Idag åkte vi till Lidingö och spenderade dagen med min familj. Det var så fruktansvärt fint väder att vi bestämde oss snabbt för att gå ner till stranden och bada och sola lite. Vi tog med oss Nellies rosa pipleksak och kastade den fram och tillbaka i vattnet. Nellie hade det så otroligt bra och var väldigt glad. Hon fick massor av uppmärksamhet och fick vara lös och springa runt och leka precis som hon ville, då vi var helt ensamma på stranden... 

Efter någon timme kom det en hundkompis till stranden som var på ett otroligt lekhumör. Det var en golden och springer spaniel blandning, en kastrerad hane på 1 år, som var så otroligt söt måste jag säga. Han såg nästan precis ut som en golden, men hade den där "knölen" på huvudet som spaniels har. Nellie och golden-spaniel-blandningen blev bästa vänner direkt i och med att de var på samma våglängd. Unga, glada och väldigt busiga båda två. De lekte snällt med varandra och badade en stund tillsammans, innan de båda blev både för trötta och för kalla för att fortsätta. Då satte dem sig bredvid oss och värmde sig i solen och tog igen sig lite, passade på att tigga lite smörgås och få lite klapp och gos, medan vi människor pratade hund med varandra en lång stund. 

Efter grillningen och den goda maten så var det dags för hundarna att bada. Något som Dexter tycker är roligast i hela världen, men Nellie är väll lite mer skeptisk... så vi fick alla heja lite på Nellie för att hon skulle våga doppa tassarna i det kalla blöta vattnet. 

Dexter hoppade glatt i medan Nellie tittade på med fasa. Hon kunde inte fatta hur han bara kastade sig i vattnet med magplask efter magplask. Ett tag där tyckte jag lite synd om henne, för hon stod vid vattenkanten och tittade på och pep när Dexter hoppade i vattnet, och hon trodde att han tyckte att det var lika läskigt som hon tyckte att det var. Nellie gjorde allt för att försöka hjälpa honom upp igen, när Dexter inte riktigt kom över kanten. Världens snällaste Nellie. Dock försökte vi visa att det inte var farligt och att hon också kunde hoppa i vattnet och bada med Dexter om hon ville. Men det ville hon inte.... än i alla fall... men efter ett tag så.

Sen var det Nellies tur. Husse och Nellie gick ut på bryggan och lekte lite. Det finns ingen anledning till att Nellie behöver vara rädd för vatten. De lekte med en jättestor och jätterolig pinne, som husse helt plötsligt kastade i vattnet. Då blev kärleken för pinnar, större än osäkerheten för vatten, och hon kastade sig faktiskt i vattnet för att "rädda" sin älskade pinne! 

Dock fattade hon inte det här med att hon sedan var tvungen att simma till stranden för att komma upp ur vattnet igen, utan hon simmade bara tillbaka till den plats där hon hade hoppat i, för att komma upp igen. Förvisso väldigt klokt tänkt, men det var ju väldigt mycket svårare att komma upp på bryggan, än det var att hoppa ner från den. Olyckligtvis hade vi inte en tanke på att just detta kunde hända, så det blev lite kaos just då. Vi försökte tala om för Nellie att simma till stranden istället, och Nellie försökte förklara för oss att hon absolut ville komma upp NU, för det började bli lite obehagligt i vattnet nu faktiskt...

Men till slut fattade hon och kaninskuttade hela vägen upp på stranden, såklart med den jätteroliga pinnen i munnen. Hon hade räddat sin älskade pinne från vattnet!! Medan vi höll på med Nellie, pinnen och vattnet, så lekte Dexter med sin egen husse och den älskade bollen. Den där hunden är verkligen tokig i både bollar och vatten, så detta blev en oslagbar kombination. Dexters husse slängde bollen så långt ut han kunde i vattnet och Dexter kastade sig ut, allt vad han orkade, och simmade fort och hämtade bollen, och sådär höll dem på i ca 45 min... jag var rädd att Dexter inte skulle orka simma mera, men Dexters husse var inte det minsta orolig. En jaktlabbe klarar nästan vad som helst sa han. Så då fick vi lita på det. Men så duktig han var på att simma den där Dexter... hälften hund och hälften delfin. Fort gick det genom vattnet. 

