Det blev en extremt tidig uppstigning för hela familjen och vi tog bussen från oss redan 06.35 och åkte till Södertälje brukshundsklubb för att återta vår rallylydnads karriär där vi lämnade den i början på maj. Vi hade inte tränat speciellt mycket, men fick till slut in några träningspass dagarna innan tävlingen. Dessa träningspass gav väldigt skiftande resultat. Ena dagen satte hon hela banan näst intill felfritt, medan hon andra dagar istället hellre stod och tittade på flygplan som flög över våra huvuden istället för att fokusera på träningen. Detta hade satt igång mina tävlingsnerver på MAX och jag kunde knappt sova en blund på hela natten.

När vi väl kom fram till brukshundklubben började tävlingsnerverna faktiskt att släppa lite. Vi packade upp oss och Nellie fick gå in i sin bur. Först låg hon och tittade lite på alla hundar och människor som var där, men sedan blev hon så trött att hon faktiskt somnade en stund. Matte och husse passade på att äta frukost och dricka lite kaffe i morgonsolen och vi hade det väldigt mysigt fram till det helt plötsligt hade blivit tid för banvandring. Jag fick springa dit för att inte missa det hela. Jag gick några varv och det kändes bättre och bättre, detta var faktiskt inte en svår bana alls. Detta skulle vi nog klara, jag och Nellie.

Men när vi står där och väntar så börjar Nellie att nosa på marken, och nosa, och nosa, och nosa… jag kunde inte för allt i världen få henne att sluta. Allt hon ville göra var att gå fram och tillbaka vid banan och nosa i gräset. Till slut sätter jag henne ner och håller i halsbandet och tittar mot husses håll, som hejar på oss att inte stå still, utan att gå fram och tillbaka och värma upp. Men det enda Nellie är intresserad av är att nosa. Jag känner att jag börjar få panik! Hur ska detta gå när vi väl kommer in på banan, när jag inte ens kan få henne att titta på mig nu?

Sedan blir det vår tur. Jag går in med Nellie på planen och har mitt sikte på startskylten. Nellie släpper inte nosen från marken hela vägen. Sedan säger jag åt henne att sitta, men Nellie vill inte sitta hon vill bara nosa. Då glömmer jag allt jag kan om rallylydnad, eftersom jag fick sådan panikkänsla då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Så har hon faktiskt aldrig gjort förut. Ska jag gå av direkt eller försöka ändå? När jag väl kommer fram till startskylten så ber jag Nellie att sätta sig i fotposition, vilket hon också gör, och jag fixar i ordning hennes halsband?! Klart jag vet att man endast får röra vid hunden utanför själva banan, men mitt i paniken för att hon bara nosade hela tiden, så glömde jag helt bort att man faktiskt börjar tävla sekunden man kliver över bantejpen, och inte efter det att man går förbi stratskylten. Så vi blev diskade direkt, innan vi ens hade börjat.

Jag gjorde flera fel som jag förstår nu i efterhand. Jag tog ut och värmde upp Nellie väldigt långt innan det var vår tur. Så när det väl började närma sig vår tur så hade Nellie redan tränat i ca 30 minuter och var redan färdigtränad, trött och nöjd. Dessutom gjorde mina tävlingsnerver att hon försökte lugna mig genom att nosa hela tiden. Men det allra största problemet vi hade var att varken jag eller Nellie kände oss riktigt förberedda på detta med att tävla egentligen. Vi var helt enkelt inte speciellt förberedda för att tävla ännu. Lite jobbigt känns det att vi redan har anmält och betalt några tävlingar till, men vi får helt enkelt se på det som väldigt bra träningsmöjligheter med mycket störningsträning istället, och ha kul ihop! Förhoppningsvis kan det ju bara bli bättre från och med nu...

Då har tiden gått alldeles för fort och det var snart dags för Nellies andra tävling i rallylydnad. Första gången vi tävlade (den 11 maj) fick vi ett godkänt resultat på 75 p och vi var överlyckliga över att det hade gått så bra på vår allra första träning! Men detta var ju såklart ett resultat av all den tränings som vi hade lagt ner under våren. Den här gången hade vi bara tränat i ca 2 veckor, för att jag trodde att Nellie skulle komma ihåg mer än vad hon gjorde, dumma matte!

