I förrgår kväll när vi satt framför tv:n och tittade i godan ro hade Nellie fått för sig att hon skulle komma upp i soffan, inget konstigt eller annurlunda med det, men den här gången tänkte hon inte ge sig så lätt! Länge och väl kämpade hon, tog längre och längre sats, men blev bara hängandes på magen halvvägs upp (som vanligt). Kan tilläggas att vi har en ganska hög soffa att komma upp i, så det är inte allt för lätt heller.

Men efter någon timmes sovpaus och en kvällspromenad med Viktor kom nya krafter. När Viktor hade sagt varsågod (att det var okej att lämna hallmattan och springa in i lägenheten) så kom hon rusande in till mig i tv soffan, och utan att jag hann förstå vad som hände så hade jag en överlycklig hundvalp slickandes i ansiktet. Jag blev så förvånad och samtidigt glad för hennes skull att hon äntligen hade förstått att man skulle använda bakbenen till att skutta upp sig med, att jag inte ens tänkte på att det var otrevligt av henne att hoppa rakt upp i ansiktet och pussa och bita. Istället fick hon massor med beröm!

Nu är frågan bara om hon blev lika förvånad som vi över att hon kom upp i soffan, och att det gick av bara farten utan att hon hann tänka efter, för hon har inte hoppat upp till oss igen… time will tell.

        

Update: Jag hann inte mer än att posta detta inlägg innan jag hade en viftande svans i ansiktet. Så hon kan hoppa upp i soffan nu och vet precis hur man ska göra!