Hela historien började på lördagskvällen när vi satt hela familjen intryckta i soffan och mös efter middagen och när jag klappade Nellie över magen och halsen så upptäckte jag små röda prickar på hennes hud under pälsen. Vi tyckte att det var lite konstigt och började undra över om hon kanske hade blivit allergisk mot något… vi beslutade oss för att avvakta till på måndag och ringa vår veterinär då och fråga hur vi skulle göra med hennes små prickar. Men när vi vaknar på söndag morgon såg vi att det redan har blivit mycket värre i huden med fler och större prickar och att hon också hade kliat en hel del på dem. Då ringde vi direkt till veterinären och bokade in en akuttid på måndag morgon klockan 08.00 då de skulle ta in henne och titta på vad som kunde tänkas vara fel, men de trodde inte att det var så farligt och sa att vi inte skulle oroa oss. Men jag hade hela tiden en väldigt dålig känsla i magen i och med att sjukdomsförloppet hade gått så pass fort framåt, så jag oroade mig ändå. På söndag kväll hade Nellie även blivit ganska allmänpåverkad och fått lite feber. På måndag morgon så är det Viktor som vaknar först och skriker åt mig att vakna! Jag ser då hur han sitter med Nellie i knät och hon är helt blodig över halsen då hon har kliat upp ett stort köttsår som ser riktigt illa ut. Vi blir båda två väldigt oroliga och tar oss direkt till veterinären så vi är framme ungefär 30 minuter innan våran bokade tid och stod och stampade i väntrummet tills veterinären kom till jobbet.
Väl framme hos veterinären får Nellie komma in direkt och de skrapar även i såren med en skalpell för att kunna ta en odling och se vad det är för bakterier eller infektion som hon har fått på sig. Detta helt utan bedövning eller munkavel, men Nellie var jätteduktig och sa absolut ingenting, utan såg bara allmänt trött och sliten ut när de skrapade henne i såren. Veterinären kunde snart konstatera att hon inte trodde att det var rävskabb, utan att det troligtvis var Streptokocker hon hade fått. Så vi fick ett recept på antibiotika och även ett desinficerande schampo som vi skulle tvätta henne med varannan dag för att rengöra såren så mycket som möjligt, men ändå få låta såren läka ifred. När vi kom hem gav vi Nellie direkt hennes första dos antibiotika och stoppade sedan ner henne i vår säng där hon fick ligga resten av dagen. Feber hade hon under hela dagen, men när vi tog tempen på henne efter kvällspromenaden så hade den faktiskt gått ner till normalläge igen vilket var väldigt skönt! Vi kände oss lättade och somnade gott, nu var det på bättringsvägen, trodde vi...
Den natten sov vi riktigt djupt i och med att vi hade sovit så dåligt de andra nätterna för att Nellie var så sjuk och orolig på nätterna och vankade av och an. På tisdag morgon vaknar Viktor först igen, och skriker igen på mig att vakna! Jag hör paniken i hans röst och flyger upp direkt till en fruktansvärd syn! Hela Nellie hade svullnat upp och hon hade stora bubblor över hela huden. Speciellt hemskt var det att nosen och halsen var så svullen att hon inte kunde andas utan att det lät och pep där inne i luftvägarna, och på så sätt förstod vi att hon nästan inte kunde andas! Vi slängde oss direkt på telefonen till veterinären igen och tog henne sedan dit så fort vi kunde på en ny akuttid. Det visade sig sedan att hon hade fått en allergisk reaktion av antibiotikan som hon hade fått utskriven dagen innan. Det var det aktiva ämnet i läkemedlet, som heter klindamycin, som hon inte tålde. Direkt när vi kom in så fick Nellie en stor dos hydrokortison i tabletter och veterinären skrev ut ny sorts antibiotika och ännu mera hydrokortisontabletter. Bilderna som vi har på hur hon såg ut är tagna efter att vi hade kommit tillbaka hem från veterinären ingen, och bubblornas faktiskt hade gått ner en hel del och hon kunde andas normalt igen. Den nya antibiotikan och hydrokortisontabletterna fungerade mycket bättre och tillsammans med schampot så blev Nellie bättre och bättre för varje dag. Vi hade sedan ett återbesök i veckan hos veterinären i fyra veckor i rad och Nellie medicinerades totalt i ca två månader innan vi blev helt friskförklarade. Såren i huden läkte väldigt fort och någon månad senare kunde man inte se ett spår av sjukdomen. Vi hade en frisk och glad hund igen!
Det som alla frågade sig igenom hela sjukdomsperioden var såklart varför hon hade fått den här sjukdomen och vad vi kunde ha gjort för att förebygga att detta skulle kunna ske i huvud taget. Men enligt veterinären så är detta en bakterie som man inte kan skydda sig emot och att både hundar och människor ibland blir sjuka utan en speciell anledning. Det var inget vi gjorde eller kunde ha gjort för att förebygga att hon inte skulle få den här sjukdomen och att vi inte skulle ha skuldkänslor för att hon hade blivit så sjuk. Dock kan just den här typen av sjukdom eskalera väldigt fort och hundarna kan hinna bli väldigt sjuka innan de får hjälp, så vi fick beröm att vi tog henne till veterinären så fort som vi gjorde. På bara några dagar kan hundarna få mycket svåra infektioner och även blodförgiftning, vilket i sin tur kan få livsfarliga konsekvenser för både hundar och människor. De berättade att de hade fått in ett liknande fall med samma bakterie som Nellie hade, men den hunden fick läggas in akut på inensivavdelningen med dropp för att den var så illa där an. Så vi är nu i efterhand väldigt glada över att allt trots allt gick så pass bra med Nellie och att hon blev sitt vanliga glada jag igen rätt så snabbt efter medicineringen med de nya tabletterna. Vi är också glada över att Nellie har den stora hundförsäkringen där vi ”bara” betalar en självrisk när hunden blir sjuk, och att all veterinärvård och mediciner sedan ingår till och med det att hunden blir frisk igen eller enda upp till 120 dagar, för det är många tusenlappar som rullar iväg när hundarna blir riktigt sjuka och det känns skönt att kunna ge dem den bästa tänkbara vården och medicinerna, utan att behöva bry sig om vad det kan komma att kosta. Så trots allt som hänt blev Nellie pigg och superglad och helt sig själv igen ganska snart efter infektionen hämmades. Nu vill vi inte att hon ska bli sjuk någongång i framtiden för detta var verkligen inte kul att gå igenom. Hädanefter vill vi bara ha friska hundar här hemma, så vi får hålla tummarna att detta bara händer en gång i hundens liv.
