* Rallylydnad nybörjarklass - avbryter.
Det första Nellie gör då vi går runt avspärrningen vid tävlingsbanan är att hon vänder sig om, ser sin så högt älskade husse som stå där för att titta på, och blir på en sekund så glad att hon fullkomligt flyger över det uppsatta repet som var över 1 meter högt (hon kunde lika gärna ha gått under det) för att få hälsa och pussa på honom en stund. Detta såg precis alla som var där och absolut HELA publiken skrattade högt åt mig och Nellie. Viktigt att tillägga här är även att husse hade åkt till tävlingen tillsammans med oss och varit med hela tiden, det var alltså inte så att han bara stod där helt plötsligt. Men älskar man sin husse, så gör man, eller vad det nu kallas...
Banan låg precis intill en bilväg/gångväg, samtidigt som fortsättningsklass-banan låg mitt emot nybörjarbanan och där emellan satt massor av människor och hundar. Detta blev för mycket för mig och Nellie när det gäller störning. All rörelse och konstiga ljud fick henne att tappa fokus på mig, men jag försökte att hålla mig lugn och passa på att träna lite i den här typen av miljö, inte ofta man får göra det!
Man måste ju trots allt komma ihåg att just tävlingssituationen ofta är ganska extrem på många punkter, en ny plats, massor av nya hundar, människor, dofter och ljud, samt en matte som inte riktigt beter sig som vanligt. Klart att detta kommer att påverka hundens prestation, om man inte har tränat tillräckligt mycket på att befinna sig på nya platser och samtidigt kunna prestera under dessa villkor. Detta har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på, jag och Nellie, om jag ska vara helt ärlig.
Så dagen kan sammanfattas med:
Katastrof. Avbröt efter halva banan. Jag tror att lite mer störningsträning vore på sin plats... haha!
Här är en film från vårt försök på nybörjarklassbanan. Som vi verkligen försöker jag och Nellie, trots allt som händer runtomkring, men trots detta så går det ju som ni ser inte riktigt ända fram om man säger så. Men jag tänker inte mörka någonting, här i bloggen så får ni läsare följa med på alla våra fram och motgångar som vi har tillsammans, i både vår vardagsträning och vår tävlingskarriär. Dessutom skriver jag i den här bloggen främst för att jag vill kunna gå tillbaka och jämföra, se hur långt jag och Nellie har kommit, för att kunna utvecklas och bli bättre i framtiden. Att tävla ser jag endast som ett mått på hur mycket man har tränat. Därför är det bra att ha en ”träningsbok” som man kan gå tillbaka och titta i, för att få ytterligare motivation till att fortsätta träna och tävla i framtiden.
Om man dessutom ska vara lite snäll mot sig själv, så kan man faktiskt även göra en lista på det som man gjorde bra också:
* Nellie går fint i kopplet utan att sträcka det, även fast jag vet att hon verkligen helst av allt skulle vilja dra fram och hälsa på alla fina hundar och människor som satt där och tittade på oss.
*Jag håller mig helt lugn och visar inte för Nellie att jag tycker att det är jobbigt när jag "tappar hennes fokus", istället försöker jag att få hennes uppmärksamhet och att tydligare med kroppen visa vad jag vill att hon ska göra.
* Även fast vi inte gör alla skyltar rätt så har i alla fall Nellie väldigt kul på banan, skuttar, hoppar, viftar på svansen och sitter fint för matte. Nellie tyckte lätt att hon var den bästa hunden och skulle ha vunnit! Haha!
* Jag tog ut Nellie för en kort kiss och uppvärmning först när det var 2 hundar före oss den här gången, och jag gjorde mest bara uppmärksamhet, fokus, och följsamhetsövningar.