Eftersom att det gick så bra att vara i vattnet och ta några simtag så bestämde vi oss för att gå och bada idag igen! Men denna gång var det jag och Nellie som badade. Vi gick ut en bit i vattnet, så att Nellie inte längre bottnade, och så höll jag i flytvästens handtag medan Nellie simmade på... hon verkade inte störa sig på att hon inte kom någonstans, utan simmade fint i lugnt tempo med alla fyra tassarna, ett bra tag. Efter lite simträning så lekte vi med pinnen igen! Det bästa Nellie vet! Så vi fick kasta i över en timme, innan fröken blev allt för kall, och det var dags att gå upp ur vattnet. 

För att stoppa henne från att rulla sig i sanden för att bli torr tog vi med oss en handduk till Nellie också denna gången. Det var bra för att efter ha badat och simmat i över en timme var hon jättekall, och satt snällt och värmde sig i sin handduk. Så jag tror att hon faktiskt uppskattade den, den här gången i alla fall.




När vi kom hem så var Nellie helt slut, så hon somnade på gräsmattan så fort vi hade kommit tillbaka och gick in på tomten. Det var tydligen jobbigt att springa och simma i några timmar! Min söta lilla hund! Vilket mysigt sommarlov med sol och bad, och lite powernap på det. Ett helt okej hundliv, om jag får säga det själv. 



Men efter några timmars sömn så var lilla donnan igång igen, gick runt och vaktade tomten mot inkräktande fåglar, och passade på att sola och njuta av det fina vädret! På eftermiddagen tränade vi lite slalom också, allt som allt en väldigt mysig sommardag.

Vi hittade en egen privat strand som låg utanför den "allmänna badplatsen" som fick bli en helt perfekt hundbadstrand. Det var lätt att gå i och komma ur vattnet och på stranden fick det bara plats en eller två filtar, så vi fick hela stället för oss själva! Så mysigt! 

Först ville hon inte gå i vattnet och tittade mycket skeptiskt på husse när han travade ut i det där kalla blöta... att han vågade? Men lite nyfiken blev hon ändå, för hon släppte honom inte med blicken. Dock så stod hon kvar på stranden och ville inte gå i vattnet självmant, inte ens när vi lockade på henne lite.

Sedan kom vi på att detta med att pinnar inte kan slå fel. Pinnar de är bra att ha dem! Pinnar finns nästan precis över allt och Nellie ÄLSKAR alla pinnar! Stora som små, tunga som lätta, enorma som miniatyrpinnar. Så vi letade upp en lagom rolig pinne som vi lekte lite med tillsammans innan vi kastade den i vattnet! Då tog leken slut och Nellie var tvungen att hämta pinnen för att kunna fortsätta leka dragkamp med matte och husse. 

Ju mer bekväm hon blev, desto längre ut kastade vi pinnen. Till slut var Nellie till och med tvungen att ta några enstaka simtag för att komma ut till pinnen och det gick faktiskt jättebra. För en väldigt rolig pinne kunde hon faktiskt tänka sig att bada lite för. Hon hade därmed också ett mål med simturen som hon kunde koncentrera sig på och simmandet blev lugnare, inget panikplaskande. Efter ungefär en halvtimme så verkade Nellie till och med tycka att det var roligt att bada och ville inte gå upp trots att hon skakade av köld. Det var jättekul att leka pinnleken med matte och husse!

Så vi fortsatte att leka lite till och Nellie tyckte att det bara blev roligare och roligare ju mer vi kastade med pinnen fram och tillbaka. Svansen åkte upp och hon tittade på oss med ett stort leende och ville att vi skulle kasta i pinnen gång på gång, så att hon kunde hämta den fina pinnen. Det var så att man blev glad i hela kroppen! Nellie kände sig till slut helt naturlig i vattnet och var sitt busiga själv igen, så vi skrattade åt henne massor!



