5 juli 2013 - Nellie tränar frisbee

Vi körde ett fyspass med Nellies nya frisbee på gräsmattan. Vi har nu kunnat gå över på en Frisbee i tunnare hårdplast, som är lättare att kasta och få dit man vill. Nellie har blivit duktig på att fånga frisbeen i luften och hon tycker att det är väldigt roligt! Men hon blir otroligt trött då det krävs väldigt mycket av henne, så efter ett 15-20 minuters träningspass är Nellie så trött att hon vill gå direkt hem och sova i flera timmar... så man kan lugnt säga att det är bra träning för hundarna. Tipps på hur man tränar finner du längre ner i inlägget. 

 
 
 
Hur gör du om du vill lära din hund att fånga en frisbee?
 
* Kom ihåg att alltid värma upp hunden först med en kort liten springtur, så att den inte skadar sig i träningen. Det är mycket viktigt att hundens muskler är varma och mjuka så den inte sträcker sig när den i full fart kastar sig efter en flygande frisbee. 

* Det är bäst att träna på en gräsmatta så att det inte blir för hårt för hunden att springa och landa på vid höga hopp. Gräsmattan är mjuk och är därför skonsammare för hundens leder. 

* Som nybörjare så är det bäst att börja med en frisbee i mjukt gummi. Detta av två anledningar, för det första är den inte lika lätt för hunden att tugga sönder och för det andra så minskar det även risken för att hunden skadar sig när den kastar sig efter frisbeen och hunden inte får tag i den och får den på sig eller i ansiktet. En mjuk frisbee har inga vassa hårda och smala kanter som kan skada hunden. Vi använde oss till en början av en mjuk frisbee från märket Kong, men dessa finns hos flera tillverkare. 

* En frisbee anpassad efter hundar finns att köpa i de flesta hundbutiker. De finns i olika storlekar och i olika material. Här får man nog bara testa sig fram och se vad som fungerar just för din egen hund.

* Börja med väldigt korta pass på max 5 minuter eftersom att detta är en mycket utröttande aktivitet för hunden. Hunden måste göra och tänka på väldigt många saker samtidigt. Till exempel måste den koncentrera sig för att se exakt när du kastar, titta vart frisbeen tar vägen, kasta sig efter och fånga den och samtidigt titta efter nästa frisbee som kommer flygande eller apportera den fångade frisbeen till sin ägare igen.

* Dessutom krävs precision av såväl hund som husse eller matte, vilket kräver mycket hög koncentration vid träningar.

* Träningen blir mest skonsam för hunden om man försöker lära den att landa på alla fyra tassar. Men detta kan såklart vara svårt... Ett tips är att föröka se till att ni tränar i ett lungt temop utan stress hos hunden. 

* Det är även bra att man sedan tidigare har lärt hunden hur man apporterar med andra objekt, så att den är helt införrstådd med att springa efter objekt för att sedan lämna tillbaka det till sin husse eller matte. Så detta inte behöver ta fokus från själva frisbeeträningen. 

* När man har avancerat i sin träning finns det många roliga youtube-klipp med flera trick man kan lära in med frisbee. Till exempel där man lär hunden att hoppa högre, längre, upp på människans rygg och så vidare... 

 

Hur går du till väga för att lära hunden att fånga frisbeen?

* Börja träningen med att du föser frisbeen fram och tillbaka över marken och spring runt med frisbeen medan du rör dig entusiastiskt och leker med den själv, så att hunden får upp ögonen för den här väldigt roliga leksaken. Detta brukar få de flesta hundar intresserade. 

* Beröm hunden när den springer efter leksaken för att visa att den är duktig och är på rätt väg. 

* Nästa steg är att hunden ska ta frisbeen ur din hand, kasta den precis framför hundens ansikte i en långsam rörelse så att hunden alltid får tar tag i frisbeen med munnen. När hunden tagit frisbeen så ge mycket beröm och låt hunden njuta av sin nyfångade leksak en stund. Visa för den att den gjorde rätt genom att ge väldigt mycket beröm och lek tillsammans med hunden. 

* Sedan tränar man på att öka avståndet mellan hunden och frisbeen när man kastar. Ett tipps är att kasta bredvid hunden lite snett uppåt. Börja sedan med korta kast och utöka sedan avståndet. När hunden fångar frisbeen i luften får den sitt beröm. Detta utökas tills hunden kan fånga frisbeen på ett längre avstånd och ni blir säkra på att hunden kan ta frisbben varje gång.

* När hunden väl kan fånga frisbeen i luften är det bara att fortsätta med träningen, den går att kombinera på flera olika sätt och de felsta hundar tycker att det är väldigt roligt att jaga efter och frånga en frisbee.

