Det har inte gått så bra på helgens tävlingar. Rent ut sagt har det inte gått alls. Något är fel och jag måste snabbt ta reda på vad felet är, så vi inte fortsätter i helt fel riktning och tappar bort oss. Träning och tävling ska vara kul och inget annat! Vi måste hitta glöden igen!

På den första tävlingen värmde vi upp för länge innan själva tävlingen, men Nellie kändes glad och taggad innan start. Väl inne på banan – helt borta med noll kontakt.

På den andra tävlingen värmde vi nästan inte upp alls. Nellie fick ligga och vila med oss i skuggan ända fram till att det nästan var vår tur att gå upp på banan. Ställde först upp oss när det var en hund innan oss och gjorde lite kontaktövningar, då kändes Nellie glad och taggad. Men när vi väl kom in på banan – ännu mer borta än dagen innan med noll kontakt på mig.

Ingen av starterna har resulterat i att Nellie har haft kontakt med mig på banan. Så fort vi vår in på banan på tävlingarna så stelar Nellie till och tittar på alla hundar och människor som tittar på oss. Hon nosar i marken och skuttar omkring och vill hälsa på domarna och skrivarna. Matte finns inte för henne över huvud taget, spelar ingen roll vad jag gör. Lite som en domare sa till oss när jag sa att jag inte har någon kontakt med henne idag så att jag avbryter, då svarade domaren, nä, ni är ju inte ens på samma planet!! Stor klump i magen. Pinsamt. Ångest. Men domaren hade rätt. Nellie och jag var inte ens på samma planet så fort vi gick över bandet och gjorde entré på tävlingsbanan.

Så nu måste jag göra något drastiskt. Det är dags för en ordentlig felsökning. Vad gör vi för fel? Det jobbigaste av allt är att jag faktiskt inte vet vad vi gör för fel, vad det är som inte klickar. Måste sätta mig ner och gå igenom vår träning och se efter vad vi kan ändra på och vad vi behöver träna mer på. För en sak som är säkert är att vi verkligen behöver mer träning i alla fall!

Snart ska vi få ta vår revansch, jag och Nellie, vänta ni bara så ska ni få se att vi faktiskt också kan!