Idag var det vår allra sista grillning med grannarna och hundvännen Dexter för den här sommaren. Vi slog på stort och åkte till Långsjön för att äta gott, kasta boll med hundarna och bada lite. Dexter dödade Nellies pipboll på 5 minuter och var väldigt nöjd med sig själv. Den hunden älskar verkligen bollar, han kan springa i en evighet, utan att tröttna... Efter några bollkastningar tyckte dock Nellie att det grillade köttet var mer värt att passa än bollen, och Dexter fick den helt för sig själv. 

I Ösmo har de öppnat en helt ny jättefin djuraffär som heter Lantbodens Hund & Hälsa. Dit var vi såklart tvungna att gå och titta när vi ändå var i krokarna. Vi är på jakt efter en ryggsäck till Nellie som hon kan ha på sig när vi går på promenad. Men det är så svårt att hitta en ryggsäck som passar! Nellie är en stor hund, så hon kan inte använda de allra minsta storlekarna, men de större storlekarna är alldeles för stora för Nellie, för hon är ändå väldigt slimmad. De större storlekarna är liksom sydda för typ en golden eller en rottis, och så stor är hon faktiskt inte. Vet inte hur många ryggsäckar vi har provat på henne nu och vi har ännu inte hittat någon som passar. Så tråkigt. Dessutom är Nellie trött på att pröva ryggsäckar nu. 

Inne i den fina djuraffären prövade vi alla ryggsäckar som vi hittade, men ingen passade tyvärr. Så vi tittade på alla andra saker som de hade istället. Vi köpte en väldigt bra fästingbortplockare och en massa färskfoder till Nellie. De hade en stor plasthund i butiken, den syns bakom husse och Nellie på den första bilden. Nellie gick direkt fram, viftade på svansen, och hälsade på hundkompisen. Nellie är mycket saker, men ingen kan skälla ut henne för att inte vara artig och trevlig i alla fall! 

Efter en något omskakande biltur kom vi äntligen fram till trädgårdsbutiken där vi skulle shoppa lite växter och äta lunch tillsammans hela familjen. Av lathet orkade jag inte byta sele på Nellie, så hon fick gå runt i sin bil-sele när vi gick runt och letade efter rätt hallonbuske att ta med oss hem. Vi tittade även på de fina blommorna och jag började att längta efter min egen trädgård att få plantera egna fina blommor i.

När vi hade hittat det vi skulle köpa så blev vi hungriga och åt deras vegetariska smörgåsar som är himmelskt goda. Nellie tyckte också att det luktade gott och ville smaka lite, men efter någon minut så förstod hon att det inte var något till henne på bordet och la sig tillrätta under min stol och passade på att vila lite istället.

Ett av sommarens stora mål har varit att träna mycket på passivitet utomhus. Att bara sätta sig någonstans och njuta av livet och kunna ta det helt lugnt. Detta är något som vi är duktiga på att göra inomhus, men ute så händer det alltid saker, man nosar, söker, letar, går promenad och springer och leker. Oftast tränar man inte så mycket passivitet för att det är tråkigt, det händer ingenting, och man sitter bara där. 

Men under sommaren är det en annan historia. Då sitter man inte bara. Då njuter man av vädret, solen och all grönska i naturen. Det finns massor av kul att titta på och man är ledig och är tillfreds med sig själv. Inga måsten, ingen stress, utan man har tid till att bara vara. Därför bestämde vi oss för att börja på allvar med passivitetsträningen nu under sommaren. Men självklart kommer vi att fortsätta under hösten och vintern.

Detta tror jag är anledningen till att många hundar inte kan slappna av och går upp i hög stress när man är ute. Man har helt enkelt inte tränat på att vara helt lugn och göra ingenting just utomhus. Istället för att alltid aktivera sin hund på promenader och dylikt. Det är minst lika viktigt att faktiskt ta sig tid till att träna passivitet. En hund som kan ta det lugnt och vila när det inte händer något, men som kan gå igång och köra på med fokus när det väl händer något, tror jag kommer att vara en mer balanserad hund. En hund som mår bra, var den en vistas någonstans. Vilket är något som känns viktigt för mig. Jag blir ledsen när jag ser överstressade hundar. Så ut och träna minst lika mycket passivitet som ni tränar annat, det är bra för er hund om inte annat! Möt upp en vän, köp med er kaffe, och sitt någon timme på en bänk och prata, medan hunden själv får ta in miljön och slå sig till ro och öva sig på att det inte alltid händer saker när ni är utomhus.