När vi hade badat klart så gick vi upp på filten för att värma oss i solen. Nellie bestämde sig dock för att rulla hela sig själv och halva ansiktet i sanden, så hon fick sitta för sig själv utanför vår filt. Detta surade hon om resten av eftermiddagen. Dumma matte och husse som inte delade med sig av filten... inte ens lite!

Så stolta vi är över Nellie att hon äntligen känner sig lite mer säker i vattnet. Hon förstår nu att vatten inte betyder att man sjunker under vattenytan och inte kan andas, utan hon kämpar istället på fint med fötterna och simmar mer avslappnat än vad hon gjorde första gången med flytvästen på. Så skönt att det går framåt med flytväst, för jag vill inte att hon ska bli rädd för vatten. För det är ju helt onödigt ju.

Här är en film när Nellie simmar lugnt och fint för första gången, men hon ville inte riktigt gå in i vattnet igen sen efteråt... haha... klart väldigt skeptisk mot vatten.  

Att träffa hundkompisarna och träna tillsammans är jätteroligt! Dock så tycker jag att pauserna då vi sitter och fikar och pratar är minst lika roliga. Hundarna får umgås lite utan att någon ställer en massa krav på dem och vi människor kan prata så mycket hund vi vill, utan att motparten tröttnar. Superbra!

Man kan dela tankar och peppa varandra inför fortsatta träningar och tävlingar. Hur trött man än är när man är på väg till träningen, så känner man sig alltid pigg och glad efteråt. Att träna tillsammans med andra tycker jag ger mig så mycket energi till att fortsätta träna.

Idag tog vi med oss hela familjen och åkte till Stockholms Södra Brukshundklubb för att träna lite mer på agilityn. Vi ställde upp en hoppklass bana utan slalom och tränade mycket på starter, både från sittande och liggande position. Men hon verkar ha fattat att man faktiskt måste sitta och vänta på sin tur och sedan titta efter direktioner för var hon ska ta vägen på banan, istället för att bara spontanhoppa allt som hon tycker är kul och konstruera en egen bana. Man måste vara väldigt snabb med denna hund, annars tycker hon att man är långsam och hittar på roliga saker på egen tass!

Nellie tycker att det är jättekul med agility och har alltid svansen i topp när hon susar igenom banan. Hon tycker om farten och att matte och husse också springer med och låter glada. Något vår hund tycker är jättekul är just att bara få springa med sin matte och husse, för det är så kul!!



Efter några träningsrundor så var det dags att dricka vatten och vila lite i gräset. Då passade vi på att titta på när de andra hundarna tränade. Det är så kul att se hur andra tränar sin hund, och hur olika teknik hundarna har genom de olika hindren på banan och hur de olika tränarna väljer att angripa olika problem. Man lär sig massor av att bara sitta och titta på andra som kör på banan. 

Efter pausen var det Nellies tur igen och hon var sååå taggad! Äntligen blev det hennes tur. Detta med agility tycker Nellie verkligen är jättekul! Eftersom hon fortfarande har massor med myror i rumpan och tassarna, så är detta bra för att få ur henne lite energi på ett konstruktivt sätt. Nellie är 23 månader gammal nu, men har fortfarande lika mycket bus och spring i benen som en liten fyramånadersvalp, så det gäller att se till att hon får ur sig energin då och då. 



Några felfria lopp senare blev det bus med favoritkongen och husse. Glad hund och glad husse får mitt hjärta att bli alldeles varmt. Nellie fick även springa några varv genom tunneln som belöning. Det roligaste hindret enligt Nellie själv, än så länge. Där kan hon springa fram och tillbaka och belöna sig själv, utan att man behöver vara i närheten, för den är ju så rolig!!

Eftersom vår hund Nellie inte kan simma, jag vet att det låter väldigt konstigt, men det är sant, så har vi äntligen kommit iväg till en djuraffär och köpt en flytväst till henne. Då hon haft väldigt dåliga erfarenheter med att hon flera gånger har hamnat under vattenytan och inte vetat hur hon ska ta sig upp, så har hon blivit lite försiktigare med att gå i vattnet. 