Lycka till med frisbeeträningen!

 
 
 
 
 
Efter träningspasset fick hon leka med sin favorit Kong som belöning. Kul att Nellie äntligen har börjat inse att leksaker också kan vara väldigt kul och att det inte bara är godis och mat som gäller längre. De roligaste leksakerna är de som låter eller piper, så nu har vi köpt en hel del sådana leksaker att träna med. Kul! 
 
 

4 juli 2013 - Nellie äter glass i solen

Äntligen hade husse fått sin semester och vi bestämde oss för att åka ut till landstället och bara ta det lugnt i några dagar. Man kan åka med SL kommunaltrafik hela vägen ner vilket är väldigt bra. Mindre bra var bara att pendeltåget var väldigt försenat, vilket gjorde att vi missade alla efterföljande anslutande bussar, och när bussarna bara går fyra gånger per dag (långt ute på landet) så var det bara att slå sig ner på gräsmattan och vänta, tur att det var så fint väder.

Mitt emot busstationen låg det en konsumbutik och matte och husse blev snabbt suga på glass. Jag kommer snart ropade husse och sprang raka vägen in i konsumbutiken. Tillbaka kommer han med ett helt paket med piggelinglass. Tydligen var precis alla styckglassarna slut, så detta var allt som fanns kvar att köpa i glassväg, så det fick helt enkelt bli så. Vi var ju ändå tre stycken som var ganska så glassugna....  


Först skulle Nellie posera tillsammans med glasspaketet och husse, onödigt tyckte Nellie... men ställde dock upp, något oentusiastiskt, men ändå. Sedan skulle matte bara retas med sin glass, innan det blev Nellies tur att smaka. 

 
När bussen väl kom så skulle vi åka med den i nästan en timme, så Nellie passade på att lägga sig i sin hundsäng och sova lite på vägen, så att hon skulle vara pigg och glad när vi kom fram!
 
 
När vi kom väl kom fram (äntligen) så lämnade vi packningen och de överblivna glassarna i stugan innan vi begav oss ner till stranden på långpromenad. Vi hann precis se solnedgången, vilket var väldigt mysigt!
 

3 juli 2013 - En tiggande Nellie får allt över sig

Då var det äntligen dags för oss att inviga den nya grillen som vi har byggt på den gemensamma utegården där vi bor. Flera grannar kom ut och gjorde oss sällskap och totalt fyra hundar, två tikar och två hanar var med på kalaset. Det gick hur bra som helst, förutom att alla ätande gäster fick minst en hund per bord som tiggde god mat av dem... 
 
Tillslut fick Nellie till det riktigt ordentligt och hon lyckades att få i alla fall en människa att ge henne något gott från tallriken. Dock så ville hon att Nellie skulle visa sina trick först, innan hon fick smaka på godbiten. Men Nellie blev så väldigt, väldigt glad att hon helt stängde av öronen och bara gjorde ALLT hon kunde på samma gång för att människan skulle ge henne godbiten någon gång!! Dessutom satt ju hunden Mynta precis bredvid och hon kanske till och med skulle behöva dela det goda med henne, hemska tanke... så här gällde det att skynda sig riktigt ordentligt!

 
Mitt i allt hoppande, tassande, och snurrande fick Nellie på något sätt in ena tassen i skålen som var fylld med grädde som människorna skulle ha till efterrätten sedan efter måltiden. Pjong! Så flög gräddskålen flera meter upp i luften och landade upp och ner mitt på Nellies huvud. Jippi!! Dubbeljackpott! Jag fick hela skålen! Nellie blev såklart superglad och satte full fart och började slicka i sig all grädde som var utspillt över gräset, och så mycket hon kunde på sig själv.

Stackars Mynta som inte fick smaka någonting, varken gott från tallriken eller grädde från gräset, för hon satt fast i sitt koppel och nådde inte riktigt fram. Men man kunde riktigt se hur Mynta stod och tänkte: Men vilken sjukt klumpig (smart) liten valp, nu tänker jag vara sur för att jag inte tänkte på det först! Och inte får man smaka heller... ibland är livet bra orättvist. 
 
 
Nellie såg inte ens ledsen ut för att hon råkade förstöra människornas efterrätt... Hon såg mest ledsen ut för att hon inte visste hur hon skulle kunna få tag på och äta upp grädden som låg längre bort än vad kopplet nådde... matte, lite hjälp här borta? Snälla? Inte det? Varför ser du så arg ut för matte...? Nu fattar jag faktist ingenting.
 

