Efter grillningen och den goda maten så var det dags för hundarna att bada. Något som Dexter tycker är roligast i hela världen, men Nellie är väll lite mer skeptisk... så vi fick alla heja lite på Nellie för att hon skulle våga doppa tassarna i det kalla blöta vattnet. 

Dexter hoppade glatt i medan Nellie tittade på med fasa. Hon kunde inte fatta hur han bara kastade sig i vattnet med magplask efter magplask. Ett tag där tyckte jag lite synd om henne, för hon stod vid vattenkanten och tittade på och pep när Dexter hoppade i vattnet, och hon trodde att han tyckte att det var lika läskigt som hon tyckte att det var. Nellie gjorde allt för att försöka hjälpa honom upp igen, när Dexter inte riktigt kom över kanten. Världens snällaste Nellie. Dock försökte vi visa att det inte var farligt och att hon också kunde hoppa i vattnet och bada med Dexter om hon ville. Men det ville hon inte.... än i alla fall... men efter ett tag så.

Sen var det Nellies tur. Husse och Nellie gick ut på bryggan och lekte lite. Det finns ingen anledning till att Nellie behöver vara rädd för vatten. De lekte med en jättestor och jätterolig pinne, som husse helt plötsligt kastade i vattnet. Då blev kärleken för pinnar, större än osäkerheten för vatten, och hon kastade sig faktiskt i vattnet för att "rädda" sin älskade pinne! 

Dock fattade hon inte det här med att hon sedan var tvungen att simma till stranden för att komma upp ur vattnet igen, utan hon simmade bara tillbaka till den plats där hon hade hoppat i, för att komma upp igen. Förvisso väldigt klokt tänkt, men det var ju väldigt mycket svårare att komma upp på bryggan, än det var att hoppa ner från den. Olyckligtvis hade vi inte en tanke på att just detta kunde hända, så det blev lite kaos just då. Vi försökte tala om för Nellie att simma till stranden istället, och Nellie försökte förklara för oss att hon absolut ville komma upp NU, för det började bli lite obehagligt i vattnet nu faktiskt...

Men till slut fattade hon och kaninskuttade hela vägen upp på stranden, såklart med den jätteroliga pinnen i munnen. Hon hade räddat sin älskade pinne från vattnet!! Medan vi höll på med Nellie, pinnen och vattnet, så lekte Dexter med sin egen husse och den älskade bollen. Den där hunden är verkligen tokig i både bollar och vatten, så detta blev en oslagbar kombination. Dexters husse slängde bollen så långt ut han kunde i vattnet och Dexter kastade sig ut, allt vad han orkade, och simmade fort och hämtade bollen, och sådär höll dem på i ca 45 min... jag var rädd att Dexter inte skulle orka simma mera, men Dexters husse var inte det minsta orolig. En jaktlabbe klarar nästan vad som helst sa han. Så då fick vi lita på det. Men så duktig han var på att simma den där Dexter... hälften hund och hälften delfin. Fort gick det genom vattnet. 

Efter en liten stund såg man på Nellie att hon slappnade av mer och mer i vattnet. Hon kände att flytvästen höll henne uppe och hon tog några fina lugna simtag här och var. Problemet är dock fortfarande att hon tycker att det är väldigt obehagligt att få vatten i ansiktet och när hon hoppar från bryggan så blir det lite panikarat, innan hon stabiliserar sig och får upp huvudet igen. På samma sätt tycker hon att det är obehaglit att marken under fötterna försvinner, då hon går i vattnet från strandkanten, och hon måste börja simma. Men hon verkar i alla fall inte ha några problem med vattnet när hon står i det vid strandkanten och bottnat i alla fall. Även små framsteg, är framsteg, och jag är stolt över henne för varje ny sak som hon lär sig, lilla skrutt.