Så vi satte på henne flytvästen och tog med oss alla de leksaker som vi vet att Nellie tycker mycket om att hoppa efter och jaga, och promenerade ner till Långsjön. Vi kastade i frisbeen och bollen i vattnet och lekte med varandra, Nellie blev intresserad av vad vi höll på med, men stod kvar på sin sten, för i vattnet tänkte hon minsann inte gå i, där kunde vi vara själva!

När husse till slut "råkade" tappa bollen väldigt nära Nellie kunde hon inte låta bli att försöka få tag på sin älsklingsboll, men hon ville fortfarande inte gå i vattnet med tassarna, så hon sträckte på sig så mycket hon bara kunde för att få tag på bollen som höll på att rymma sin väg utan Nellies tillåtelse. 

Hon fick upp bollen ur vattnet utan att ha hoppat i själv eftersom den gled närmre och närmre strandkanten till slut med hjälp av vågorna. Då fick vi gå över på plan nummer 2! Vi hade med oss stekt kyckling som doftade gudomligt gott som vi lockade ut Nellie i vattnet med. Steg för steg längre ut i vattnet för att få smaka på den goda kycklingen som vi hade i påsen.

Till slut så fick vi med oss Nellie så långt att hon faktiskt inte bottnade längre, och hon fick panik och började plaska med alla fötterna åt olika håll. Då lät vi henne komma tillbaka upp på stenen och så började vi om. Efter ett antal retentioner så märkte Nellie att inget hemskt faktiskt hände och att hon höll sig flytande över vattenytan. 

Fram och tillbaka fick hon simma och mot slutet såg det riktigt fint ut. Hon simmade på utan att panikplaska, antagligen för att hon kände att hon faktiskt inte sjönk när hennes fötter inte längre nuddade marken. Dessutom hade hon en hel flock med människor som var glada, klappade i händerna och berättade för henne hur duktig hon var på att simma när hon var ute i vattnet. 

Efter träningspasset kände Nellie sig inte riktigt övertygad på det här med att simma faktiskt var en så bra idé, men hon var i alla fall inte rädd när hon stod i vattnet längre, vilket i sig är en vinst! Flytvästen var väldigt bra också, den passformen var nästan perfekt och den lyfte henne ordentligt i vattnet. Med lite träning så kanske det blir en badhund av denna fröken med... vem vet? Skönt för henne att kunna svalka sig i vattnet under dessa otroligt varma sommardagar och kul att kunna ta med Nellie ut på simtur. Vi får se, nästa år kanske det blir verklighet. 

Idag skulle vi få fint besök från Gävle. Matte, husse och Nellie stod såklart alla tre redo på perrongen för att hälsa vår vän välkommen till Stockholm. När vi hade hittat varandra bestämde vi oss snabbt för att gå och äta någonting gott. Jag var sugen på pizza och det var de andra också, så pizza fick det bli.

Vi tog första bästa ställe vi hittade ett stenkast från Hötorget och slog oss ner och väntade på våra pizzor. Det tog inte många sekunder innan Nellie hade förstått att här skulle vi stanna en stund och la sig ner och vilade under mina fötter. Massor av folk och ljud runtomkring, men hon låg så avslappnat och vilade sig. Nästan lite för avslappnat. När det skulle förbi barnvagnar och annan bred last fick jag dra in henne lite under min stol, men hon ville helst ligga mitt ute i smeten så hon kunde ha koll på allt medan hon vilade sig.

När alla var mätta och glada promenerade vi vidare till en dykaffär inte långt där ifrån. De var så hundvänliga att Nellie inte bara fick följa med in, utan de frågade även om hon kunde tänka sig att vara deras butikshund också. Men där fick faktiskt matte och husse säga ifrån lite, hon är ju faktiskt vår bebis, och vi tänker inte släppa henne ifrån oss för någonting i världen, så det är så. Dock så trivdes Nellie utmärkt i affären och skulle säkert inte ha något emot att få stanna kvar där. Hon fick uppmärksamhet och klapp från alla som var där. 

