Min kusin tog studenten idag och hela släkten var bjuden på middag och fest i trädgården. Nellie var såklart också bjuden och hade på sig sin finaste fluga dagen till ära. Vi går in på tomten och börjar hälsa på släktingarna vi möter, men efter en liten stund så märker jag på Nellie att hon har sett något som hon finner intressant. Vad konstigt täker jag, sådär brukar hon bara se ut när hon har sett en annan hund? För vi kunde ju inte se en annan hund på festen... men vid det här laget har jag lärt mig att faktiskt lita på Nellie och på mig själv, så vi bestämde oss för att gå runt och titta, och mycket riktigt så hittade vi en hund på festen till slut. Den minsta lilla hund som vi någonsin hade sett.... eller ja, vi är ganska säkra på att det faktiskt var en hund.

Nellie såg väldigt bekymrad ut till en början med massor av rynkor i sin panna och hon tittade på den lilla valpen med huvudet på sned... men till slut verkade hon bestämma sig för att det nog var en annan hund och att den fick ett godkänt betyg. Plus i kanten för att Nellie la sig ner så att hon skulle verka mindre för den andra hunden och ett stort plus i kanten för den andra lilla hunden (som hette Rut) som inte skällde och lyfte så fint på sitt bakben när Nellie ville hälsa. De var verkligen jätteduktiga båda två! Hela mötet mellan de två hundarna var så gulligt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen någonstans, och det tyckte nog de andra gästerna också, för snart hade vi nästan hela festen som publik till det lilla hundmötet på gräsmattan.