Att vara helt lös under en längre tid (vi var ute i ca 30 minuter) gick hur bra som helst! Vi trodde nog att hon skulle vara lite busigare och inte lyssna lika bra som inne och springa lite i förväg och så vidare… men inget av detta hände till vår stora förvåning. Hon gick mycket fint bredvid oss och gick inte längre än 1 meter runt omkring oss. När hon vandrade lite för långt in på någons tomt räckte det en enda inkallning och så kom hon springande direkt! Och vi behövde inte ens använda någon form av godis över huvud taget.  

Vi gick förbi båthamnen där hon fick nosa lite på alla båtar, titta på havstuplanerna, och hon doppade till och med alla fyra tassar i vattnet vid stranden, trots att det var iskallt. Att gå i skogen tyckte hon också var jättekul och det var så mycket nytt att nosa på så hon såg lite ut som en blodhund där ett tag… med nosen tryckt mot marken. Vi tog också en promenad ut på byggan och tittade på vattnet. Vädret var helt underbart med strålande sol och det var inte heller så kallt ute. Väl inne igen tände vi en brasa och människorna fick glögg, medan Nellie fick lite lunch och ett tuggben som hon tuggade i sig innan hon somnade helt utmattat i sin lilla säng.

Sedan har vi fortsatt att öva vacker tass då och då… men det roliga är att hon har förstått att om man gör vacker tass så kommer det massa klapp eller något gott att äta på, så hon kan komma fram till en lite då och då, helt på måfå, och sätta sig och göra vacker tass och så ser hon väldigt stolt ut. Det är helt otroligt sött! Våran lilla skrutt!

Vi bestämde oss för att det nu vad dags att ta med Nellie till helt nya plaster och miljöer som skiljer sig radikalt från hur miljöerna ser ut här hemma och i stan. Därför valde vi att spendera helgen ute på landet, närmare bestämt på Lisö. Där skulle vi leka i naturen och vandra omkring längst vattnet och gå i skogen. Dessutom ville vi öva lite på att ha henne helt lös och öva på inkallningar utomhus, och där nere behöver man inte oroa sig för en massa störmoment som andra människor, bilar, eller andra hundar i lika hög grad som här. Därför var det en bra plats att börja öva på tyckte vi eftersom vi har en väldigt social och överglad hundvalp här hemma.

Dessutom åkte vi bil hela vägen ner och hela vägen hem, vilket också var något nytt, eftersom vi bara har åkt tunnelbana och buss med henne innan. Men det gick hur bra som helst! Hon är inte rädd för något alls och tar alla nya situationer helt utan att tveka. Det är en väldigt glad och tuff liten tjej, vilket känns jättekul!  Vi åkte bil sammanlagt ca 2 h och hon betedde sig precis som vanligt. Under bilturen blev det både busande, gosande, tuggade på ben som hon fick av Viktors mamma, och så sov hon en stund. Det här med bil var verkligen ingenting konstigt alls.

Ikväll när jag gav Nellie hennes middag, så bestämde jag mig för att hon skulle få arbeta lite extra för den. Det var tid nog att öva nästa cirkuskonst. Den här gången fick det bli ”vacker tass”. Jag hällde upp lite av hennes valpmat som jag senare använde som belöning.

Jag satte henne på rumpan mitt emot mig och fick in ögonkontakt. Sedan sa jag  "vacker tass" samtidigt som jag skakade hand med hennes tass och hon fick en godbit. Senare minskade jag på hjälpen genom att bara peta på hennes tass och när hon rörde den så fick hon en till bit. Efter en stund (ca 10 min) hade hon fattat galoppen och lyfte till min stora glädje på sin tass när jag sa ”vacker tass” och maten var slut. Jag ville inte hålla på så länge så att hon skulle tröttna, men med lite mer träning tror jag att hon kommer att fatta vad hon ska göra mycket fortare. Kul att hon har en sådan stor matlust att man kan använda hennes egen valpmat som belöningsgodis. Nu är jag stolt som tuppen! Både över mig själv och Nellie!

I förrgår kväll när vi satt framför tv:n och tittade i godan ro hade Nellie fått för sig att hon skulle komma upp i soffan, inget konstigt eller annurlunda med det, men den här gången tänkte hon inte ge sig så lätt! Länge och väl kämpade hon, tog längre och längre sats, men blev bara hängandes på magen halvvägs upp (som vanligt). Kan tilläggas att vi har en ganska hög soffa att komma upp i, så det är inte allt för lätt heller.

