16 april 2013 - På god väg mot vårat första Rally

Idag har Nellie och husse tränat Rallylydnad inför tävlingen som vi har anmält oss till. Vi har inte tränat det med henne så mycket, kanske fyra till fem gånger, men vi tyckte det var kul att vara med på tävlingen ändå, så vi anmälde oss i alla fall.  Det kommer att bli vår debut på tävlingsbanan vilket är både jätteläskigt och hur kul som helst!! Vi struntar i hur det kommer att gå, utan det ska bli kul att få se hur en tävling går till och hur Nellie reagerar på själva tävlingsmiljön med massor av andra hundar och människor. Men vi ska försöka träna en gång i veckan i alla fall! 

Eftersom jag hade kvällsföreläsning på universitetet var det husse och vår hundkompis Zelda som var ute på kvällen och körde några banor Rally tillsammans. Vi har köpt enkla ramar på Ikea och fina koner från Rusta så att vi kan bygga egna banor, var som helst, att träna på när man känner för det. Det är det som jag tycker är roligt med rallylydnaden, det krävs inte så mycket för att bygga ihop en bana och det går ut på att hunden ska ha en god allmänlydnad och kontakt med sin ägare (i alla fall på nybörjarnivån), vilket inte känns så svårt att starta sin tävlingsdebut med. 

Jag var som sagt inte med på själva träningen, men har fått det mesta återberättat för mig. Några höjdpunkter från dagens träning var att vår vän Ellinor som är Zeldas matte visade oss ett bra sätt att träna in följsamhet när man går fram och tillbaka i olika riktningar. Teorin är att man ska ha två godisar i varje hand som hunden följer efter med nosen, och sedan matar man hunden med olika händer, så att hunden inte vet vilken hand den ska hålla fokuset på, det gjorde att hunden istället valde att titta på människans kroppsspråk och följde med, tryckt invid sidan med full fokus på föraren. Det var jättekul att se när de visade för mig lite kort här hemma, vilken effekt det fick på Nellie! Då valde hon att titta på förarens ögon istället för på förarens händer. Skitbra! 

 

En annan sak som de upptäckte idag var att, tro det eller ej, det bästa som vi kunde göra för att öka fokusen under just den träningen var att de slutade använda godis som belöning. Istället belönades Nellie under träningspasset med en leksak efter några utförda skyltar. Detta fick Nellie att fokusera mer på förarens signaler och kroppsspråk istället för att stirra sig blind på godbiten i handen. Nellie fokuserade verkligen på de olika uppgifterna, istället för att snubbla över både koner och skyltar i sin färd efter godishanden, som hon alltid gjorde innan, haha! 

Det var ganska trångt på den planen de övade på och de körde med leksak som belöning, så när en hund tränades, så sattes den andra hunden upp på en trälåda som fanns på plats. Detta även för att hjälpa hundarna att öva på passivitet när de inte var de som körde banan för tillfället. Först var det Zelda som blev upplyft och fick sitta och titta på när Nellie tränade. Sedan när det var Nellies tur att vila så ställde sig husse bredvid trälådan, men det tyckte Nellie var tråkigt, och vipps hade hon flugit över staketet och upp på den meterhöga lådan och satte sig där Zelda hade suttit tidigare och såg nöjd och stolt ut. Hon ville tydligen vara lika duktig som Zelda och också sitta och vänta på lådan. Husse såg här sin chans att träna på vänta kommandot och följde därefter med Zelda och Ellinor runt banan, medan Nellie fick sitta på lådan ca 10 meter bort. Det var svårare för henne att sitta kvar när hela ekipaget gjorde övningarna närmare lådan, än när de var längre bort. Efter att Zelda fullföljt banan och belönades med vild lek med pipleksak (det absolut bästa Nellie vet!) man riktigt såg hur det ryckte i Nellies ben och man kunde se hur mycket hon ville springa efter och leka hon med tillsammans med de andra, men hon hejdade sig faktiskt och satt kvar på lådan. Husse blev såklart överlycklig och superstolt över sin hund så han gick fort fram och tryckte in massor av kycklingköttbullar i munnen på henne så att hon knappt kunde andas. Nellie tycker verkligen om kycklingköttbullar och hälsade att det var helt klart värt att sitta kvar på lådan trots den mycket stora störningen.

Så fort de kom hem igen tokdäckade den lilla hunden i sin säng och sov gott resten av kvällen. Att det kan vara så jobbigt att träna med sitt lilla huvud en stund…. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: