Vi hittade en egen privat strand som låg utanför den "allmänna badplatsen" som fick bli en helt perfekt hundbadstrand. Det var lätt att gå i och komma ur vattnet och på stranden fick det bara plats en eller två filtar, så vi fick hela stället för oss själva! Så mysigt! 
Först ville hon inte gå i vattnet och tittade mycket skeptiskt på husse när han travade ut i det där kalla blöta... att han vågade? Men lite nyfiken blev hon ändå, för hon släppte honom inte med blicken. Dock så stod hon kvar på stranden och ville inte gå i vattnet självmant, inte ens när vi lockade på henne lite.
Sedan kom vi på att detta med att pinnar inte kan slå fel. Pinnar de är bra att ha dem! Pinnar finns nästan precis över allt och Nellie ÄLSKAR alla pinnar! Stora som små, tunga som lätta, enorma som miniatyrpinnar. Så vi letade upp en lagom rolig pinne som vi lekte lite med tillsammans innan vi kastade den i vattnet! Då tog leken slut och Nellie var tvungen att hämta pinnen för att kunna fortsätta leka dragkamp med matte och husse.
Ju mer bekväm hon blev, desto längre ut kastade vi pinnen. Till slut var Nellie till och med tvungen att ta några enstaka simtag för att komma ut till pinnen och det gick faktiskt jättebra. För en väldigt rolig pinne kunde hon faktiskt tänka sig att bada lite för. Hon hade därmed också ett mål med simturen som hon kunde koncentrera sig på och simmandet blev lugnare, inget panikplaskande. Efter ungefär en halvtimme så verkade Nellie till och med tycka att det var roligt att bada och ville inte gå upp trots att hon skakade av köld. Det var jättekul att leka pinnleken med matte och husse!
Så vi fortsatte att leka lite till och Nellie tyckte att det bara blev roligare och roligare ju mer vi kastade med pinnen fram och tillbaka. Svansen åkte upp och hon tittade på oss med ett stort leende och ville att vi skulle kasta i pinnen gång på gång, så att hon kunde hämta den fina pinnen. Det var så att man blev glad i hela kroppen! Nellie kände sig till slut helt naturlig i vattnet och var sitt busiga själv igen, så vi skrattade åt henne massor!
När vi hade badat klart så gick vi upp på filten för att värma oss i solen. Nellie bestämde sig dock för att rulla hela sig själv och halva ansiktet i sanden, så hon fick sitta för sig själv utanför vår filt. Detta surade hon om resten av eftermiddagen. Dumma matte och husse som inte delade med sig av filten... inte ens lite!
Så stolta vi är över Nellie att hon äntligen känner sig lite mer säker i vattnet. Hon förstår nu att vatten inte betyder att man sjunker under vattenytan och inte kan andas, utan hon kämpar istället på fint med fötterna och simmar mer avslappnat än vad hon gjorde första gången med flytvästen på. Så skönt att det går framåt med flytväst, för jag vill inte att hon ska bli rädd för vatten. För det är ju helt onödigt ju.
Här är en film när Nellie simmar lugnt och fint för första gången, men hon ville inte riktigt gå in i vattnet igen sen efteråt... haha... klart väldigt skeptisk mot vatten.