Att träffa hundkompisarna och träna tillsammans är jätteroligt! Dock så tycker jag att pauserna då vi sitter och fikar och pratar är minst lika roliga. Hundarna får umgås lite utan att någon ställer en massa krav på dem och vi människor kan prata så mycket hund vi vill, utan att motparten tröttnar. Superbra!

Man kan dela tankar och peppa varandra inför fortsatta träningar och tävlingar. Hur trött man än är när man är på väg till träningen, så känner man sig alltid pigg och glad efteråt. Att träna tillsammans med andra tycker jag ger mig så mycket energi till att fortsätta träna.

Idag skulle vi få fint besök från Gävle. Matte, husse och Nellie stod såklart alla tre redo på perrongen för att hälsa vår vän välkommen till Stockholm. När vi hade hittat varandra bestämde vi oss snabbt för att gå och äta någonting gott. Jag var sugen på pizza och det var de andra också, så pizza fick det bli.

Vi tog första bästa ställe vi hittade ett stenkast från Hötorget och slog oss ner och väntade på våra pizzor. Det tog inte många sekunder innan Nellie hade förstått att här skulle vi stanna en stund och la sig ner och vilade under mina fötter. Massor av folk och ljud runtomkring, men hon låg så avslappnat och vilade sig. Nästan lite för avslappnat. När det skulle förbi barnvagnar och annan bred last fick jag dra in henne lite under min stol, men hon ville helst ligga mitt ute i smeten så hon kunde ha koll på allt medan hon vilade sig.

När alla var mätta och glada promenerade vi vidare till en dykaffär inte långt där ifrån. De var så hundvänliga att Nellie inte bara fick följa med in, utan de frågade även om hon kunde tänka sig att vara deras butikshund också. Men där fick faktiskt matte och husse säga ifrån lite, hon är ju faktiskt vår bebis, och vi tänker inte släppa henne ifrån oss för någonting i världen, så det är så. Dock så trivdes Nellie utmärkt i affären och skulle säkert inte ha något emot att få stanna kvar där. Hon fick uppmärksamhet och klapp från alla som var där. 

Vi tittade länge på alla saker och diskuterade vad vi skulle köpa i framtiden och så fick husse till slut med sig en dykmask hem i alla fall. Detta är matte och husses andra intresse, våra liv består av hund, vänner och dykning, i den ordningen. Synd bara att Nellie inte kan få följa med och dyka, för hon är ju så van vid att hon får följa med oss precis överallt. Om hon såg att vi försvann under vattenytan och inte kom upp igen skulle nog Nellie få panik och kasta sig i efter oss, för sådan är hon vår trofasta familjemedlem. Så när det är dykning på schemat, så får nog Nellie, för sin egen skull, vara någon annan stans en liten stund. 

Att äta glass och träna på passivitet med hunden är typ det vi har gjort i sommar. Glass är väldigt gott och att Nellie ska kunna ligga var som helst och koppla av har varit ett av sommarens stora mål. Det är kul att det verkar som att vi redan är där, för nu kan hon ligga och vänta i upp till två timmar i lugn och ro bredvid vårt bord. Det gick massor av människor precis bredvid oss där vi satt, men efter en stund la sig till och med Nellie ner och sov en liten stund. Duktig hund! 

 

 

 

 

Efter glassen så gick vi ner och tittade på de fina båtarna i hamnen. Mycket nya dofter att undersöka och nosa på enligt Nellie. Matte och husse var istället upptagna med att prata båt och diskutera framtidsplaner. Hoppas att Nellie också kommer att tycka att det är kul att åka båt, för husse har redan lovat att bygga en egen brygga till henne, så att hon ska kunna komma i den framtida båten på egen tass...

