Då var det dags att sätta igång att bygga en ny grillplats tillsammans med våra fina grannar på den gemensamma utegården. Planeringen och de mesta inköpen var helt klar, så vi körde igång direkt. Dexter och Nellie var såklart också med under alla byggets olika steg. De fick sitta bredvid i sina långlinor i några dagar i sträck medan vi människor byggde och byggde. De var väldigt intresserade av vad vi höll på med och tittade storögt på. Under matpauserna tog vi med dem på en mindre promenad, men annars fick de sitta och passivt titta på under de tre heltidsdagar som vi höll på med bygget. Det hela gick faktiskt över förväntan! Dock kanske Dexter tyckte att vi var lite elaka som inte släppte fram honom till den underbart vackra och löpande Nellie där på andra sidan byggplatsen, men det kan man ju kanske förstå att han tyckte. Stackars Dexter. Vi blev dock till slut väldigt nöjda med vår nya grillplats och den kommer med all säkerhet användas av oss under sommaren så mycket som vi bara kan och har tid med. 

 

Jag kom hem på kvällen efter en kortare utomlandsvistelse för att begrava min gammelmormor. Husse och Nellie hade fixat så fint på utegården och förberett grillen och en massa god mat. Nellie brukar få sitta fast i långlina med en skruv i marken, inte så mycket för att hon skulle springa därifrån eller inte lyssna på oss om vi sa något till henne, men mer för grannarnas skull eftersom att utegården är till för alla. Men nu har vi märkt att Nellie kan dra loss den 30 cm långa skruven från marken då hon rycker till i kopplet lite (hon är otroligt stark vår hund), så idag hade husse satt fast henne i trädet istället. Men när jag kom hem efter att ha varit borta i ett par dagar, så blev hon så glad, så när hon skulle spinga och hälsa på mig så sa det bara pjong! Helt utan någon som helst typ av ansträngning, det tog inte ens stopp i kopplet, så lyckades Nellie att rycka av hela ringen på sin nya Hurtta sele lifeguard och sprang farm till mig viftandes på svansen och var hur glad som helst att matte äntligen hade kommit tillbaka hem igen, och hon hade inte ens märkt att hon tidigare hade suttit fast i något. Jaha, det var den selen det. Den överlevde trots allt i hela 5 dagar!

Idag var vi på Sea Hund och Katt i Kungens Kurva på deras klubbkväll. De hade uppvisning i rallylydnad och freestyle, bjöd på korv och snacks, och så var det en veterinär på plats som man kunde ställa frågor till och så var där ett antal representanter från olika fodertillverkare. Dessutom hade dem kvällen till ära 20 % rabatt på hela sortimentet i butiken. Snacka om att jag var i himmelriket!

När jag och Nellie står och tittar på uppvisningen i freestyle så blir vi båda två väldigt imponerade. Så duktiga dem var! Efter showen var jag tvungen att applådera och tala om för dem hur duktiga jag tycker att de var. Då är det en kvinna som jobbar där som överhör oss och kläcker ur sig: ”Ja då är det bara att gå hem och träna!” och tittar på Nellie. Jag svarade ”Ja, det vore roligt, eller hur Nellie?” Jag kände inte att jag behövde berätta för henne om att vi faktiskt tränar och att Nellie redan kan minst hälften av alla trick de uppvisade i showen. För jag ville bara ge kvinnan och hennes hund den uppmuntran jag tyckte att de förtjänade. Inte tänkte jag stå där och berätta att min hund faktiskt också är duktig på flera trick, för det hörde inte till samtalsämnet.

Men då fortsätter den andra kvinnan: ”Men med den där så kan du inte göra så mycket” och så tittar hon på Nellie med avsmak i blicken och pekar på henne. Jag blev först helt paff, vad menar hon med "den där"? Hur elaka saker tror människor att det är okej att säga till oss? Hunden på freestyleuppvisningen backade, snurrade åt båda hållen, satt, låg, visade vacker tass, hoppade, stod på bakbenen, gjorde sitt fint, gick slalom mellan förarens ben och gav henne en puss. Det var ett jättefint samarbete dem emellan och man kunde verkligen se hur roligt de hade båda två, men speciellt svåra trick var det ju faktiskt inte. Varför skulle Nellie inte kunna klara av det? Jag är så trött på dessa elaka kommentarer från helt främmande människor att jag bara spyr! Är människor så elaka? Att de bara orkar! Det hela slutade med att jag faktiskt bara vände på klacken och gick därifrån, mitt i vårat ”samtal”, jag kände inte att jag behövde visa henne någon respekt när hon beteende sig som hon gjorde. Så onödigt och elakt sagt, vad tjänade hon på det? Ibland blir jag väldigt ledsen, medan jag ibland bara rycker på axlarna åt dessa situationer. Dessvärre börjar jag bli ganska van vid dessa elaka och onödiga kommentarer, så jag släppte det förhållandevis fort och fortsatte min färd genom butiken.