30 juni 2013 - Prova på agility

Idag skulle vi få prova på agility för första gången på riktigt! Några tjejer som höll på att utbilda sig till agilityinstruktörer behövde några frivilliga att öva på i utbildningen och vi ställde naturligtvis upp! Så roligt det skulle bli! Det var säker 20 hundar där, så vi blev indelade i smågrupper på ca 4-5 hundar per grupp och så fick vi gå runt på olika stationer och testa på alla hinder (förutom balanshindren). Detta på grund av att man först bör lära hundarna kontaktfält för balanshindren och detta tar lite längre tid att lära in.

Dagen började med att hundarna fick lära sig att i den gröna skålen ligger det massor av gott godis. Detta med mat tycker Nellie är det bästa som finns, så det gick fort för henne att förstå att man skulle göra något med människorna, sen fick man sitt varsågod och fick springa sitt fortaste till skålen och äta hur mycket man ville, jättekul!

 
Hundarna i vår grupp fick först testa på hopphinder och tunneln. Instruktörerna tog det väldigt försiktigt fram med låga hinder och till en början fick hundarna bara hoppa över ett hinder innan de fick springa fram till sin godisskål. Sedan la vi på fler och fler hinder som skulle hoppas över, innan Nellie och de andra hundarna fick tillträde till godisskålen. Det gick jättebra med baklängeskedjan och hundarna tog till slut alla tre hinder innan de fick ta sin belöning. 
 
Detta med att springa in i tunneln för första gången tyckte några hundar var lite otäckt, så de fick lite hjälp på traven, men alla hundar kom till slut igenom tunneln. Nellie dundrade igenom tunneln direkt, hon ville ju ha sitt godis så fort som möjligt! Så för henne fick instruktörerna försvåra det hela lite genom att dra ut tunneln till maxlängd och även lägga på en sväng i tunneln. Men Nellie dundrade igenom lika fort för det, tror inte ens att hon märkte att det nu var en sväng i tunneln. 
 

När det inte var Nellies tur la vi henne ner och sa vänta, så att hon skulle förstå att det inte bara var hon som skulle leka, för efter några repetitioner fick Nellie upp ett extremt hindersug. Hon villa bara hoppa och springa igenom hindren hela tiden, för det var ju jättekul! Men efter en liten stund så förstod hon att det bara var hennes tur när vi sa till, då låg hon snällt och väntade på sin tur, medan de andra hundarna tränade.
 
 
Till slut skulle vi träna lite på däcket. Instruktörerna hade tagit ner däcket från ställningen för att minska risken att hundarna skulle hoppa fel. Vi fick förklarat för oss att först när Nellie ALLTID hoppar igenom däcket, och inte springer förbi, och även kan ta det från olika infallsvinklar och avstånd, så kan man sätta tillbaka däcket på ställningen igen. På så sätt blir det lättare för hundarna att lära sig hindret på rätt sätt redan från början, eftersom att man minskar risken för att hundarna kan göra fel. 

I pausen drack vi kaffe, fikade och pratade med de andra hundägarna. När vi såg den fina prispallen kunde vi inte hålla oss från att prova den lite. Det vore så kul att få stå där uppe någon gång i framtiden... men den som väntar på något gott, han väntar alltid för länge! Haha!  Sedan gick vi ner på gräsmattan och lekte med favoritkongen en liten stund och rastade Nellie, innan det var dags för del två av agilityträningen.   

 
 
 
Vi började med att hoppa vanliga hinder med hundarna lite till, för att se om de kom ihåg vad de skulle göra från den tidigare träningen, och det var inga problem, alla hundarna hoppade och sprang så mycket de orkade. Väldigt duktiga hundar för att vara första gången måste jag säga.

Nellie tyckte att det var så otroligt roligt! När hon vilade så låg hon och tittade på de andra hundarna som tränade med ett stort leende på läpparna och glittrande ögon. Hon tycker att det är så roligt att hitta på roliga saker med matte och husse, och hon älskar att lära sig nya saker. Så kul tycker jag! Detta med agility får vi nog fortsätta med på riktigt i framtiden. 

 
Till sist var det dags för oss att träna på slalom med slalombågar. Nellie hade fått öva mycket på att hoppa över hinder precis innan, så hon trodde att hon skulle hoppa över dem (?) Hahaha... och hon blev så förvånad när det inte blev rätt, och hon varken fick en godis eller en leksak för sina ansträngningar! Sedan blev hon väldigt osäker på hindret istället när alla stod över slalombågarna samtidigt som hon skulle gå igenom. Men sedan när hon förstod att hon inte alls skulle hoppa över dem, utan bara gå igenom slalombanan, så tyckte hon att det var kul igen, och ville inget annat än att bara springa fram och tillbaka igenom slalombågarna!
 