Vi tittade länge på alla saker och diskuterade vad vi skulle köpa i framtiden och så fick husse till slut med sig en dykmask hem i alla fall. Detta är matte och husses andra intresse, våra liv består av hund, vänner och dykning, i den ordningen. Synd bara att Nellie inte kan få följa med och dyka, för hon är ju så van vid att hon får följa med oss precis överallt. Om hon såg att vi försvann under vattenytan och inte kom upp igen skulle nog Nellie få panik och kasta sig i efter oss, för sådan är hon vår trofasta familjemedlem. Så när det är dykning på schemat, så får nog Nellie, för sin egen skull, vara någon annan stans en liten stund. 

Efter agilityträningen så satte vi ihop alla hundarna för att ta lite fina bilder på dem tillsammans. Det gick jättebra och alla hundarna satt helt still trots att de satt så nära varandra och vi gick en bit bort. Detta är nog en väldigt bra lydnadsövning eftersom att hundarna måste hålla samma position under en längre stund och kunna hantera olika situationer själva, utan att vi människor står bredvid hela tiden. Jag tror att detta gör att de får bättre självförtroende och växer som individer. 

Efter fotograferingen fick alla unghundarna godis och klapp av sina ägare. Jag är väldigt imponerad över alla hundarna och ägarnas träning av dem, för alla hundarna på bilden är bara 1-2 år gamla och redan så duktiga träningskompisar. Ibland måste man stanna upp och se hur långt man har kommit och hur mycket man har lärt sig, innan man kör på igen mot nya mål! Lätt att glömma bort. 

Sen fick hundarna vara lösa och göra typ vad dem ville. De andra små hundarna brydde sig inte om Nellie och hon brydde sig inte om dem när de fick gå runt lösa. Lilla Bira tyckte dock plötsligt att Nellie var läskigt stor och hon kände sig tvungen att hoppa och klättra på Nellies ansikte, kanske för att komma upp lite och bli större? Detta tyckte dock Nellie inte alls var kul och reste hela raggen och svansen, men hon stod helt still och tittade på mig, för hon vet att jag har sagt till henne att hon måste vara väldigt försiktig med små hundar. Dock så har jag märkt att Nellie reagerar väldigt mycket på hundar som är lite oroliga. Hela hon stelnar till och hon vet inte vad hon ska göra. 

Nellie tycker att dessa situationer är jättejobbiga, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få henne att slappna av och inte bry sig. För allt Nellie behöver göra egentligen är bara att visa att hon inte är något hot, gå någon annan stans, nosa på en fläck, vara med någon annan en stund.... men det gör hon inte. Hon står istället helt still och bröstar upp sig, reser raggen och svansen, och står bara där, fastklistrad. Man kan nästan känna spänningen i luften. Detta pågår tills vi människor får gå in och bryta dem och kalla in hundarna till oss. Jag undrar verkligen vad jag kan göra för att visa för båda hundarna att det är okej, att de inte behöver vara tillsammans om de inte vill, att bara ignorera varandra istället. Men jag vet bara inte hur...




Några av de andra hundarna började leka och springa runt i bakgrunden, och det avdramatiserade hela situationen. Både Nellie och Bira vände sig om och sprang efter de andra hundarna och ville leka de med! Det är precis vad jag vill, min dröm vore att små och stora hundar, gamla och unga hundar, bara kunde umgås med varandra utan att någon ska behöva känna sig orolig. Men det är klart, det förstår jag att det inte alltid går, och hundarna behöver ju inte tycka om alla, men de behöver inte heller vara rädda. Dock tror jag att det ända som hjälper är mer träning och mer socialisering, så ska nog Nellie till slut slappna av mer med alla typer av hundar. Kanske är det så enkelt som att både Nellie och Bira är ganska så bestämda tikar i nästan samma ålder...?