Därför la jag in ett pass med rallylydnads träning med ytterligare distraktioner för att testa lite på vilken nivå som vi ligger på, för när vi tränar helt själva så går det väldigt bra, men med minsta lilla störning och Nellie befinner sig på en helt annan planet! Detta är alltså en film på första gången som vi tränar med en liten publik, som inte själva tränade med hund, utan bara stod och tittade på oss hela tiden. Dessutom kom det folk och hundar gåendes på gångvägen precis bredvid planen som vi tränade på.

Nellie var väldigt ofokuserad. Hon ville verkligen göra sitt bästa, och då och då är hon verkligen med och har fokus och viftar på sin lilla svans, men emellanåt så tappar jag henne stenhårt, och hon sätter sig snett eller är inte alls med mig på banan. En gång kom det även ett flygplan över oss, och Nellie stannar mitt i ett steg och vänder blicken upp mot himmelen och tittar en bra stund. Nellie tittar hellre på flygplan än att träna med matte, innan hon kommer på att hon och matte visst höll på med någonting. Jag bara skrattade åt henne och lät henne titta klart, det är ingen idé att stå och tjata på henne när hon inte vill… men herregud vad nervös jag är nu! Hur ska det gå på tävlingen imorgon?

Kanske borde vi helt hoppa över att åka dit, men vi har ju sett fram emot att få åka bort på ett litet äventyr hela familjen så länge. Nellie är dessutom ingen hund som tar illa upp, blir rädd eller ledsen om hon misslyckas. I Nellies huvud misslyckas hon aldrig, för hon är ju bäst på allt - alltid! …. Eller?

Dagens träning kan sammanfattas med dålig fokus och snett, snett, snett... men jag är ändå stolt över min hund som jobbar på så duktigt trots alla störningar som hon har väldigt svårt för. Det finns bara en lösning på problemet och det är såklart mer störningsträning!  

Idag var det kursstart i kursen Fria Hundar steg 2. Den här gången blev det en kvällskurs för oss, kul att ha något roligt att se fram emot efter jobbet. Så fort vi steg av tunnelbanan i Huvudsta så visste Nellie vart vi var påväg och gick så fort hon kunde få med matte och husse ner för den långa backen till 4H-gården där vi skulle mötas upp. När vi kom fram så viftade hon massor på svansen och blev en riktig clown, hundskola! Jippi!

Vi började med att sätta upp alla hundarna på ett långt led på kommandot ”vänta”. De hundar som kunde, lämnades lösa, och de hundar som inte kunde lämnas lösa sattes fast i räcket. Detta var sex helt främmande hundar för Nellie, men hon satt jättefint och väntade. Efter någon minut så la hon hakan i backen och tyckte att det var tråkigt att vänta, men hon låg ändå kvar så snällt. Jag satte inte fast Nellie i räcket, men hon hade dock kopplet kvar på sig. Skönt att känna in miljön lite först tycker jag och då fick det bli koppel på så länge. 

Därefter bar det av och vi gick längst promenadvägar med alla hundarna. Här var Nellie helt okej, hon gick fint i kopplet utan att dra, men hon ville så gärna hälsa på några av de andra hundarna. När vi stannade sträckte hon på halsen så mycket hon kunde och nosade i luften. Två gånger lyckades hon att lura mig, satt först helt snällt på löst koppel och när matte tittade bort i två sekunder var hon framme och hälsade på en fin Rhodesian Ridgeback tik. Men bara precis så långt kopplet räckte, så att matte inte skulle märka något. Båda hundarna var så glada att få hälsa på varandra, bara det att övningen gick ut på att hundarna inte skulle hälsa på varandra! Men det är sådant som händer när det är massor av nyfikna hundar runt omkring och övningen går ut på att vara så nära varandra men att de ändå inte får hälsa. Det är svårt! Speciellt första gången då allt är så nytt och spännande för hundarna. Alla hundar ville så väldigt gärna få officiellt hälsa på varandra och de förstod inte för allt i världen varför de inte fick det...