 
 
När vi sedan var på väg hem så la sig Nellie ner i bussen och somnade (?!) Hon som alltid har tyckt att det är lite otäckt att åka buss, tunnelbana och pendeltåg. Hon måste ha varit så trött! Det går verkligen framåt i träningen och det är så roligt. Skönt att ha en hund som kan ta det lugnt och slappna av fullständigt på en överfull buss. 
 
 

29 juni 2013 - En liten groda och picknick

Idag var Nellie och husse & matte på picknick vid en sjö nära där vi bor. Vi hade tagit med oss en massa god mat och bra tidningar att läsa och slog oss ner på en filt i solen. När vi precis hade packat upp allt och satt oss på filten hittade Nellie direkt en liten fripassagerare! Ingenting undgår henne och speciellt inte hennes nos. Fripassageraren upphittades och visade sig vara en pytteliten minigroda. Den var så liten, så den måste precis ha utvecklats färdigt och kommit upp från den lilla sjön vi satt bredvid. 

Nellie tyckte att grodan var väldigt intressant. Hon nosade på den och vickade sedan på huvudet och hon hade hela pannan full av rynkor när hon studerade den. Aldrig förut hade hon träffat på något sådant konstigt... vad det nu var för något. Efter att ha nosat och tittat på den i cirka en minut var grodan inte alls intressant längre, så hon gick iväg och tuggade på en pinne istället. Matte och husse där emot var väldigt fascinerade över den lilla grodan och fotograferade och tittade på den en lång stund, enda tills den fick nog av oss och helt enkelt hoppade vidare...

 

23 juni 2013 - Ett nytt ceriserosa retrieverkoppel

När vi ändå var i Kosta kunde vi förstås inte hejda oss från att gå till Kosta Outlet och titta lite på allt fint. Inne på Jakt & Fiske butiken hade dem en liten hundhörna med lite smått och gott till hundarna som följer med ut på jakt och där fastnade vi självklart direkt! När vi tittade igenom sortimentet hittade vi ett fint ceriserosa retrieverkoppel som vi köpte till Nellie. Det hade en sådan klar och fin färg och kändes som att det var av bra kvalité och väldigt hållbart.

Retrieverkopplet kommer att bli jättebra att ha i fickan när man bland annat ska träna rallylydnad och agility. Lätt och snabbt att ta på och av henne när man är ute på planen och tränar. Dock så ska det självklart bara användas korta stunder under/mellan träning, för det är inte speciellt skönt att hålla i och det är ett smalt helstrypkoppel, så det är inte speciellt skönt för Nellie heller att ha på sig på promenader, så detta får helt enkelt bli vårat nya träningskoppel. Nellie verkar också tycka om det, hon är alltid väldigt förtjust i nya saker som är till henne, haha… kul att hon tyckte om sin nya present, söthunden! 

 

21 juni 2013 - Midsommar i Kosta

Efter att ha varit hemma i en vecka hoppade vi in i bilen igen, och åkte ner och hälsade på våra släktingar nere i Kosta för att fira midsommar tillsammans med dem. Det skulle bli så kul att få träffa släkten och den lilla valpen Feline ingen! När vi äntligen kom fram efter en lång bilresa var alla glada att äntligen få träffa varandra och vilt kramande utbröt, Nellie skulle också vara med, såklart.

Feline och Nellie kände igen varandra direkt och hälsade på varandra med svansarna viftandes på högsta volym! Så fina kompisar de har hunnit bli på så pass kort tid ändå. Jag trodde att Nellie skulle tycka att Feline var jobbig med sitt valpbeteende och bitande med vassa valptänder, men hon tyckte inte att det var jobbigt alls, tvärt om! Hon verkade nästan tro att det var hennes egna valp! Som hon pussade och donade med den lilla valpen, haha, lilla knäpphund! 
 
 
Feline är här 11 veckor gammal och nyfiken på allt! Här övade vi lite på ögonkontakt och att lära henne att snurra åt höger på kommando. Feline var jätteduktig och väldigt snabblärd. Snurrade snällt och vi kom så pass långt att vi nästan kunde ta bort handhjälpen helt efter två pass med snurr-träning. Dock så biter hon ganska rejält på folks händer och morrar högt när hon inte har lust att göra något (vilket kan vara helt olika saker). Jag tror att detta har mycket att göra med att hon är överstimulerad och inte får sova tillräckligt mycket på dagarna i och med att hon bor hos en barnfamilj med rörelse och folk hela tiden på olika platser i huset.
 
Men med lite övning så tror jag att detta kommer att växa bort med tiden. Dock behöver man se till att hon inte får "vinna" över andra genom att morra sig fram genom livet, så att sätta några regler för henne, för vad hon får och inte får göra, tror jag är ganska bra. Med lite mer kontaktövningar tror jag att hon kan lära sig att det faktiskt kan löna sig att samarbeta med människor, istället för att bara morra på dem för att få som man vill. Men med det sagt så är hon faktiskt jätteduktig på att gå och natta sig själv när hon blir allt för trött. Då hittar hon en liten vrå med någon kudde som hon lägger sig på och vilar en stund eller så går hon självmant in i sin bur och sover en stund. 
 
