Då var det äntligen dags för oss att inviga den nya grillen som vi har byggt på den gemensamma utegården där vi bor. Flera grannar kom ut och gjorde oss sällskap och totalt fyra hundar, två tikar och två hanar var med på kalaset. Det gick hur bra som helst, förutom att alla ätande gäster fick minst en hund per bord som tiggde god mat av dem...
Tillslut fick Nellie till det riktigt ordentligt och hon lyckades att få i alla fall en människa att ge henne något gott från tallriken. Dock så ville hon att Nellie skulle visa sina trick först, innan hon fick smaka på godbiten. Men Nellie blev så väldigt, väldigt glad att hon helt stängde av öronen och bara gjorde ALLT hon kunde på samma gång för att människan skulle ge henne godbiten någon gång!! Dessutom satt ju hunden Mynta precis bredvid och hon kanske till och med skulle behöva dela det goda med henne, hemska tanke... så här gällde det att skynda sig riktigt ordentligt!
Mitt i allt hoppande, tassande, och snurrande fick Nellie på något sätt in ena tassen i skålen som var fylld med grädde som människorna skulle ha till efterrätten sedan efter måltiden. Pjong! Så flög gräddskålen flera meter upp i luften och landade upp och ner mitt på Nellies huvud. Jippi!! Dubbeljackpott! Jag fick hela skålen! Nellie blev såklart superglad och satte full fart och började slicka i sig all grädde som var utspillt över gräset, och så mycket hon kunde på sig själv.
Stackars Mynta som inte fick smaka någonting, varken gott från tallriken eller grädde från gräset, för hon satt fast i sitt koppel och nådde inte riktigt fram. Men man kunde riktigt se hur Mynta stod och tänkte: Men vilken sjukt klumpig (smart) liten valp, nu tänker jag vara sur för att jag inte tänkte på det först! Och inte får man smaka heller... ibland är livet bra orättvist.
Stackars Mynta som inte fick smaka någonting, varken gott från tallriken eller grädde från gräset, för hon satt fast i sitt koppel och nådde inte riktigt fram. Men man kunde riktigt se hur Mynta stod och tänkte: Men vilken sjukt klumpig (smart) liten valp, nu tänker jag vara sur för att jag inte tänkte på det först! Och inte får man smaka heller... ibland är livet bra orättvist.
Nellie såg inte ens ledsen ut för att hon råkade förstöra människornas efterrätt... Hon såg mest ledsen ut för att hon inte visste hur hon skulle kunna få tag på och äta upp grädden som låg längre bort än vad kopplet nådde... matte, lite hjälp här borta? Snälla? Inte det? Varför ser du så arg ut för matte...? Nu fattar jag faktist ingenting.
