Jag, husse och Nellie passade lilla valpen Feline en kväll då de andra skulle på middag. Det gick hur bra som helst och vi lekte massor med den lilla valpen allihopa. Feline har en helt annorlunda personlighet än Nellie, så det är lite kul att se hur olika hundar faktiskt kan vara. Feline reagerade knappt när hela familjen lämnade huset och hon fick stanna kvar med oss "främlingar". Direkt när de hade gått bestämde Feline sig för att gå in i sitt hus och passa på att sova en liten stund så länge det var tyst och lugnt i huset.
När Feline vaknade någon timme senare så fick vi skynda oss ut på tomten så att det inte skulle hända en olycka inomhus. Även där skilde hon sig väldigt mycket från Nellie. Nellie har vi aldrig behövt träna att hon ska hålla sig nära oss när vi är ute och går utan koppel. Hon älskar att vara nära oss och skulle se det som ett straff om hon inte fick vara nära sin familj och så har hon alltid varit. Feline där emot försökte att "rymma" (sprang som en tok runt tomten själv) det första hon gjorde när vi satte ner henne på marken, men vi lät henne hållas för hon skulle ändå inte komma så långt. Sedan utforskade hon med godan ro hela tomten och allt kul som fanns där helt självständigt och sökte våran uppmärksamhet först när hon hade blivit trött igen och ville mysa en stund med oss innan hon somnade igen. Feline är helt enkelt en helt bedårande liten hund som jag tror kommer att få en fantastisk framtida vuxen personlighet. Hon är väldigt stabil och lugn i sig själv, samtidigt som hon är helt orädd och nyfiken på livet, precis som det ska vara!
Nellie var så snäll mot den lilla valpen och "tog hand om henne" så allas hjärtan smälte. Men efter några dagar då nästan alla bara brydde sig om den lilla bedårande lilla valpen så kunde man se på henne att hon undrade varför hon inte var nummer ett längre? Inte att hon gjorde något mot valpen eller så, men hon såg liksom så ledsen ut med stora bedjande ögon mot mig och husse. "Men jag då.... har...har ni glömt bort mig?" Såg det ut som hon tänkte. Men självklart hade vi inte det! Nellie kommer alltid att vara vår hund nummer 1 och därför har hon den största delen av vårat hjärta. För trots allmänhetens fördomar, så är Nellie verkligen den mjukaste och finaste hund i hela världen. Nellie älskar alla och sin familj mer än vad hon älskar sig själv, och vi älskar henne precis lika mycket tillbaka. Därför bestämde vi oss för att ta med bara Nellie på en långpromenad, så fort resten av familjen kom tillbaka igen, så hon skulle få lite egentid med oss och inte känna sig utanför.