 
Sedan gick vi över till midsommarfirandet med våra två hundar i olika storlekar och hela familjen. Nellie fick ha på sig sitt nya fina strasshalsband och läderkoppel, det glimmade så fint i solen. Väl framme vid midsommar-firandet var det massor av folk, barn som sprang runt åt olika håll och en hel orkester som spelade hög musik. Dessutom var det flera andra hundar där och de flesta av dem skällde högt och kastade sig i sina koppel, men varken Nellie eller Feline verkade bry sig om dem speciellt mycket. De tittade dit för att se vad det var som lät, sedan var det inte mycket mer med det. Skönt att ingen av dem svarar tillbaka på reaktiva hundar.

Sedan kom vi till dagens höjdpunkt. Feline och gosedjuren... som vi skrattade! Barnen "vann" små gosedjur i fiskdammen och en liten pojke hade fiskat upp flera stycken som han kom och visade oss. Feline blev genast nyfiken! Åh, fler kompisar i min storlek. Till en början trodde hon att det verkligen var andra hundar och nosade på dem respektfullt i rumpan innan hon pussade lite på dem längst mungiporna, men efter lite mer nosade förstod hon att det, hör och häpna, faktiskt inte var andra små hundkompisar! Människorna försökte bara luras! När vi började skratta åt henne tog hon en häst i munnen och bet av ena örat. 
 
Nellie tittade på pojken och hans gosedjur, hon ville också smaka på en... Men det fick hon inte. Så hon låg i flera minuter och försökte fjäska för den lilla pojken så att han skulle förbarma sig över henne och ge henne en av gosedjuren, men det gick inte alls, pojken var stenhård. Så till slut gav hon upp och började titta på allt annat runtomkring istället. 
 
 
Nästan alla på midsommarfirandet tittade på Feline och pratade om hur fruktansvärt söt hon var. Alla ville klappa och leka med valpen. Nellie fattade ingenting (?) Varför tycker de inte lika mycket om mig? Jag är ju väldigt mycket sötare än den där... Hon stod och hängde med huvudet och hade så många rynkor i pannan som hon bara kunde, men ingenting hjälpte. Hon fick varken någon uppmärksamhet, klapp eller godis av någon annan än husse och matte. Bra att hon har sin familj i alla fall, för de kan man alltid lita på har lite kärlek att ge när man känner att man behöver den som mest. Som till exempel när alla bara ska klappa på valpen...
 
 
Båda hundarna var jätteduktiga på att slappna av och la sig ner och vilade medan vi stod och pratade med en massa människor. Så kul att båda hundarna är så duktiga på passivitet och en så tydlig "på och av knapp". För hundarna tog det verkligen lungt och väntade när det "inte hände något", men samtidigt är de väldigt lätta att få igång till full aktivitet när man väl vill det. 

Detta känns väldigt roligt eftersom att vi hade som mål den här sommaren att träna mycket på just passivitet i miljöer där det är väldigt mycket folk runt omkring. Att Nellie skulle kunna ta det lugnt och till och med somna utomhus och i röriga miljöer, och det verkar som att vi väldigt snart kan bocka av den punkten från listan, för detta prov klarade hon galant! 

20 juni 2013 – En ny canvasbur till Nellie

Nu har vi äntligen köpte en canvasbur XL till Nellie. När vi kom hem och packade upp paketet blev hon väldigt nyfiken och skulle in med hela huvudet och nosa runt när vi försökte montera upp buren. När den väl var uppackad så kastade jag in lite leksaker och godis där inne som hon fick springa och hämta och så lekte vi tillsammans med buren en liten stund. 

Sedan fick hon både lunch och middag serverad inne i buren. Hon såg så rolig ut när hon stod och åt med halva kroppen inne och med rumpan och svansen viftandes utanför, haha, knäpphund! Senare på kvällen så la jag in Nellies hundbädd där inne och efter några minuters tvekan så gick hon till slut in och la sig och sov gott hela natten lång. Duktig hund. Sedan dess har hon frivilligt lagt sig i canvasburen lite då och då när hon har känt för det, även då hennes "vanliga" hundbädd har legat framme. Hon tycker väll att den är mysig helt enkelt! 

