Sedan förra sommaren, när Nellie ryckte till i sin tass när jag precis skulle klippa henne, och jag klippte henne ganska djupt in i pulpan (hon hade bandage på sin tass i två dagar innan det läkte ihop helt), så har hon varit väldigt rädd när vi ska klippa hennes klor. Vilket är helt förståeligt! Så vi har sedan förra sommaren inriktat oss på att hon ska få tillbaka tilliten till oss igen och vi lovade henne att aldrig klippa henne i pulpan igen. Till en början så presenterade jag bara klotången och hon fick godis, sedan skulle hon dutta på klotången med nosen för att få en godis, sedan så la vi den bara på hennes tass och hon fick en godis för det. På så sett utvecklade vi hela tiden vår plan mot att hon ska tycka att det är roligt att klippa klorna och vi lovade oss själva att hon hellre kan ha lite för långa klor, än att vi ska chansa och klippa ändå, när vi blir osäkra på hur långt vi hade kommit in i klon (Nellies klor är nästan alla helt svarta).

Sedan började vi med att vi alltid tog det lungt och försiktigt och klippte varje klo flera gånger istället, så om hon skulle få för sig att rycka tassen igen, så skulle det ändå inte kunna hända något. Sedan har vi haft med oss extra gott godis (oftast rent kött) till henne och i början matade jag henne hela tiden, medan husse klippte bit för bit, men bara en tass i taget, sedan fick hon vila i någon dag från behandlingen innan vi klippte vidare på nästa klo. Sedan kunde vi öka med att hon bara fick en godis efter varje "klipp", för det är just klipp-ljudet som hon tycker är obehagligast. Med ännu mera långsam träning kunde vi till slut klippa alla fyra tassarna utan att hon fick panik. I dagsläget så tycker hon till och med att det är roligt att klippa klorna och hon viftar på svansen och ser så stolt ut över sig själv. Vi är precis lika stolta över Nellies framsteg, så vi låter henne alltid leka en stund med klotången och uppmuntrar henne för att hon inte är rädd längre. Nellie måste dock titta på väldigt nära när vi klipper henne och det låter vi henne göra. Om det får henne att känna att hon har mer kontroll över situationen, så spelar det ingen roll för oss, för vi fokuserar bara på att hon ska tycka att det känns okej med denna behandling. Vi sitter ofta i soffan, sängen, eller i Nellies säng också, så att det ska vara en plats som hon associerar med att man ska vara lugn och slappna av. Man ser på filmen att hon fortfarande blir lite nervös inför varje klipp-ljud men vi är stolta över oss ändå! Så långt vi har kommit! Nu sätter hon sig självmant på den plats där vi har tänkt klippa klorna och väntar sedan på att vi ska säga kommandot "tass", då lägger hon sin tass i husses hand och är sedan helt med på vad som kommer att hända och hon tycker att det är värt det, trots att hon "bara" brukar få torrisar för besväret nu för tiden. Med lite mer träning så kommer vi få en hund som inte bryr sig om att vi klipper klorna på henne. Duktig hund! 

Men när hon var hos hundvakten när vi var på semester så ville hon INTE att de skulle klippa hennes klor och blev riktigt arg och tog tydligen riktigt illa vid sig när de försökte klippa henne och surade i några timmar efteråt. Dock märkte vi (husse och matte) ingen skillnad när vi skulle klippa henne här hemma. Så hon litar alltså bara på oss när det gäller klipp av hennes klor.