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi trivdes bra i Nynäshamn, Nellie och familjen. Den här gången bestämde vi oss för att gå ner till hamnen och titta på alla fina båtar och njuta av det fina vädret. Nellie tycker alltid att det är kul att få följa med på nya äventyr. Nya dofter, nya platser och nya miljöer är bara väldigt spännande och hon nosar och tittar med stor entusiasm på allt! Vi gick ut på bryggan och satt där ute och bara njöt av livet en stund... jag tror till och med att Nellie njöt mest av oss allihop. Om det ens var möjligt. 

 

Det var lite tråkigt mulet väder ute idag, så vi bestämde oss för att åka in till Nynäshamn för att gå runt lite på stan samt fika lite på något trevligt ställe. Sagt och gjort! Så fort vi kom fram blev vi såklart genast hungriga och började med att äta lunch och dricka kaffe (trots att vi precis hade ätit frukost innan vi åkte hemifrån). 

Borden och stolarna var dock så låga att de var precis i Nellie-ätar-höjd. Hon är tillräckligt väluppfostrad och tränad så att hon ska veta att man absolut inte får slicka eller ta något från människornas tallrik när de äter, det var det inga problem med. Däremot så kände man sig väldigt elak när hon tydligt kunde nosa och titta på allt det goda som vi hade på våra tallrikar, och så var inget av det goda till henne. Jag kände mig speciellt elak, som hade väldigt väldoftande laxsmörgås på min tallrik.

De där ögonen... kan jag verkligen inte motstå. Det gör verkligen ont i hjärtat. Hon kan verkligen det här med att se så liten och ynklig ut när hon tigger. Jag fick nästan till slut sitta på mina händer, så jag inte skulle ge henne något från min tallrik. Men Nellie hon gav inte upp i första taget. Här nedan ser ni bara en del av hennes tiggpositioner. Gulliga hund! Till slut fattade dock till och med Nellie att hon inte skulle få något och gick och la sig under ett träd vid vårt bord och vilade istället. 

Vid bordet bredvid oss satt det en väldigt söt rhodesian ridgeback tik. Hon var också otroligt söt och snäll med sina stora bruna ögon. Det gick hur bra som helst att vi satt så nära varandra. Hundarna hade inget emot varandra, utan tycktes till och med trivas i varandras sällskap.  

 

 

 

 

 

"Every dog needs to be raised and socialized properly. Violence isn’t in their nature. Humans teach them violence.There are no dangerous breeds, just dangerous owners." - Unknown

Idag kom Nellie med en sak i munnen som hon hittat och var stolt över sig själv, som hon alltid gör när hon hittar något kul. Jag brukar alltid ge henne beröm och klapp och säga att hon är duktig när hon kommer till mig med olika saker för att visa vad hon hittat.

Detta har jag gjort utifrån två olika synvinklar. För det första vill jag inte ha en hund som bara tycker att det är roligt att leta upp ”leksaker” som hon själv leker med, exempelvis på en promenad, jag vill vara delaktig i hennes lek och på så sätt kan vi ha roligt tillsammans med det som hon har hittat och finner intressant att leka med. Detta har gjort att hon alltid ser mig som en potentiell lekkamrat och inte någon som bara ska ”neja” och ”fya” henne då hon hittar olika saker. För det andra så kan det hon ha hittat vara farligt och då behöver jag inte hela tiden hålla koll på henne, utan hon kommer självständigt och visar. På så sätt blir det aldrig några ”bråk” om de olika skatterna som hon hittar på en promenad eller inomhus. Jag tycker helt enkelt att det är bättre att hon kommer till mig med saken, än att hon direkt uppfattar saken som hennes egendom. Nu kan jag först få se vad hon hittat, ibland får hon tillbaka saken och ibland inte, beroende på vad det är hon kommer med – men hon får ALLTID väldigt mycket beröm, med röst, klapp eller godis.