På agilitykursen träffade vi en trevlig hundtjej vid namn Malin. Det visade sig att vi inte bodde så långt från varandra, så Malin erbjöd sig att köra oss fram och tillbaka från agilitykursen, vilket var väldigt snällt av henne! Hon gick agilitykursen med en väninnas hund, men hemma hade hon en liten svart schäfervalp på fyra månader. Schäfervalpen skulle hon ha hemma hos sig och träna tills han blev två år gammal, sedan skulle han göra flera olika tester, och om han blev godkände så skulle han få arbeta för försvaret (om han inte skulle bli godkänd skulle hon få behålla honom). Därmed hade hundvalpen det ovanliga namnet Försvarsmaktens Hirr. Hirr är alltså avlad för och ska bli tränad till att bli en duktig arbetshund. Därför har han väldigt mycket energi och måste också få väldigt mycket aktivering för att vara en glad och nöjd hund. Men han var otroligt fin! Jag hade aldrig träffat en helt svart schäfer förut och jag tyckte att han såg ut som en vacker varg som sprang i skogen.

Vi sågs för att ta en gemensam promenad i skogen med våra hundar. Valpen var väldigt vinglig och ramlade hela tiden när Nellie försökte leka med honom. Nellie var inte speciellt elak, men hon hoppade och skuttade nära honom, vilket gjorde att han ramlade väldigt mycket. Jag blev arg på Nellie och ville att hon skulle ta det försiktigare, men Hirr verkade inte bli rädd eller arg, utan han hoppade på henne hela tiden och gjorde lekinviter och sprang runt trots att han ramlade ibland. Så vi lät dem leka med varandra för båda hundarna verkade ha väldigt roligt trots att Hirr gjorde några vurpor i snön. Mot slutet av promenaden så hade båda hundarna lugnat sig lite och gick fint och nosade.