Efter hundrejset kallade (fångade) vi in alla hundar igen och det var dags för lite godisutdelning, och då går det hur bra som helst igen. Alla hundarna har sin "uppgift" att fokusera på och de kan arbeta sida vid sida utan att bry sig om varandra det minsta. Alla är goda vänner igen och ragg och hopp i ansiktet är redan glömt. Passerat. Hundar lever i nuet och måste säga att jag är lite avundsjuk på just den egenskapen. Att slippa stressa upp sig över saker som ändå har passerat, eller kanske kommer att hända i framtiden har aldrig gjort någon gott. Vi har mycket att lära av våra underbara hundvänner. 

Nu var det dags för ännu mer agilityträning. Jag måste säga att Nellie har blivit väldigt duktig på mycket kort tid, detta trots att varken matte eller husse kan någonting om agility och handling över huvud taget. Idag var det dags att för första gången träna på en hel bana. Vi hade hittat en blåbärsbana på nätet som vi ställde upp och körde några varv på. Nellie har börjat fatta galoppen och söker sig direkt till nästa hinder och tittar på sin förare efter direktioner om var hon ska ta vägen härnäst. 

Dock är hennes hoppteknik fortfarande lite ojämn. Detta gör att hon blir väldigt trött av att hoppa hinder. Som ni ser på bilden nedan så hoppar hon för tidigt, vilket leder till att hon hoppar ca 10 stycken långhopp per bana, vilket såklart blir jättejobbigt för henne. Kom gärna med tipps på hur man kan förbättra hennes hoppteknik! 

Vi kör bara en bana i taget med henne, sen sätter vi på henne kopplet, så att hon vet att det inte är hon som ska träna för tillfället. Om hon har kopplet på sig så sitter hon fint och tittar på när de andra tränar, men är hon utan sitt koppel så tror hon att hon också ska vara med och träna, och då får man bara hålla på att kalla in henne hela tiden. Detta med att sitta och ha tråkigt och vila är inte Nellies grej, hon vill bara träna hela tiden, fast hon egentligen inte orkar. Det är inget fel på hennes driv och hindersug i alla fall, vilket känns kul.

När vi hade tränat klart för kvällen så hjälpte vi till att träna med Zelda och Ellinor. De är också nybörjare på detta med agility. Zelda var väldigt duktig och ville göra allt som Ellinor bad henne om, men hon hade inte riktigt fått upp hindersuget ännu, och sprang då och då runt hinder istället för att hoppa eller springa igenom dem. 

Detta bestämde vi att vi skulle träna bort genom en baklängeskedja. Vi satte upp fyra hinder på rad och ställde en skål med godis längst fram. Först lärde vi Zelda att hon fick äta godis ur skålen och att den var väldigt rolig. Sedan fick hon hoppa ett hinder och sedan äta ur skålen, hoppa två hinder och äta ur skålen, hoppa tre hinder och äta ur skålen, och till sist hoppa fyra hinder och sedan äta ur skålen.

Till en början så sprang hon förbi något hinder, men då satt jag bara fram min hand över godisskålen och så fick de börja om från början. Zelda fattade snabbt galoppen och efter några minuters träningspass var hon helt säker och kunde hoppa alla hinder precis som Ellinor visade utan att fuska och springa förbi något hinder. Det är så roligt att träna hund tycker jag, för de lär sig så fort! Det jobbigaste är att man själv måste hinna med i deras tempo och utvecklingskurva, det är dock inte det lättaste alla gånger. Hundar lär sig många gånger fortare än människor tycker jag.

Ellinor blev mycket stolt över sin fina hund och det tycker jag verkligen att hon ska vara. Jag tror att Zelda egentligen är född till att bli en riktig agilitystjärna, om hon bara får möjligheten, för detta hade hon en naturlig fallenhet för.

