Vi tänkte fixa en agilitybana på den lilla gräsmattan framför huset på husses mammas landställe när vi var där och hälsade på i en vecka. Men när vi åkte för att handla nya agilityhinder så upptäckte vi att dem var lite väl dyra, speciellt som vi skulle köpa till en hel bana, så vi bestämde oss för att bygga egna hinder istället. 

När vi kom hem så gick vi direkt in i friggeboden och tittade vad som fanns där som vi skulle kunna använda oss av. Till slut kom vi på en idé som vi var tvungna att prova direkt! Pinnarna vi använder oss av är sådana gröna trädgårdspinnar som man egentligen använder för att exempelvis att stötta upp buskar och liknande i trädgården. Sedan är det vanliga enkla buntband som fick agera höjdpinnar, vi satte dem på 30, 40 respektive 50 cm över marknivån, så att man kan variera hopphöjden som man vill under träning med olika stora hundar, eller olika krävande pass för hunden. Nellie fick ibland olika höjd på pinnarna, så hon fick tänka extra noga och variera sin hoppteknik inför varje hopp, det rekommenderas faktiskt.  

Till slut så sågade vi till och hängde upp ett ganska smalt pvc-rör som hopp-pinnar, som fick vila på själva buntbanden. På så sätt så slår hunden ner hindret om den slår i röret med tassarna, så att hundarna inte ska behöva skada sig i onödan. Men röret sitter så pass hårt att det krävs mycket mer än en vindpust för att hindret ska falla av, om man säger så.

Detta blev slutresultatet och vi blev väldigt nöjda med våra egenkonstruerade hopphinder. De väger nästan ingenting och är väldigt lätta att bära med sig, och allt som behövs är tre små pinnar och lite buntband, mycket billigt och bra, fast ändå agilityhinder med väldigt hög kvalité!

Nellie fick inviga våra nya hopphinder så fort vi hade byggt upp tre stycken som vi satte upp lite här och var på trädgården. Snart hade vi alla grannarnas små barn vid vår grind som gärna ville ställa tusen frågor och tittade storögt på när Nellie hoppade så fint. Sedan ville alla barnen såklart klappa på Nellie också, så det fick dem en och en, innan deras föräldrar upptäckte att alla barnen hade rymt och de kom och hämtade dem hos oss.

 

Slutligen hittade vi en gammal rockring längst in i boden som skulle passa perfekt som ett "däck". Vi använde oss här av nästan samma konstruktion som till hopphindren, men med den enda skillnaden att vi knöt fast rockringen med ett snöre, så att det skulle kunna vingla fram och tillbaka, ifall Nellie skulle fastna i det. Dessutom sitter även rockringen fast med två buntband, så det vita pvc-röret och rockringen kan lossna om hunden mot för modan skulle fastna på något sätt. Allt som allt så var detta ett mycket enkelt och billigt sätt att bygga sin egen mini-agilitybana på.