Men efter någon timmes sovpaus och en kvällspromenad med Viktor kom nya krafter. När Viktor hade sagt varsågod (att det var okej att lämna hallmattan och springa in i lägenheten) så kom hon rusande in till mig i tv soffan, och utan att jag hann förstå vad som hände så hade jag en överlycklig hundvalp slickandes i ansiktet. Jag blev så förvånad och samtidigt glad för hennes skull att hon äntligen hade förstått att man skulle använda bakbenen till att skutta upp sig med, att jag inte ens tänkte på att det var otrevligt av henne att hoppa rakt upp i ansiktet och pussa och bita. Istället fick hon massor med beröm!

Nu är frågan bara om hon blev lika förvånad som vi över att hon kom upp i soffan, och att det gick av bara farten utan att hon hann tänka efter, för hon har inte hoppat upp till oss igen… time will tell.

Update: Jag hann inte mer än att posta detta inlägg innan jag hade en viftande svans i ansiktet. Så hon kan hoppa upp i soffan nu och vet precis hur man ska göra!

Den 7 november hade Nellie hunnit fylla 9 veckor och vi åkte till Södertälje för att hämta hem våra lilla valp. Kvar hos uppfödaren var även hennes lillasyster Nija som fick stanna kvar hos familjen.  Efter en fika och en massa pappersskrivning var det dags att bege sig hela vägen hem med buss och pendeltåg. Det gick bra förutom att vi tror att Nellie blev lite åksjuk… Stressigt att lämna trygga hemmet och mamma, samtidigt som hon tyckte att det var onödigt kallt ute. Vi hade med oss en jacka till henne, men den var minst 2 storleker för stor, så hon fick sitta inlindad i en stor vit filt istället. Det blev lite bättre när hon fick sitta i Viktors knä på bussen.

När vi kom hem fick Nellie gå runt lite på gräsmattan utanför huset och nosa lite, medan jag tog ut vår andra hund som vi har hemma hos oss på dagarna som heter Bonni på en promenad. Efter de båda hundarnas promenader fick de träffas och nosa på varandra på gräsmattan innan vi bestämde oss för att gå in i värmen. Mötet mellan hundarna gick över förväntan och Bonni var jättesnäll mot vår nyanlända lilla skatt. Väl inne i lägenheten satte sig Nellie i mitt knä och slickade Bonni vid mungiporna, varpå Bonni lade sig på sidan och vill att valpen skulle leka med henne…

Här är ett brev som vi fick från vår uppfödare Sissi, någon vecka efter vi hade hämtat vår valp. Hon hette först Nikita, men vi tyckte att det var lite hårt, så vi döpte om henne till Nellie istället. Nu är hon vår alldelses egna: Nellie The Dog.

Brev om Nellie:
Tiken som kom till världen först! Ni vet historien om hur Kettla plötsligt började krysta och kl 19,48 skådade vi första valpen! Med spänning torkade vi av valpen lite lätt och till våran förtjusning så va de en tik!! En Nikita som gubben prompt hade bestämt att en tik skulle heta efter låten som han tycker så bra om. Om man kollar på våra små noteringar vi gjort för att vi skulle ha något hum om vem som va vem då vi inte hade en blekaste om hur de skulle se ut så skrev vi Beige med svart svans & rygg samt bruna ränder. Ja man undrar vart de svarta på ryggen tog vägen?. Hon kanske dök ner i en hårfärg och fixade hennes ljusa päls själv. 436 gram vägde denna donna när hon kom till världen 9/9 en vecka senare vägde hon 760 g och den dagen står de i noteringen att Nikita ligger gladeligen på rygg. Nikita gick upp fint i vikt med i snitt 50 G per dag ibland mer och ibland mindre Nikita tappade även sin lilla navelsträng 2 dagar efter födseln på morgonen. Ögonen öppnades ordentligt på dag 13 hon kisade fint på dag 12 men ville inte riktigt visa de små ljuva ögonen hon hade under locken.

Här är några bilder på Nellie när hon var väldigt väldigt liten som vi har fått från uppfödaren. Bilderna är tagna från vecka 0 till och med vecka 8. Jättekul att få se hur hela hennes utveckling har sett ut! Vi har fått höra att hon hade mycket mörkare päls när hon föddes... men nu har hon färgen "vete" med vita och svarta fläckar.

Här är hon helt nyfödd


Här har hon precis blivit avtrokad


Några dygn gammal - Lite trött eller hungrig, svårt att avgöra...


Här är mamma Kettla med alla valparna


Såhär kan man också sova - Nellies favoritposition... hon sover alltid såhär.


Nyfiken på ALLT redan från första start - här är hon ute i trädgården.