Zelda vet att man egentligen ska springa igenom tunneln, men hon hoppade bara upp på den och viftade på svansen för att få oss att skratta lite. Lilla tokhund! Det är i alla fall iget fel på hennes balanssinne... jag skulle vilja se Nellie göra det där, haha! Katastrof. 

Idag mötte vi upp några hundvänner vid Hellasgården och tog sedan en gemensam promenad i Nackareservatet. Det var strålande sol och väldigt varmt, så vi bestämde oss för att leta upp en bra plats för hundarna att få springa lösa och bada på. 

Nellie har inte riktigt fattat detta med att simma. Utan hon springer bara rakt ut i vattnet tills hon inte bottnar längre och försvinner ner som en sten under vattnet. Detta berättade jag för de andra tjejerna, men de trodde mig inte, klart att alla hundar kan simma sa dem. 

Jag släppte Nellie lös och det första hon gör är att springa i full fart efter pipbollen, så hon ska hinna ta den före de andra hundarna, och när hon inte bottnar längre - förvinner hon ner under vattenytan. Sen helt tyst och inget plask på vattenytan. Flera sekunder tickar och jag börjar få panik, kom upp igen då! Tystnad. Precis när tjejen som stod närmast i vattnet var på väg dit Nellie försvann, så kom hon upp igen. Pustandes, frustades och plaskandes, med vatten i hela nosen, men ändå stolt för hon har bollen i munnen. Nellie vann! 

Efter detta så trodde de andra tjejerna på mig. Nellie har inte lärt sig att simma ännu. Tror vi måste köpa en flytväst till henne så att hon för det första inte kan sjunka, och sedan lär sig att simma ordentligt, istället för att bara panikartat plaska med alla fyra tassar och inte komma någonvart förutom ner.

   
Annat var det med de andra två hundarna. De sprang och simmade så fint! Efter den ofrivilliga dykturen höll sig Nellie på land eller där hon bottnade med alla fyra tassarna. Medan de andra hundarna tog långa simturer på egen tass. Dem fick man istället tjata på för att de inte skulle simma för långt bort eller för att de skulle komma upp ur vattnet någon gång. Nellie fattade ingenting? Badar de frivilligt? Utan att ha en rolig boll att hämta? Helt otroligt...




Någon hade sagt till mig att de andra hundarna kunde vara buffliga, men det var dem verkligen inte alls. Alla tre var jättesnälla och hade så roligt tillsammans i harmoni med varandra. Jag tror bara att det är folk som inte är vana vid större riktiga hundar som tycker att dessa raser är buffliga. Mycket hund ja, men inget gruff eller bufflighet, bara lekfulla unghundar som hade roligt tillsammans!  



Det var en lagotto med på promenaden också, men eftersom han var aggressiv mot hanhundar så fick de gå lite åt sidan när resten av ligan fick svalka sig lite i det kalla vattnet. Nellie tyckte att det var kul med hundkompisar och pipbollen, vattnet kunde hon dock vara utan. Men det var bra att även hon fick svalka sig lite så att hon orkade med resten av promenaden den varma sommardagen.

Husse och matte bygger en liten agilitybana till Nellie:
Helt plötsligt så har vi anmält oss till en agilitytävling med Nellie, bara en inofficiell blåbärsklassbana, men ändå. Vi som precis har börjat med agility och är fullständiga nybörjare. Det var helt klart på tiden att börja med agilityträningen på allvar. Till det behövde vi dock lite hopphinder och en tunnel. Vi köpte en tunnel på Rusta, men hopphindren har vi byggt själva. Hur vi gjorde när vi byggde dem kommer i ett senare inlägg. 