Efter en liten stund såg man på Nellie att hon slappnade av mer och mer i vattnet. Hon kände att flytvästen höll henne uppe och hon tog några fina lugna simtag här och var. Problemet är dock fortfarande att hon tycker att det är väldigt obehagligt att få vatten i ansiktet och när hon hoppar från bryggan så blir det lite panikarat, innan hon stabiliserar sig och får upp huvudet igen. På samma sätt tycker hon att det är obehaglit att marken under fötterna försvinner, då hon går i vattnet från strandkanten, och hon måste börja simma. Men hon verkar i alla fall inte ha några problem med vattnet när hon står i det vid strandkanten och bottnat i alla fall. Även små framsteg, är framsteg, och jag är stolt över henne för varje ny sak som hon lär sig, lilla skrutt.

Eftersom att det gick så bra att vara i vattnet och ta några simtag så bestämde vi oss för att gå och bada idag igen! Men denna gång var det jag och Nellie som badade. Vi gick ut en bit i vattnet, så att Nellie inte längre bottnade, och så höll jag i flytvästens handtag medan Nellie simmade på... hon verkade inte störa sig på att hon inte kom någonstans, utan simmade fint i lugnt tempo med alla fyra tassarna, ett bra tag. Efter lite simträning så lekte vi med pinnen igen! Det bästa Nellie vet! Så vi fick kasta i över en timme, innan fröken blev allt för kall, och det var dags att gå upp ur vattnet. 

För att stoppa henne från att rulla sig i sanden för att bli torr tog vi med oss en handduk till Nellie också denna gången. Det var bra för att efter ha badat och simmat i över en timme var hon jättekall, och satt snällt och värmde sig i sin handduk. Så jag tror att hon faktiskt uppskattade den, den här gången i alla fall.




När vi kom hem så var Nellie helt slut, så hon somnade på gräsmattan så fort vi hade kommit tillbaka och gick in på tomten. Det var tydligen jobbigt att springa och simma i några timmar! Min söta lilla hund! Vilket mysigt sommarlov med sol och bad, och lite powernap på det. Ett helt okej hundliv, om jag får säga det själv. 



Men efter några timmars sömn så var lilla donnan igång igen, gick runt och vaktade tomten mot inkräktande fåglar, och passade på att sola och njuta av det fina vädret! På eftermiddagen tränade vi lite slalom också, allt som allt en väldigt mysig sommardag.

Vi hittade en egen privat strand som låg utanför den "allmänna badplatsen" som fick bli en helt perfekt hundbadstrand. Det var lätt att gå i och komma ur vattnet och på stranden fick det bara plats en eller två filtar, så vi fick hela stället för oss själva! Så mysigt! 

Först ville hon inte gå i vattnet och tittade mycket skeptiskt på husse när han travade ut i det där kalla blöta... att han vågade? Men lite nyfiken blev hon ändå, för hon släppte honom inte med blicken. Dock så stod hon kvar på stranden och ville inte gå i vattnet självmant, inte ens när vi lockade på henne lite.

Sedan kom vi på att detta med att pinnar inte kan slå fel. Pinnar de är bra att ha dem! Pinnar finns nästan precis över allt och Nellie ÄLSKAR alla pinnar! Stora som små, tunga som lätta, enorma som miniatyrpinnar. Så vi letade upp en lagom rolig pinne som vi lekte lite med tillsammans innan vi kastade den i vattnet! Då tog leken slut och Nellie var tvungen att hämta pinnen för att kunna fortsätta leka dragkamp med matte och husse. 

Ju mer bekväm hon blev, desto längre ut kastade vi pinnen. Till slut var Nellie till och med tvungen att ta några enstaka simtag för att komma ut till pinnen och det gick faktiskt jättebra. För en väldigt rolig pinne kunde hon faktiskt tänka sig att bada lite för. Hon hade därmed också ett mål med simturen som hon kunde koncentrera sig på och simmandet blev lugnare, inget panikplaskande. Efter ungefär en halvtimme så verkade Nellie till och med tycka att det var roligt att bada och ville inte gå upp trots att hon skakade av köld. Det var jättekul att leka pinnleken med matte och husse!

