Det blev en extremt tidig uppstigning för hela familjen och vi tog bussen från oss redan 06.35 och åkte till Södertälje brukshundsklubb för att återta vår rallylydnads karriär där vi lämnade den i början på maj. Vi hade inte tränat speciellt mycket, men fick till slut in några träningspass dagarna innan tävlingen. Dessa träningspass gav väldigt skiftande resultat. Ena dagen satte hon hela banan näst intill felfritt, medan hon andra dagar istället hellre stod och tittade på flygplan som flög över våra huvuden istället för att fokusera på träningen. Detta hade satt igång mina tävlingsnerver på MAX och jag kunde knappt sova en blund på hela natten.

När vi väl kom fram till brukshundklubben började tävlingsnerverna faktiskt att släppa lite. Vi packade upp oss och Nellie fick gå in i sin bur. Först låg hon och tittade lite på alla hundar och människor som var där, men sedan blev hon så trött att hon faktiskt somnade en stund. Matte och husse passade på att äta frukost och dricka lite kaffe i morgonsolen och vi hade det väldigt mysigt fram till det helt plötsligt hade blivit tid för banvandring. Jag fick springa dit för att inte missa det hela. Jag gick några varv och det kändes bättre och bättre, detta var faktiskt inte en svår bana alls. Detta skulle vi nog klara, jag och Nellie.

Men när vi står där och väntar så börjar Nellie att nosa på marken, och nosa, och nosa, och nosa… jag kunde inte för allt i världen få henne att sluta. Allt hon ville göra var att gå fram och tillbaka vid banan och nosa i gräset. Till slut sätter jag henne ner och håller i halsbandet och tittar mot husses håll, som hejar på oss att inte stå still, utan att gå fram och tillbaka och värma upp. Men det enda Nellie är intresserad av är att nosa. Jag känner att jag börjar få panik! Hur ska detta gå när vi väl kommer in på banan, när jag inte ens kan få henne att titta på mig nu?

Sedan blir det vår tur. Jag går in med Nellie på planen och har mitt sikte på startskylten. Nellie släpper inte nosen från marken hela vägen. Sedan säger jag åt henne att sitta, men Nellie vill inte sitta hon vill bara nosa. Då glömmer jag allt jag kan om rallylydnad, eftersom jag fick sådan panikkänsla då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Så har hon faktiskt aldrig gjort förut. Ska jag gå av direkt eller försöka ändå? När jag väl kommer fram till startskylten så ber jag Nellie att sätta sig i fotposition, vilket hon också gör, och jag fixar i ordning hennes halsband?! Klart jag vet att man endast får röra vid hunden utanför själva banan, men mitt i paniken för att hon bara nosade hela tiden, så glömde jag helt bort att man faktiskt börjar tävla sekunden man kliver över bantejpen, och inte efter det att man går förbi stratskylten. Så vi blev diskade direkt, innan vi ens hade börjat.

Jag gjorde flera fel som jag förstår nu i efterhand. Jag tog ut och värmde upp Nellie väldigt långt innan det var vår tur. Så när det väl började närma sig vår tur så hade Nellie redan tränat i ca 30 minuter och var redan färdigtränad, trött och nöjd. Dessutom gjorde mina tävlingsnerver att hon försökte lugna mig genom att nosa hela tiden. Men det allra största problemet vi hade var att varken jag eller Nellie kände oss riktigt förberedda på detta med att tävla egentligen. Vi var helt enkelt inte speciellt förberedda för att tävla ännu. Lite jobbigt känns det att vi redan har anmält och betalt några tävlingar till, men vi får helt enkelt se på det som väldigt bra träningsmöjligheter med mycket störningsträning istället, och ha kul ihop! Förhoppningsvis kan det ju bara bli bättre från och med nu...