Nästa övning gick ut på att alla hundarna skulle sitta i en tät ring, medan två andra hundar skulle gå yttervarvet runt hela ringen av hundar, åt olika håll. Kort och gott en jävla massa hundar precis över allt, och hundarna skulle ändå sitta still och vänta, på sin egna plats. De hundar som kunde klara av att sitta stilla, helt själva, på kommandot ”vänta” fick göra det samtidigt som matte eller husse stod i ringens mitt, medan de hundar som behövde lite hjälp fick sitta i ringen tillsammans med sina ägare istället. De hundarna som gick yttervarvet runt ringen gjorde det antingen lösa, eller i koppel med sin husse eller matte, men alla hundarna skulle såklart bara gå nära bredvid sina ägare hela varvet runt, trots att det var massor av andra främmande hundar och människor runtomkring. Den här kursen ligger helt klart på en svårare nivå än steg 1, så roligt!! 

Nellie fick sitta själv när de andra hundarna gick runt, men när jag själv skulle ta med henne yttervarvet runt cirkeln så hade jag kopplet på. Dock så gick hon väldigt fint med helt slakt koppel med mig hela varvet runt, det var inga problem för henne alls. Dock så valde jag att ha kopplet på henne första gången, så hon inte hade någon möjlighet att sticka iväg ifall hon skulle få för sig det... ville att vi från början skulle göra det "rätt". 

Nästa övning gick ut på att jag satte fast Nellie i ett träd, eller för vår del blev det en liten kvist, för jag ville se om hon skulle "komma loss" eller inte, alltså kunna kontrollera om hon faktiskt hade suttit helt still eller inte, undertiden jag och husse gick utanför Nellies synfält. När vi stod där borta och väntade kom det flera andra hundar från kursen springande förbi oss! Jag blev lite orolig över att Nellie då skulle springa efter, så jag gick direkt tillbaka. Men där satt hon, min allra bästa kompis, och väntade så snällt. Där fanns det ju massor av andra hundar så hon kände sig inte ett dugg ensam. Hon hade inte ens ställt sig upp eller pipit något alls, utan tittade bara storögt på alla hundar som skällde och sprang runt… vad håller de på med, vi skulle ju vänta? kunde man nästan se hur Nellie tänkte. Jag blev så förvånad, så jag frågade Johan om vår hund hade gjort något när vi gick, men han svarade: "Va? Nä, henne har jag inte ens märkt!” Så det kan man i alla fall säga att hon klarade jättebra. Kul! 

Till sist var det släpp och hundarna skulle få leka med varandra. Sedan var övningen att ägarna skulle kalla in sina hundar när Johan sa till. Alltså inkallning från lek. Detta är verkligen den övningen som jag hatar. Nellie leker hårt med de flesta hundar och hon kommer inte alls när jag ropar. Då hon väl har fått ett okej att få börja leka med en annan hund så tänker hon inte komma till matte och bli kopplad. Först fick hon leka med en Staffordshire Bull Terrier vid namnet Bosse, och det gick bra tills denna hane försökte att ställa sig på hennes bak, det gick inte för sig, då blev Nellie arg och det blev lite gruff. Vi kallade in hundarna och det gick till min stora förvåning ganska bra... Sedan släppte vi dem igen, "varsågod spring och lek" bara några sekunder efter vi hade kallat in dem, och då hoppade inte hanen upp på Nellie något mer utan stod bara stilla och viftade på svansen, så då gick det bra. Nellie blev först lite osäker på vad han ville, men slappande sedan av, för han ville ju bara visa hur snygg han var och stod still och viftade supermycket på svansen. Inkallning igen, och det gick bra, dock behöver jag använda hela mitt kroppsspråk för att få in henne till mig igen. 

Dagens rallylydnadsträning kan sammanfattas med ett ord, och det är: otydligt. Jag är så otydlig i mitt kroppsspråk så varken jag eller Nellie är med på vad det är vi håller på med egentligen, och detta är såklart inte speciellt bra. Jag märkte även att allt som har med koner att göra verkar vara en favorit hos Nellie. 