Så vi fortsatte att leka lite till och Nellie tyckte att det bara blev roligare och roligare ju mer vi kastade med pinnen fram och tillbaka. Svansen åkte upp och hon tittade på oss med ett stort leende och ville att vi skulle kasta i pinnen gång på gång, så att hon kunde hämta den fina pinnen. Det var så att man blev glad i hela kroppen! Nellie kände sig till slut helt naturlig i vattnet och var sitt busiga själv igen, så vi skrattade åt henne massor!



När vi hade badat klart så gick vi upp på filten för att värma oss i solen. Nellie bestämde sig dock för att rulla hela sig själv och halva ansiktet i sanden, så hon fick sitta för sig själv utanför vår filt. Detta surade hon om resten av eftermiddagen. Dumma matte och husse som inte delade med sig av filten... inte ens lite!

Så stolta vi är över Nellie att hon äntligen känner sig lite mer säker i vattnet. Hon förstår nu att vatten inte betyder att man sjunker under vattenytan och inte kan andas, utan hon kämpar istället på fint med fötterna och simmar mer avslappnat än vad hon gjorde första gången med flytvästen på. Så skönt att det går framåt med flytväst, för jag vill inte att hon ska bli rädd för vatten. För det är ju helt onödigt ju.

Här är en film när Nellie simmar lugnt och fint för första gången, men hon ville inte riktigt gå in i vattnet igen sen efteråt... haha... klart väldigt skeptisk mot vatten.  

Eftersom vår hund Nellie inte kan simma, jag vet att det låter väldigt konstigt, men det är sant, så har vi äntligen kommit iväg till en djuraffär och köpt en flytväst till henne. Då hon haft väldigt dåliga erfarenheter med att hon flera gånger har hamnat under vattenytan och inte vetat hur hon ska ta sig upp, så har hon blivit lite försiktigare med att gå i vattnet. 

Så vi satte på henne flytvästen och tog med oss alla de leksaker som vi vet att Nellie tycker mycket om att hoppa efter och jaga, och promenerade ner till Långsjön. Vi kastade i frisbeen och bollen i vattnet och lekte med varandra, Nellie blev intresserad av vad vi höll på med, men stod kvar på sin sten, för i vattnet tänkte hon minsann inte gå i, där kunde vi vara själva!

När husse till slut "råkade" tappa bollen väldigt nära Nellie kunde hon inte låta bli att försöka få tag på sin älsklingsboll, men hon ville fortfarande inte gå i vattnet med tassarna, så hon sträckte på sig så mycket hon bara kunde för att få tag på bollen som höll på att rymma sin väg utan Nellies tillåtelse. 

Hon fick upp bollen ur vattnet utan att ha hoppat i själv eftersom den gled närmre och närmre strandkanten till slut med hjälp av vågorna. Då fick vi gå över på plan nummer 2! Vi hade med oss stekt kyckling som doftade gudomligt gott som vi lockade ut Nellie i vattnet med. Steg för steg längre ut i vattnet för att få smaka på den goda kycklingen som vi hade i påsen.

Till slut så fick vi med oss Nellie så långt att hon faktiskt inte bottnade längre, och hon fick panik och började plaska med alla fötterna åt olika håll. Då lät vi henne komma tillbaka upp på stenen och så började vi om. Efter ett antal retentioner så märkte Nellie att inget hemskt faktiskt hände och att hon höll sig flytande över vattenytan. 

Fram och tillbaka fick hon simma och mot slutet såg det riktigt fint ut. Hon simmade på utan att panikplaska, antagligen för att hon kände att hon faktiskt inte sjönk när hennes fötter inte längre nuddade marken. Dessutom hade hon en hel flock med människor som var glada, klappade i händerna och berättade för henne hur duktig hon var på att simma när hon var ute i vattnet. 

Efter träningspasset kände Nellie sig inte riktigt övertygad på det här med att simma faktiskt var en så bra idé, men hon var i alla fall inte rädd när hon stod i vattnet längre, vilket i sig är en vinst! Flytvästen var väldigt bra också, den passformen var nästan perfekt och den lyfte henne ordentligt i vattnet. Med lite träning så kanske det blir en badhund av denna fröken med... vem vet? Skönt för henne att kunna svalka sig i vattnet under dessa otroligt varma sommardagar och kul att kunna ta med Nellie ut på simtur. Vi får se, nästa år kanske det blir verklighet.