Vi ska på en hel rad olika rallylydnads tävlingar i augusti och början på september, så då kommer den säkert att komma väl till pass medan man sitter och väntar på sin tur. Skönt för Nellie att kunna ligga och vila sig och sova om hon känner sig trött medan vi väntar. Dock så är canvasburen väldigt stor, även i hopfällt läge, så vi får se hur lätt den är att bära med sig på tunnelbanan och på bussar.

 

17 juni 2013 – Första gången på Stockholms Södra BK

 
Mitt och Nellies allra första besök på Stockholms södra BK var först en väldigt rolig upplevelse och senare blev det tyvärr ett lite tråkigare avslut....

När vi först kom fram hela glada träningsgänget började vi med att ställa av oss alla träningsprylar på bordet. Nellie hoppade såklart upp direkt taggad på träna, hon skulle bara välja ut en bra träningsleksak först! Sedan delade alla upp sig på planen och började direkt att träna på olika saker med sina hundar, tillsammans med alla andra som var där.


Vi började med att titta över alla fina hinder som de hade på planen och hälsade på de hundar som redan var där. Sedan kunde ingen hålla sig längre utan ville direkt pröva hindren med sina hundar! Jag och Nellie värmde upp lite och sprang runt och lekte med leksaken hon hade valt ut, sedan hoppade vi några hopphinder och det gick bra. Hon väntade så snällt på andra sidan hindret tills matte hade gått över på andra sidan hindret och satt sig beredd med kameran i högsta hugg innan hon i full fart rejsade över hindret!

Jag tänkte att det som vi har svårast att träna på själva hemma är de stora hindren, som till exempel balansbom eller vipp-brädan. Jag hade absolut ingen aning om hur Nellie skulle reagera på dessa, så jag bestämde mig för att ta det väldigt försiktigt med träningen och bara känna lite på dem för att se hur hon skulle reagera... vi hade trots allt inte prövat på detta med riktiga agilityhinder ännu...
 

Till slut gick vi bort till vippbrädan. Längst bort i ena hörnet av den stora agilityplanen. Det var massor av småhundar som sprang runt på planen och tränade agility samtidigt i full fart och med massor av skall, men Nellie kunde koncenrtera sig på vad hon och matte skulle göra, det var inga problem. Man ser på henne i början av filmen att hon liksom skuttar fram. Vilken härlig plats! Och massor av hundar överallt! Och matte håller i massa gott godis och en klicker, detta kan inte bli annat än väldigt roligt! 

Jag hukade mig ner vid vippbrädan och tog ner den en liten bit med ena handen och redan där blev Nellie väldigt intresserad över vad jag höll på med och ville också vara med och pröva. Jag hade redan klickern redo i handen, så jag klickade henne direkt och kastade iväg en godis, och där hade Nellie förstått vad hon skulle göra! Hon skulle ju såklart hjälpa matte att ta ner vippbrädan närmre marken, för hon bara tappade den hela tiden. Mitt lilla hjärta var så duktig och inte alls rädd för ljudet eller för dunsen. Superbra! Efter att vi hade övat i några minuter lekte vi ett tag med favoriten Kong Camo Wubba såklart. 


När vi hade tränat en stund på vippbrädan och lekt en stund med leksaken, så behövde Nellie en paus. Det var otroligt varmt och Nellie behövde vila i skuggan och dricka lite vatten. När vi gick över planen kom det en äldre dam fram till mig och undrade varför jag hade koppel på min hund. Jag berättade för henne att det var första gången för oss på en klubb och att detta var vårat allra första besök på SSBK sedan vi blev medlemmar. Då frågade hon om jag inte litar på min hund. Jag förstod inte hennes fråga till en början, men förstod sedan när hon tittade på Nellie med avsmak i blicken.

Då berättade jag för kvinnan att jag visst litar på min hund, men att det är för alla andras skull att jag har henne kopplad då det springer runt massor av hundar runt oss och att jag ville ha kopplet på henne den första gången vi var där, så jag kunde känna in miljön i lugn och ro. Se hur saker och ting fungerar och vad som är norm och inte norm. Inte visste jag att det gick emot normen att ha sin hund kopplad? Jag trodde att det var respektfullt mot de andra som tränade där samtidigt på planen. Självklart hade jag inte på kopplet när hon hoppade hinder, men hon hade kopplet släpande när vi tränade vid vippbrädan och när vi gick över planen och detta måste just den här damen ha sett. 

Det hela slutade med att hon berättade att hon nu skulle hämta sin hund från sin bil och träna på planen, och hon kände sig inte säker när vi var i närheten, så hon bad oss flytta oss från den delen av planen. Jag frågade om hela vårat träningsgäng var i vägen för henne, men nej, det var bara jag och Nellie som inte var välkomna just där hon tänkte träna. Man kan tycka och tänka väldigt mycket om just den här situationen, men det hela slutade faktiskt med att jag blev väldigt, väldigt ledsen. Just då var jag så oerhört trött på alla dessa fördomar från helt främmande människor! Jag trodde inte att vi skulle få ett sådant mottagande på en brukshundsklubb (kanske naivt av mig). Så jag tappade allt träningssug och ville bara vända och åka hem på direkten. Så hon fick som hon ville till slut, pudelkvinnan... 

