Idag när vi var på väg hem från kursen Fria Hundar tog vi sällskap till tunnelbanan med en kursdeltagare som har en 6 månader gammal Cavalier King Charles Spaniel tik. Det tar ungefär 10 minuter att gå och det var väldigt bra att vi fick gå gemensamt med dem för att Nellie är väldigt intresserad av de småhundarna vi har på kursen för de hade båda två små brickor/bjällror som klingade när de gick, och denna vägde bara 4 kg och plingade, så det var bra att vi fick träna på att vara snäll och kunna umgås med en sådan liten hund utan att hoppa och skrämma dem. Större hundar, typ över 10 kg reagerar hon inte ens på, men mindre hundar är väldig intressant. Jag tror att hon tycker att de rör sig på ett annat sätt och hon förstår inte riktigt att man måste vara extra försiktig och långsam i sina rörelser för att inte skrämma dem. Men det gick faktiskt över förväntan, säkert för att det vid det är laget inte är en helt främmande hund, eftersom att de redan hade träffat varandra två gånger innan (fast utan att officiellt hälsa på varandra). Samt att hon hade fått öva i ca 1 timme med andra hundar så hon var säkert mycket trött. Under hela promenaden gick det jättebra och jag behövde faktiskt inte säga till henne en enda gång, utan bara ge henne väldigt små korrektioner och tala om var hon skulle hålla sig och hur mycket plats hon skulle ge den lilla hunden så att den skulle kunna känna sig trygg och säker. Detta gjorde även att Pixie, som den lilla hunden hette, också kände sig trygg eftersom den såg att vi hade koll på Nellie, så att hon inte skulle behöva det.
Väl framme vid tunnelbanan skulle vi precis gå in genom dörrarna i hundvagnen när två stycken hundar kommer springandes och båda skäller, morrar och biter Nellie i ansiktet och i halsen. Båda hundarna hade varken koppel eller halsband på sig. Viktor var den som höll i Nellies koppel och också snabbast att putta bort de andra hundarna med fötterna och blockerade deras tillträde till Nellie med kroppen genom att han satte sig ner och skyddade henne. Både han och jag satte oss direkt ner för att komma emellan vår hund och de andra hundarna, medan ägaren till de andra hundarna slet bort dem en i taget. Då lyckades dem att slita sig en gång till, men då var jag beredd och satte fram min hand framför den andra hunden, men jag såg då att jag skakade i hela armen. Jag var jätterädd att den skulle bita mig, men det gick helt automatiskt i och med att jag ville skydda min egen hund. Men de bet mig inte som tur var utan höll sig på avstånd, stod still och stirrade på oss, tills den andra ägaren fick tag på båda sina två hundar igen.
Hon tog de båda hundarna bort till den plats där de satt i tåget, kopplade dem ordentligt, skällde ut de båda en massa, och frågade sedan hur det hade gått med vår hund. Nellie har så mycket lös hud och fett runt halsen och huvudet, så de hade inte lyckats att bita igenom hunden innan vi fick bort dem, så Nellie hade inga fysiska skador som tur var. Men hon blev verkligen chockad och väldigt rädd, hon försökte att fly och gömma sig. Så resten av tågresan stod hon bakom mina ben för att ta skydd och ville absolut inte ens vara nära Pixie (den lilla hunden från vår kurs). Utan slickade sig bara då runt munnen och vände bort huvudet, så vi lät henne lugna ner sig själv först i lugn och ro och gav henne lite egen plats. Resten av resan stod vi ca 3 meter från de andra hundarna och det gick faktiskt bra, ingen av dem skällde eller morrade på varandra. Så jag hoppas att vi kunde avsluta hela konflikten på ett någorlunda lugnt sätt för att ingen av hundarna fortfarande skulle må dåligt av händelsen. Jag var dock väldigt chockad i flera timmar efteråt. Men jag försökte att vara som vanligt gentemot Nellie så att hon inte skulle bli rädd eller osäker. Det är första gången i mitt liv som jag eller Nellie råkat ut för något liknande.