För det första måste jag tänka på att ge Nellie mer plats vid skyltarna och även tänka på hur vi ska röra oss i förhållande till skyltarna, för att det ska bli så snyggt som möjligt. För det andra måste JAG tänka på hur jag håller mina fötter. Jag kan för allt i världen inte stå still! Trampar runt som att jag står på glödande kol och detta leder till att mina kroppsliga täcken blir väldigt röriga, och Nellie vet inte var hon ska ta vägen eller vad hon förväntas göra. Helt förståeligt. Så detta måste jag försöka att arbeta bort, men när det väl har satt sig, så sitter det där omedvetet och stör vår träning massor. Jobbigt!

 Detta behöver vi (jag) träna mer på:

* Vänster ingång, hela vägen bak och sedan invid det vänstra benet, innan vi går vidare. 
* Få bort alla sneda sitt och ligg. 
* Nellie får inte ta sin externa belöning fören hon får sitt varsågod.
* 270 grader, höger och vänster - kan helt plötsligt inte hålla koll på höger och vänster.
* 360 grader, vänster och höger - samma som ovan. 

Att det ska vara så jäkla svårt att hålla isär vänster och höger! Höger är åt förarens håll och vänster är åt hunden håll, i alla fall på nybörjarnivån, ändå kan detta inte gå in i mitt huvud, och vi snurrar åt det håll som vi känner för, istället för som man ska göra, det som står på skylten. 

Nellie har varit så fruktansvärt seg och tråkig den senaste tiden och jag har inte fattat varför, förens nu. Hon är väldigt skengravid och är inne i något slags segt ”jag-väntar-valpar-och-ska-därför-ta-det-så-lugnt-jag-bara-kan” mönster. Ingenting tycker hon är roligt längre och hon vill bara ligga och vila sig i sin hundsäng. 

Idag kom dock ”valparna” helt plötsligt, och efter ett tag var hela Bia-bädden fylld med substitut-valpar av alla dess sorter. Nellie hämtatde den lilla pip-grisen och skon hela tiden, då jag tog bort dem. Suck. Hur ska vi få rätsida på den här ledsna och lata slöfocken, det är ju frågan? Började med att plocka bort ALLT som hon kunde få för sig kunde vara en valp och tog ut henne på en väldigt lång långpromenad…

Jag trodde inte att Nellie skulle komma ihåg något alls sedan vi körde rally senast, vilket var i mitten på maj! Men så fel jag hade, efter två till tre skyltar så svar hon med på banan igen och körde på så fint. Jag och en kompis till mig turades om att köra banan med Nellie och hon var jätteduktig. Det var snarare jag som hade glömt bort hur man skulle avläsa skyltarna och hur man skulle utföra dem, men lite kom tillbaka till slut, dock så fick jag tänka till ordentligt vid varje skylt.

Att träna mer på:

* Sitt ska vara det roligaste av allt – snabba sitt, klick och hög belöning. Godis/Boll/Lek.
* Sitt position intill vänster ben, rakt.
* Vänster ingång, (på kommando – vänster).
* Öva mer på front - 1, 2, 3 steg bakåt, vänster sida.
* Öva mer på tempoväxlingar.
* 270 grader svängar både höger och vänster, öva på att de ska vara täta och snygga.
* Sitt – stå. (Ej sitt - flyg upp med världens fart). 
* Rakt och snyggt fotgående emellan skyltar, ej nos.
* Belöna bara när hon är i rätt position, annars rätta till, sen belöna. Alternativt avsluta träningen. 
* Arbeta bort sneda sitt och ligg. 
* Klicka vid varje skylt när hon gör rätt. Använd klickern mer. Varför har jag inte med klickern när vi tränar annat än trick, väldigt dumt i och med att det är ett så bra hjälpmedel. Ta med klicker!

Beteende på kommando:

Framför – nos mot näsa, sitt rakt framför förare – från både höger och vänster sida.
Vänster– gå och sätta sig på vänster sida, vänster ingång.
Stå – från sitt ställer hon sig upp rakt vid min vänstra sida utan handhjälp. Inte hoppa upp enligt något katapultnummer, som Nellie tycker är mycket roligare.