17 juni 2013 - Nytt koppel och halsband

Jag har länge velat köpa ett svart fint läderkoppel till Nellie, men inte hittat exakt ett sådant jag var ute efter. Jag ville att själva kopplet skulle vara ganska brett, men att pistolhaken skulle vara liten. För när kopplet är slakt så slår de större pistolhakarna mot hennes armbågar när hon går och jag kan tänka mig att det inte kan vara speciellt skönt för Nellie. Dessutom hittade jag ett finhalsband med massor av strass-stenar på för ett överkomligt pris, så jag slog till direkt. Nu ser Nellie ut som en liten lyxhund i sitt nya koppel, haha... tänkte använda det då och då, vid speciella tillfällen, eller bara för att göra vardagen lite roligare ibland. Jag tror inte att Nellie bryr sig om vilket koppel hon har på sig, men matte tycker i alla fall att hon är jättefin i sitt nya koppel och halsband!

16 juni 2013 – Ännu mera valpmys


Jag, husse och Nellie passade lilla valpen Feline en kväll då de andra skulle på middag. Det gick hur bra som helst och vi lekte massor med den lilla valpen allihopa. Feline har en helt annorlunda personlighet än Nellie, så det är lite kul att se hur olika hundar faktiskt kan vara. Feline reagerade knappt när hela familjen lämnade huset och hon fick stanna kvar med oss "främlingar". Direkt när de hade gått bestämde Feline sig för att gå in i sitt hus och passa på att sova en liten stund så länge det var tyst och lugnt i huset.

När Feline vaknade någon timme senare så fick vi skynda oss ut på tomten så att det inte skulle hända en olycka inomhus. Även där skilde hon sig väldigt mycket från Nellie. Nellie har vi aldrig behövt träna att hon ska hålla sig nära oss när vi är ute och går utan koppel. Hon älskar att vara nära oss och skulle se det som ett straff om hon inte fick vara nära sin familj och så har hon alltid varit. Feline där emot försökte att "rymma" (sprang som en tok runt tomten själv) det första hon gjorde när vi satte ner henne på marken, men vi lät henne hållas för hon skulle ändå inte komma så långt. Sedan utforskade hon med godan ro hela tomten och allt kul som fanns där helt självständigt och sökte våran uppmärksamhet först när hon hade blivit trött igen och ville mysa en stund med oss innan hon somnade igen. Feline är helt enkelt en helt bedårande liten hund som jag tror kommer att få en fantastisk framtida vuxen personlighet. Hon är väldigt stabil och lugn i sig själv, samtidigt som hon är helt orädd och nyfiken på livet, precis som det ska vara! 


Nellie var så snäll mot den lilla valpen och "tog hand om henne" så allas hjärtan smälte. Men efter några dagar då nästan alla bara brydde sig om den lilla bedårande lilla valpen så kunde man se på henne att hon undrade varför hon inte var nummer ett längre? Inte att hon gjorde något mot valpen eller så, men hon såg liksom så ledsen ut med stora bedjande ögon mot mig och husse. "Men jag då.... har...har ni glömt bort mig?" Såg det ut som hon tänkte. Men självklart hade vi inte det! Nellie kommer alltid att vara vår hund nummer 1 och därför har hon den största delen av vårat hjärta. För trots allmänhetens fördomar, så är Nellie verkligen den mjukaste och finaste hund i hela världen. Nellie älskar alla och sin familj mer än vad hon älskar sig själv, och vi älskar henne precis lika mycket tillbaka. Därför bestämde vi oss för att ta med bara Nellie på en långpromenad, så fort resten av familjen kom tillbaka igen, så hon skulle få lite egentid med oss och inte känna sig utanför. 
 

15 juni 2013 - Promenad tillsammans med nya valpen

Under dagen tog vi en gemensam promenad längst elljusspåret med hundarna och de fick vara lösa båda två hela tiden. De hade väldigt roligt tillsammans! Nellie tyckte att det var otroligt intressant att nosa på alla nya småländska skogsdofter och Feline tyckte att ALLT Nellie gjorde var det coolaste hon någonsin hade varit med om! Och det var precis som att Nellie sa till Feline: "Kom lilla valpis, så ska jag visa dig precis allt jag kan!" Det var väldigt roligt att studera dem när vi gick och pratade i skogen. De var så söta tillsammans! 
 