Vi var i första hand ute efter leksaker till Nellie som vi kan använda i träning, men också aktiveringsleksaker, och så ville vi köpa en ny sele till henne, för vi upptäckte här om dagen, bara sådär helt plötsligt, att hennes sele är ju på tok för liten! Som att den lilla hunden bara har växt massor över en natt. Spännet under magen hade skavt bort all päls där selen satt och resulterat i ett rött och irriterat skavsår på magen. Dessutom satt banden så högt upp att hon hade dem under armhålorna, så varje gång hon tog ett steg så måste det ha känts väldigt obehagligt. Både husse och jag blev väldigt förvånade för vi var dumt nog ganska säkra på att hon hade växt klart vid det här laget, men inte då! Så en ny sele var prioritet 1 under kvällen. Vi provade flera olika selar, men hon har en ganska underlig kroppsform i och med att hon är en stor hund, med stor bröstkorg, men annars är hon väldigt slimmad faktiskt. Så efter mycket provande av olika selar och en aningen missnöjd Nellie, bestämde vi oss för att köpa en exakt likadan sele som vi hade innan, dock en storlek större då såklart. Ganska stor skillnad mellan den gamla och nya selen i färg måste jag säga. Den gamla selen är ”bara” 1 år gammal, för vi köpte den i maj förra året, och trots det är nästan all färg borta (trots att vi aldrig har tvättat den). Väldigt tråkigt att de är så dåliga i färgen tycker jag. Förutom selen köpte vi ett antal leksaker till Nellie, allt i rosa då såklart, hennes signaturfärg. Vi fick dessutom med oss lite gratisvaror som de delade ut. 

 

 

Vi har köpt jättefina slalompinnar från Rusta och jag kunde inte hålla mig mer än en dag innan jag var tvungen att ta med dem ut och pröva dem på Nellie! De var jättefina och väldigt lätta att använda måste jag säga.

Så nu kan vi faktiskt säga att vi har börjat med Nellies agilityträning lite smått, så himmla roligt! Jag tog med mig två stycken pinnar idag på lunchpromenaden och skulle lära henne detta med att alltid gå in från vänster sida igenom pinnarna, så att det blev rätt från början. Efter ca 10 minuters träning verkade hon förstå precis vad hon skulle göra, så vi började småspringa igenom hindret, för att få lite fart, och så kastade jag godisbiten framåt när hon hade tagit hindret.

Det gick så pass bra att jag tog med mig både Nellie och Husse ut på kvällspromenaden också, för att träna vidare på att lära in slalomhindret. Vi började med två stycken och la sedan till fler och fler pinnar tills vi hade fyra stycken. Jag tycker att Nellie var väldigt duktig på att arbeta och vara fokuserad på uppgiften, hon försökte och försökte tills det blev rätt och hade roligt tillsammans med oss. Här är en liten film från dagens träning:

Vi har inte läst på speciellt mycket om agility, utan lekte mest med hindrena, dock så har jag nu förstått att det finns en hel rad olika metoder att lära in just slalom på. Till exempel kan man använda sig av slalombågar, allémetoden, 2*2 metoden, och pekmetoden för att nämna de vanligaste metoderna som jag har hittat. 

På vårat allra första träningspass använder vi helt enkelt pekmetoden (något som jag inte visste då). Med hjälp av den här metoden kan man lära in slalom ganska fort vilket är positivt, men det negativa är då att hunden blir sämre på att kunna ta hindret helt självständigt. Därför har vi nu kommit fram till att vi ska lära in slalom med hjälp av 2*2 metoden på Nellie. Detta kommer att ta väldigt mycket längre tid, de flesta uppskattar att det kan ta upp till 3-4 månader innan hunden kan ta alla tolv pinnarna självständigt. 

Jag har nu läst boken Agility - träna och tävla med din hund! av Veronica Bache och jag tycker att det var en väldigt lättläst och tydlig bok som gick igenom det mesta som en nybörjare bör veta. Så nu ska vi läsa och lära oss mer om det här med agility, jag och Nellie, vilket ska bli väldigt roligt!

Mitt mål med Nellie och agilityn är att i framtiden kunna ta en hel nybörjarbana, helt felfritt. Däremot kommer jag inte att fokusera på att hon nödvändigvis ska göra det speciellt fort. Jag tänker fokusera på reglerna kring agilityn och att vi ska kunna leka och samarbeta på banan och ha kul tillsammans! Sedan får vi se hur det utvecklar sig och vad som kommer att hända i fortsättningen. Ska bli kul att se hur långt vi kommer i träningen i sommar, kanske kan vi starta i våran första agilitytävling någongång i höst, det vore jättekul!

Idag fick Nellie följa med husse på inlines fram och tillbaka till Liljeholmen, en sträcka på ca 15 kilometer. Det var den längsta turen som Nellie har fått följa med på, men hon klarade det galant! De stannade så klart flera gånger längst vägen så att Nellie fick kissa, nosa och vila sig en liten stund också. Tanken med dagens utflykt var att mäta ut hur långt det var att springa och om man kunde åka hela sträckan med inlines. För i sommar så kommer husse att jobba där i närheten och han har fått okej från jobbet att få ta med Nellie till kontoret. Så tanken är att de ska åka inlines dit på morgonen och sedan ta tunnelbanan hem igen på kvällen.