Jag tycker det här med cykelvägar är så jobbigt, jag vet aldrig hur jag ska göra när jag är ute med två eller fler hundar samtidigt. Den gångvägen precis utanför där vi bor är just en sådan delad cykelväg och gångväg, så vi måste helt enkelt gå på den för att komma någonstans. På vintern är det inga problem, men nu på våren, sommaren och hösten blir det lite jobbigare…

Det jag stör mig på något otroligt är att cykelbanan ska vara dubbelt så bred som gångbanan, och jag förstår verkligen inte varför det ska vara så! Hur ofta cyklar man precis bredvid varandra två cyklar i bredd? Behöver man ens cykla två cyklar i bredd? Och vid möten med andra cyklar behöver man ändå mer avstånd till varandra och den ena cykeln cyklar över på gångbanan en liten bit, för att sedan efter cykelmötet cykla in på cykelbanan igen. Jag har i alla fall aldrig sett två mötande cyklister som endast håller sig på cyckeldelen av trottoaren vid ett möte, utan att cykla över på gångbanan en liten bit.

Men när du går, så händer det oftast att man går tillsammans. Man kan promenera med andra människor, tillsammans en eller flera hundar eller tillsammans med barnvagn och små barn vid sidan om. Den känslan jag får från cyklister är att vi absolut ska behöva tränga ihop oss på en 1 meter bred gångväg, och man får absolut inte ta lite av cykelbanan när man går, trots att det inte finns en cykel så långt ögat kan nå, för att cykelbanan ska vara helt fri när det väl kommer en cykel.

När jag går på promenad med hundarna, så har jag dem på varsin sida av mig, men även om jag skulle ha dem på samma sida av mig så blir vi en ganska bred trio som kommer gående på gångvägen. Vi blir väll bredlast man väll säga…  trots att jag går på gångvägen, så kommer en av hundarna att gå på sträcket i mitten som delar de två banorna. Annars så måste vi gå ute i gräset och det tycker jag inte att vi ska behöva göra för att det kanske kommer att komma en cykel någon gång (cykelbanan är inte speciellt vältrafikerad).  Det tillåts att säga att jag självklart går ut i gräset om det bli möte med cyklar eller andra gångtrafikanter för att ge dem ett respektfullt avstånd till oss, alla vill inte ha en eller två hundar nära sig när man är ute och går. Så respekt för alla andra så är det självklart jag och mina två större hundar som ger dem utrymme att passera vid möten. Jag gör ingen större sak av det än att bara gå ut en bit i gräset och går vidare framåt, tills jag kan vika in på trottoaren igen en bit längre fram.

Men detta gör tydligen cyklistetna galna! För går vi det minsta nära cykelbanan så vill de ”ge igen” genom att cykla förbi oss i så hög fart som möjligt och så nära som möjligt, för att på sitt sätt demonstrera att de tycker att vi är i vägen för dem och deras cykel. Detta skrämmer såklart både mig och hundarna jättemycket! Flera gånger har de även nuddat vid hundarna, för när de blir rädda hoppar de framåt eller åt sidan (som de flesta skrämda djur) vilket ökar risken för att de ska skadas av cykeln.

Jag kan verkligen för det första inte i mitt liv förstå varför cykelbanan ska vara dubbelt så bred som gångbanan (det är betydligt fler gångtrafikanter än cyklar, och man cyklar inte i bredd), och jag kan heller inte förstå varför cyklister tycker att det är så fruktansvärt svårt att plinga i tid, så att jag får tid på mig att ta in hundarna om det råkar vara så att någon av dem har vandrat ut på gränsen till cykelbanan?? Nej, istället så ska man då, demonstrativt, cykla fort, nära och hårt, när man susar förbi, för att på så sätt tala om att man är missnöjd med mig som hundägare och extra bred gångtrafikant. Detta kan göra mig vansinnig! Bonni är numera jätterädd för cyklar helt i onödan. Varför kan man inte respektera sina medmänniskor genom att först be dem flytta på sig, innan man skriker eller kör på dem? Är det för mycket begärt? Hur behandlar folk varandra egentligen?

Idag hände det igen. Bonni gick på sträcket mot cykelbanan, jag gick på gångbanan, och Nellie gick på andra sidan nära gräset. Från ingenstans kommer det en cykel i full fart och cyklar demonstrativt nära Bonni, i mitten av cykelbanan, för det är hennes rättighet som cyklist att cykla i mitten av cykelbanan oavsett vilka andra som befinner sig i närheten. Det är helt omöjligt för dem att sakta ner och också hålla ut till sidan när de ska förbi oss gångtrafikanter. Jag förstår det bara inte…

Nu förhöll det sig så att kvinnan på cykeln skulle över vägen en bit längre fram på cykelbanan och var tvungen att stanna och vänta på att det skulle bli grönt i korsningen, så jag hann ikapp kvinnan på cykeln. Äntligen tänkte jag, nu har jag för första gången ett tillfälle att berätta för cyklisterna om vad jag tycker om deras beteende. Så jag gick fram till henne och sa ”Jag ber om ursäkt för att jag gick på cykelbanan, men det ger inte dig rätten att nästan cykla på oss, varför kunde du inte bara plinga så skulle jag ha flyttat på mig? Nu blev både jag och hundarna jätterädda!” Hon såg väldigt förvånad och häpen ut och fick inte ur sig något annat än ett ”Ja…” Sedan blev det grönt och jag fortsatte åt andra hållet med hundarna . Men denna kvinnans blick var i total chock! Så jävla svenskt att tycka att det är okej att halvt köra över någon annan med sin cykel (trots att man kanske stod i vägen) och sedan inte kunna ta konsekvenserna av sina handlingar ansikte mot ansikte med den man nästan kört på. Jag var så arg, men samtidigt så glad över att jag äntligen kunde komma ikapp cyklisten och berätta för dem vad jag kände och tyckte! För det är faktiskt inte okej att behandla andra människor så. Hur svårt är det att plinga, bara för att berätta att nu kommer jag här bakom och även sakta ner farten lite precis vid mötet med andra gångtrafikanter. Jag är ganska säker på att många med mig känner samma sak, unga som gamla, föräldrar som hundägare, att dessa cyklister faktiskt också kan visa lite respekt mot oss, så som vi visar respekt mot andra med våra småbarn och hundar.