14 JUNI 2013 – Hälsa på släkten i Kosta & Ny hundvalp

Våra fina familjemedlemmar fyllde år och skulle samtidigt också klämma inatt ha invigningsfest för den nya fina lägenheten som de hade flyttat till. Vi passade även på att bo hos mina kusiner som helt nyligen blivit med en liten valp, en Cavalier King Charles Spaniel. Nellie och Feline som den lilla tiken hette blev väldigt bra vänner direkt. Feline var inte alls rädd för Nellie, utan tvärt om, hon blev väldigt glad över att få hundbesök! Gjorde sig till och busade runt henne och gjorde lekinviter. Nellie hon brydde sig inte speciellt mycket om Feline över huvud taget, utan de bara ”var” tillsammans och kunde umgås utan att man ens tänkte på att det nu fanns två hundar i hushållet. Feline tyckte att Nellie var det mest intressanta hon någonsin hade sett, ända tills hon råkade få Nellies viftande svans över ansiktet, då pep hon till och såg sedan till att akta sig för Nellies rumpa, haha! Sötisarna! 
 
Det var också första gången Nellie fick se ett helt kylskåp, vi har bara ett halft kylskåp hemma som sitter högre upp, så hon har aldrig lyckats att titta in i det. Så detta med kylskåpetet blev en stor hitt! Vare gång någon skulle ta något från kylskpået så sprang Nellie dit och passade på att lukta på allt gott där inne...
 

13 JUNI 2013- PANKAKA PÅ SÄNGEN

Idag vaknade jag upp med en pannkaka på kudden bredvid mig där husse brukar ligga och sova. Jag antar att det inte var husse som hade varit och rotat i soppåsen och hittat den torra flera dagar stela och gamla pannkakan från soporna och tänkt ge mig den som frukost på sängen, men jag tror att jag kan lista ut vem som kan vara den skyldiga. Knäppa  älskade hund?!

Att hon hämtar allt möjligt konstigt till mig är inget ovanligt, men hon har aldrig hämtat något till mig när jag har sovit förut. Kan tänka mig att hon måste ha stått där och pipit med pannkakan i munnen ett bra tag innan hon gav upp och tvingades lägga den på kudden istället utan en endaste klapp eller godis, stackaren, ibland är det inte lätt att vara hund.  Pannkakspresenten fick på så sätt bli ett bevis på att hon faktiskt hade varit duktig, bara att matte helt plötsligt hade gått och tappat hörseln eller något sådant? 

 

9 juni 2013 - Nellie hämtar och visar sin skatt

Idag kom Nellie med en sak i munnen som hon hittat och var stolt över sig själv, som hon alltid gör när hon hittar något kul. Jag brukar alltid ge henne beröm och klapp och säga att hon är duktig när hon kommer till mig med olika saker för att visa vad hon hittat.

Detta har jag gjort utifrån två olika synvinklar. För det första vill jag inte ha en hund som bara tycker att det är roligt att leta upp ”leksaker” som hon själv leker med, exempelvis på en promenad, jag vill vara delaktig i hennes lek och på så sätt kan vi ha roligt tillsammans med det som hon har hittat och finner intressant att leka med. Detta har gjort att hon alltid ser mig som en potentiell lekkamrat och inte någon som bara ska ”neja” och ”fya” henne då hon hittar olika saker. För det andra så kan det hon ha hittat vara farligt och då behöver jag inte hela tiden hålla koll på henne, utan hon kommer självständigt och visar. På så sätt blir det aldrig några ”bråk” om de olika skatterna som hon hittar på en promenad eller inomhus. Jag tycker helt enkelt att det är bättre att hon kommer till mig med saken, än att hon direkt uppfattar saken som hennes egendom. Nu kan jag först få se vad hon hittat, ibland får hon tillbaka saken och ibland inte, beroende på vad det är hon kommer med – men hon får ALLTID väldigt mycket beröm, med röst, klapp eller godis.

Detta har gjort att Nellie älskar att hjälpa till och visa saker och vara duktig, det finns inget som kan få henne att se så stolt ut som när hon har hittat något riktigt roligt och vill visa sin matte. Men idag när Nellie kom och jag såg att hon hade något i munnen så sa jag som jag brukar, ”Åhhh vilken fin sak du har! Får jag se!” och satte fram handen under hennes mun, så släppte hon mycket stolt ner en stor CHOKLADBIT!! Jag hade ätit halva chokladbiten och lämnat den andra halvan på soffbordet i vardagsrummet. Duktig hund att apportera chokladbiten till matte, istället för att kanske äta up den själv. Hon fick hela 10 stycken torra belönings-foderkulor för besväret och alla i hushållet var väldigt nöjda med morgonens byteshandel!