När vi var inne på Rusta så såg vi att de äntligen hade fått in lite agilityhinder som vi inte kunde motstå att köpa. Vi har velat pröva dem jättelänge nu, men hindrena har alltid tagit slut när vi väl har kommit till butiken. Så den här gången slog jag till och köpte ett hinder direkt. Jag stod och tänkte en liten stund på vilket hinder som vi skulle börja med och efter lite överväganden blev det till slut slalom, eftersom att det hindret antagligen kommer ta längst tid att träna in. Då kan det vara skönt att ha det hindret hemma, så att man inte behöver åka hela vägen till klubben bara för att träna på slalom. Detta gör det lite enklare att bara gå ut, när man väl har lite tid över och träna lite!

 

Så under sommaren hade vi tänkt börja lite smått med agilityträningen. Många kanske undrar varför jag gör detta med den hundrasen som jag har i kopplet, som kanske inte är den nättaste och smidigaste hund man kan hitta. Mitt svar är dock ganska enkelt. Vi tränar agility för att Nellie tycker att det är det roligaste som finns! De gånger som vi har råkat gå väldigt nära förbi ett hinder så hoppar hon upp eller igenom det direkt, utan att vi har bett henne om det. Nellie tycker helt enkelt att det är roligt att springa över hinder.

 

Vi har varit och nosat på lydnad och rallylydnad och det är också kul att träna, men det kräver något helt annat från Nellies sida. På agilityplanen får hon hoppa och studsa och springa över coola hinder i så hög fart som hon vill. Jag märker att hon tycker att det är väldigt roligt eftersom så fort vi kommer in på planen så spontanhoppar hon flera hinder och springer genom tunnlarna, utan att jag har bett henne om det, samtidigt som hon viftar massor på svansen och ser skitglad ut! Jag tror att agilityn på så sätt tillgodoser ett behov som hon har som annars är ganska svårt att hitta ett någorlunda riskfritt substitut till. Vi har sprungit i skogen, men då kommer hon alltid hem med massor av skrapsår och rispor, för hon verkligen tokspringer och flyger över allt i sin väg. Då Nellies mamma fick avlivas just efter en hemsk skogsolycka så känner jag att det inte är optimalt, så länge hon är så pass ung och oförsiktig som hon är utan riktig kroppskontroll. Kanske kan agilityträningen också vara bra för att stoppa henne lite och öva henne till bättre kroppskontroll och på så vis lära henne vad hon klarar av och vad hon inte klarar av. Jag hoppas i alla fall att agilityn kommer att bli roligt för Nellie.