Idag var vi först på morgonen på det fjärde kurstillfället på kursen fria hundar. Morgonen började med att alla band upp sin hund och gick 10 meter därifrån för att lyssna på vad dagens lektion skulle handla om, samtidigt som hundarna fick kommandot vänta. Nellie har blivit bättre och bättre på det de senaste veckorna, trots att vi inte har övar så jättemycket på det som vi kanske egentligen borde. Nu har hon faktiskt kommit till det stadiet att om det tar längre tid än några minuter, så lägger hon sig ner och väntar, vilket är ganska skönt. Duktig tjej!
Denna gången arbetade vi mycket med extern belöning med hundar som störning. Alla hundarna fick ställa upp sig på ett långt led vid ena sidan av vägen, sedan skulle hundarna en åt gången, få se när föraren lade ner en godis på en tallrik på marken och hunden fick inte ta den, sedan skulle man gå tillsammans med hunden en bit bort (lös eller i koppel) utan att nosa på annat eller hälsa på de andra hundarna. Då hunden lyckades med detta fick den sitt varsågod och fick då springa och äta upp godbiten på tallriken. Sedan kallade man in sin hund och den skulle då komma direkt utan att ta en extra sväng och hälsa på de andra hundarna eller leka i skogen. Nellie kunde detta jättebra! Här är en film på just detta från kursen:
Sedan gick vi till en hundrastgård och hundarna fick leka med varandra i par som kursledaren trodde kunde ha kul tillsammans. Nellie blev tilldelad en grand danois att leka med. Det tyckte jag var jätteskönt då Nellie är mycket starkare än andra hundar och jag är alltid rädd att den andra hunden ska skada sig när de leker. Nellie är inte aggressiv eller så, men ett hopp eller en tackling från Nellies sida som är menat som vänligt bus, resulterar ofta i att den andra hunden välter eller står på nosen. Vi vill verkligen lära henne att hon inte kan vara så hårdhänt mot andra hundar som hon vill vara, men det är väldigt svårt att träna på, men vi tänker inte ge oss. Det ska nog gå till slut det också!
Först när vi släppte hundarna var hon lika på och kaxig som vanligt, men efter att de hade stannat upp och officiellt hälsat på varandra (nosat) och hon upptäckte hur stor han egentligen var, blev hon faktiskt lite förskräckt, haha! När han kom dundrande bakom henne och jagade henne i hundgården kom det ut små förskräckta pip (skrik) från henne som jag aldrig någonsin tidigare hade hört. Hon blev allt lite nervös tror jag, haha! Det tyckte jag bara var bra för henne. Jag tror att det är nyttigt för henne att hon får se att det inte allid är hon som är störst, bäst och vackrast i hundgården, vilket hon själv verkar tro. Nellies ego fick sig här en rejäl törn idag, haha… men det tyckte matte och husse bara var bra, så vi och de andra kursdeltagarna skrattade bara åt henne. Grand danois hunden var en hane och hette Melker och var hur snäll som helst och försökte bara få igång Nellie till lek, men Nellie sprang bara i panik fram och tillbaka och försökte ta skydd hos sin matte och husse. Nu helt plötsligt blev den stora tjejen väldigt, väldigt liten. Hon fortsatte ha väldigt stor respekt för Melker hela kursen igenom. Jag tror hon blev lite rädd över hans storlek och yviga kroppsspråk. Om hon bara kunde förstå att det är just precis detta som gör att mindre hundar kan vara rädda för Nellie också, men det förstår hon såklart inte.... tyvärr!
Undertiden de lekte var uppgiften att man skulle studera hundarnas kroppsspråk och även kunna kalla in sin egen hund när den lekte med andra hundar. De skulle komma och få sin godis när man ropade på dem, trots de andra lösa hundarna i hundrastgården. Sedan när hunden gav sin husse eller matte ögonkontakt fick de springa ut och leka igen med de andra hudarna. Detta gick faktiskt till min stora förvåning bättre än förväntat, jag trodde inte att Nellie skulle komma alls när det fanns massor av andra hundar där inne och jag väl har sagt varsågod till henne. Men hon kom faktiskt.... till slut!
Melker var hur snäll som helst och lekte fint och kom på inkallning. Nellie kom bara på inkallning när den andra hunden redan var hos sin matte och det inte fanns något roligare att göra. Som alltid alltså. Nellie lyssnar ganska bra på oss annars, men när hon leker med andra hundar så är vi inte värda speciellt mycket. Hon hör vad jag säger, men det struntar hon helt i (om jag inte låter jättearg). Man såg tydligt på henne att hon hörde mig när jag ropade på henne, men hon ska först bara ta ett extra varv för att se om hon kan hitta någon att leka med först, sen kanske hon kan komma. Gång på gång. Så detta måste vi träna mer på, men det är svårt att hitta bra träningstillfällen att göra det på, förutom på just hundkursen.