 

 

 

 

 

När vi höll på att bygga banan så fattade Nellie ingenting. Hon låg och solade sig mitt på gräsmattan och tittade på när vi gick fram och tillbaka och fixade med banan. Sen när vi var klara kunde vi inte hålla oss från att prova med Nellie direkt. Hon tyckte att det var jättekul! Dock så tittade hon inte så mycket framåt mot nästa hinder, utan bara på husse och matte som sprang bredvid banan och fladdrade med armar och ben. Men det kommer med mer träning tror jag, så det lägger jag inte så stor vikt på just nu, nu är det bara koncentration på glädje och samarbete, det ska vara kul att träna agility!
 

 

 

 

 

 

Vi är med i en grupp på Facebook där man ska lära sin hund ett nytt trick per månad. Det är jättebra inspiration och kul att ha som motivation till att träna tycker jag. Denna månad var det dagens trick nr 15: Sätt på dig halsbandet. Vi var såklart med den här gången också.

Nellie har inga problem med att sätta på sig varken selen eller halsbandet, men jag tänkte använda detta då hon har sprungit lös utomhus och vi sedan ska vara så tråkiga och koppla henne och gå hem, då kan det vara kul att använda sig av detta istället, och på så sätt skapa en positiv förväntan av kopplet och halsbandet, att det roliga inte är slut!

 EN TRÄNINGSFILM: 



Från hemsidan Freestylehundar:
Nu är det dags för nästa trick! Hoppas att ni är redo för en ny utmaning! Tack för ert tålamod! Har suttit och kämpat med videon hela dagen samtidigt som jag bollade alla andra måsten i livet, men nu är den uppe!!! Underbart att så många hakar på vårt ambitiösa, glada kompisgäng på Fejjan. Nu är vi nästan uppe i 900 medlemmar mot 800 vid förra trickets början?! Gå bara in på Facebook och sök ”Freestylehundars Dagens Trick” och klicka gå med i gruppen om ni inte redan gjort det.

Här är vårat bidrag till tävlingen! 
Nellie har sådana fladderöron att halsbandet hela tiden fastnade i dem och jag kunde inte göra halsbandet bredare, så jag fick hjälpa henne den sista biten över de stora öronen. Annars fastnade halsbandet bara på ansiktet. Inte Nellie emot, hon fick ju gott godis! 

Vårt andra besök på brukshundsklubben blev betydligt trevligare! Med fina hundkompisar, agilityträning på schemat och ett ruskigt fint väder kunde det inte bli bättre! Vi var så taggade båda två på att prova på detta med agility med våra hundar. Så roligt tyckte både matte och Nellie. Vi har börjat träningen med att hon ska hoppa ett antal hinder som matte visar, för att sedan få sitt varsågod och får springa fram till den utlagda externbelöningen. Jag vet inte varför, men jag har märkt att hon arbetar ännu bättre med just externbelöning, så vi kör på med det helt enkelt.

 

 

 

 

Vi körde några pass med hoppteknik också, välbehövligt då Nellie ofta hoppar för högt, och det går ur mer energi från henne än vad som är nödvändigt. Men det verkar som att vi börjar få ordning på det. Vi övade även lite på att kunna ta flera hinder på rad innan hon fick sin belöning. Hennes hindersug är det i alla fall inget fel på, vilket känns kul! Superglad hund får hoppa massor av hinder, tjoho vad roligt!

 

 

Träningskompisarna vilade sig tillsammans mellan träningspassen. Här är Nellie och Zelda som poserar så fint framför kameran. Båda två var väldigt duktiga nybörjare på träningen idag. Kanske det blir agilityhundar av dem en vacker dag, vem vet?

 

 

 

Att äta glass och träna på passivitet med hunden är typ det vi har gjort i sommar. Glass är väldigt gott och att Nellie ska kunna ligga var som helst och koppla av har varit ett av sommarens stora mål. Det är kul att det verkar som att vi redan är där, för nu kan hon ligga och vänta i upp till två timmar i lugn och ro bredvid vårt bord. Det gick massor av människor precis bredvid oss där vi satt, men efter en stund la sig till och med Nellie ner och sov en liten stund. Duktig hund! 

 

 

 

 

Efter glassen så gick vi ner och tittade på de fina båtarna i hamnen. Mycket nya dofter att undersöka och nosa på enligt Nellie. Matte och husse var istället upptagna med att prata båt och diskutera framtidsplaner. Hoppas att Nellie också kommer att tycka att det är kul att åka båt, för husse har redan lovat att bygga en egen brygga till henne, så att hon ska kunna komma i den framtida båten på egen tass...

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom vi bor i lägenhet så har Nellie aldrig förut sett en gräsklippare. När vi besökte vår familj på landet som skulle klippa gräsmattan så undrade jag hur Nellie skulle reagera och filmade det hela. Dock så fick vi ingen reaktion från Nellie över huvud taget... Nellie bryr sig inte om gräsklipparen. 

Efter ett tag så blev det för varmt där ute i solen och Nellie bestämde sig för att gå in och lägga sig i dörrposten och tittade på därifrån istället. Jag passade på att ta lite bilder på henne när hon låg så still och vilade sig.

Trots att Nellie är väldigt trött på dessa bilder så älskar jag uttrycket i hennes ögon. Jag tycker att man kan se väldigt mycket av en individs personlighet i just ögonen. Till slut blev hon så trött att hon somnade... vi kan nog konstatera att detta med en gräsklippare inte var allt för upphetsande nyheter... 

 

 

 

Vi trivdes bra i Nynäshamn, Nellie och familjen. Den här gången bestämde vi oss för att gå ner till hamnen och titta på alla fina båtar och njuta av det fina vädret. Nellie tycker alltid att det är kul att få följa med på nya äventyr. Nya dofter, nya platser och nya miljöer är bara väldigt spännande och hon nosar och tittar med stor entusiasm på allt! Vi gick ut på bryggan och satt där ute och bara njöt av livet en stund... jag tror till och med att Nellie njöt mest av oss allihop. Om det ens var möjligt. 

 

Det var lite tråkigt mulet väder ute idag, så vi bestämde oss för att åka in till Nynäshamn för att gå runt lite på stan samt fika lite på något trevligt ställe. Sagt och gjort! Så fort vi kom fram blev vi såklart genast hungriga och började med att äta lunch och dricka kaffe (trots att vi precis hade ätit frukost innan vi åkte hemifrån). 

Borden och stolarna var dock så låga att de var precis i Nellie-ätar-höjd. Hon är tillräckligt väluppfostrad och tränad så att hon ska veta att man absolut inte får slicka eller ta något från människornas tallrik när de äter, det var det inga problem med. Däremot så kände man sig väldigt elak när hon tydligt kunde nosa och titta på allt det goda som vi hade på våra tallrikar, och så var inget av det goda till henne. Jag kände mig speciellt elak, som hade väldigt väldoftande laxsmörgås på min tallrik.

De där ögonen... kan jag verkligen inte motstå. Det gör verkligen ont i hjärtat. Hon kan verkligen det här med att se så liten och ynklig ut när hon tigger. Jag fick nästan till slut sitta på mina händer, så jag inte skulle ge henne något från min tallrik. Men Nellie hon gav inte upp i första taget. Här nedan ser ni bara en del av hennes tiggpositioner. Gulliga hund! Till slut fattade dock till och med Nellie att hon inte skulle få något och gick och la sig under ett träd vid vårt bord och vilade istället. 

Vid bordet bredvid oss satt det en väldigt söt rhodesian ridgeback tik. Hon var också otroligt söt och snäll med sina stora bruna ögon. Det gick hur bra som helst att vi satt så nära varandra. Hundarna hade inget emot varandra, utan tycktes till och med trivas i varandras sällskap.  

 

 

 

 

 

"Every dog needs to be raised and socialized properly. Violence isn’t in their nature. Humans teach them violence.There are no dangerous breeds, just dangerous owners." - Unknown