nellie får inte ta sin externa belöning fören hon får sitt varsågod.
* 270 grader, höger och vänster - kan helt plötsligt inte hålla koll på höger och vänster.
* 360 grader, vänster och höger - samma som ovan. 

Att det ska vara så jäkla svårt att hålla isär vänster och höger! Höger är åt förarens håll och vänster är åt hunden håll, i alla fall på nybörjarnivån, ändå kan detta inte gå in i mitt huvud, och vi snurrar åt det håll som vi känner för, istället för som man ska göra, det som står på skylten. 

Jag trodde inte att Nellie skulle komma ihåg något alls sedan vi körde rally senast, vilket var i mitten på maj! Men så fel jag hade, efter två till tre skyltar så svar hon med på banan igen och körde på så fint. Jag och en kompis till mig turades om att köra banan med Nellie och hon var jätteduktig. Det var snarare jag som hade glömt bort hur man skulle avläsa skyltarna och hur man skulle utföra dem, men lite kom tillbaka till slut, dock så fick jag tänka till ordentligt vid varje skylt.

Att träna mer på:

* Sitt ska vara det roligaste av allt – snabba sitt, klick och hög belöning. Godis/Boll/Lek.
* Sitt position intill vänster ben, rakt.
* Vänster ingång, (på kommando – vänster).
* Öva mer på front - 1, 2, 3 steg bakåt, vänster sida.
* Öva mer på tempoväxlingar.
* 270 grader svängar både höger och vänster, öva på att de ska vara täta och snygga.
* Sitt – stå. (Ej sitt - flyg upp med världens fart). 
* Rakt och snyggt fotgående emellan skyltar, ej nos.
* Belöna bara när hon är i rätt position, annars rätta till, sen belöna. Alternativt avsluta träningen. 
* Arbeta bort sneda sitt och ligg. 
* Klicka vid varje skylt när hon gör rätt. Använd klickern mer. Varför har jag inte med klickern när vi tränar annat än trick, väldigt dumt i och med att det är ett så bra hjälpmedel. Ta med klicker!

Beteende på kommando:

Framför – nos mot näsa, sitt rakt framför förare – från både höger och vänster sida.
Vänster– gå och sätta sig på vänster sida, vänster ingång.
Stå – från sitt ställer hon sig upp rakt vid min vänstra sida utan handhjälp. Inte hoppa upp enligt något katapultnummer, som Nellie tycker är mycket roligare. 

På kvällen åkte jag och Nellie in till Karlbergsparken för att möta upp våra vänner för lite gemensam rallyträning. Jag kände mig egentligen alldeles för trött, men tog mig dit ändå. För vi måste få in lite mer träning med störningar inför rallytävlingen. Det gick okej, men inte så bra som matte vet att Nellie kan vara när det är bara är vi två som tränar. Men så är det säkert för alla. Därför är det väldigt bra att träna på olika platser och tillsammans med olika hundar också, för att få in så mycket störningsträning som möjligt. Anledningen till att hon har selen och halsbandet på sig samtidigt var för att jag var för lat för att ta av henne selen när vi tränade bara, och man måste använda sig av halsband och koppel vid rallytävlingar i nybörjarklassen. Därför ser hon en aning, ja vad ska man säga.... välsäkrad ut! Haha! 

Eftersom jag hade kvällsföreläsning på universitetet var det husse och vår hundkompis Zelda som var ute på kvällen och körde några banor Rally tillsammans. Vi har köpt enkla ramar på Ikea och fina koner från Rusta så att vi kan bygga egna banor, var som helst, att träna på när man känner för det. Det är det som jag tycker är roligt med rallylydnaden, det krävs inte så mycket för att bygga ihop en bana och det går ut på att hunden ska ha en god allmänlydnad och kontakt med sin ägare (i alla fall på nybörjarnivån), vilket inte känns så svårt att starta sin tävlingsdebut med. 

Jag var som sagt inte med på själva träningen, men har fått det mesta återberättat för mig. Några höjdpunkter från dagens träning var att vår vän Ellinor som är Zeldas matte visade oss ett bra sätt att träna in följsamhet när man går fram och tillbaka i olika riktningar. Teorin är att man ska ha två godisar i varje hand som hunden följer efter med nosen, och sedan matar man hunden med olika händer, så att hunden inte vet vilken hand den ska hålla fokuset på, det gjorde att hunden istället valde att titta på människans kroppsspråk och följde med, tryckt invid sidan med full fokus på föraren. Det var jättekul att se när de visade för mig lite kort här hemma, vilken effekt det fick på Nellie! Då valde hon att titta på förarens ögon istället för på förarens händer. Skitbra! 

En annan sak som de upptäckte idag var att, tro det eller ej, det bästa som vi kunde göra för att öka fokusen under just den träningen var att de slutade använda godis som belöning. Istället belönades Nellie under träningspasset med en leksak efter några utförda skyltar. Detta fick Nellie att fokusera mer på förarens signaler och kroppsspråk istället för att stirra sig blind på godbiten i handen. Nellie fokuserade verkligen på de olika uppgifterna, istället för att snubbla över både koner och skyltar i sin färd efter godishanden, som hon alltid gjorde innan, haha! 

Det var ganska trångt på den planen de övade på och de körde med leksak som belöning, så när en hund tränades, så sattes den andra hunden upp på en trälåda som fanns på plats. Detta även för att hjälpa hundarna att öva på passivitet när de inte var de som körde banan för tillfället. Först var det Zelda som blev upplyft och fick sitta och titta på när Nellie tränade. Sedan när det var Nellies tur att vila så ställde sig husse bredvid trälådan, men det tyckte Nellie var tråkigt, och vipps hade hon flugit över staketet och upp på den meterhöga lådan och satte sig där Zelda hade suttit tidigare och såg nöjd och stolt ut. Hon ville tydligen vara lika duktig som Zelda och också sitta och vänta på lådan. Husse såg här sin chans att träna på vänta kommandot och följde därefter med Zelda och Ellinor runt banan, medan Nellie fick sitta på lådan ca 10 meter bort. Det var svårare för henne att sitta kvar när hela ekipaget gjorde övningarna närmare lådan, än när de var längre bort. Efter att Zelda fullföljt banan och belönades med vild lek med pipleksak (det absolut bästa Nellie vet!) man riktigt såg hur det ryckte i Nellies ben och man kunde se hur mycket hon ville springa efter och leka hon med tillsammans med de andra, men hon hejdade sig faktiskt och satt kvar på lådan. Husse blev såklart överlycklig och superstolt över sin hund så han gick fort fram och tryckte in massor av kycklingköttbullar i munnen på henne så att hon knappt kunde andas. Nellie tycker verkligen om kycklingköttbullar och hälsade att det var helt klart värt att sitta kvar på lådan trots den mycket stora störningen.

Så fort de kom hem igen tokdäckade den lilla hunden i sin säng och sov gott resten av kvällen. Att det kan vara så jobbigt att träna med sitt lilla huvud en stund….