Ikväll hände något fruktansvärt. Det hela började med att vi släppte lös Nellie på en äng så att hon skulle få springa av sig lite innan vi skulle ta bussen hem från Lidingö, då ser jag i ögonvrån att hon helt plötsligt bara försvinner!! När vi springer till den platsen där hon försvann finner vi ett svart djupt hål, vi ser inte vår hund och det är helt tyst där nere.... Paniken infinner sig i hela min kropp och jag slänger mig ner på marken och sticker ner händerna så långt jag bara kan, men hålet är för djupt, jag känner ingenting annat än luft. Jag skriker och ropar på Nellie, men inget ljud hörs där nerifrån. Då tänkte jag en av de absolut värsta tankar man kan få, och började panikartat att gråta...
Husse tar fram sin mobil och slår på den så att den går att använda som en ficklampa, han ber mig att hålla den och lysa ner i hålet, medan han gör sig redo för att hoppa ner. Världens bästa husse tvekade inte en sekund, och innan jag hann lysa med mobilen mot hålet så hade han redan hoppat ner. Jag bara skrek och grät i panik för jag trodde att hon med all säkerhet skulle ha brutit nacken och vara död efter ett sådant högt fall mot betong. Helt plötsligt står det två kvinnor och två små hundar bredvid mig på ängen. De hade tydligen hört mig gråta och sprungit dit för att se efter vad som hade hänt för att hjälpa till. Men innan jag hinner svara på deras fråga om vad som har hänt, så kommer det upp ett litet skrämt ansikte och två stora bruna ögon från brunnen. Det är husse som har hittat henne där nere och sträcker upp Nellie så högt han kan, och då sliter jag upp henne med alla krafter jag har och kramar henne så hårt!
Väl uppe på marken håller jag i hennes sele medan jag tittar efter skador på hennes kropp, men till min stora förvåning hittar jag inga? Jag förstår ingenting? Inget verkar brutet och Nellie verkar bara glad över att vara uppe igen och börjar tugga på en pinne i gräset och viftar på svansen. De två kvinnorna har vid det här laget redan förstått vad som måste ha hänt och de är också väldigt förvånade över att hunden verkade må bra. Nellie undrade mest varför matte var blöt i hela ansiktet? Så hon pussade upp alla tårarna och gick sedan och hämtade en pinne till mig så att jag skulle bli glad igen, och det fungerade! Gud så jag skrattade och blev lycklig då! Samma älskade hund trots vad hon precis hade varit med om!
Sedan hjälptes vi alla åt att försöka få upp husse ur brunnen. Brunnen var ca 2,5-3 meter djup, så det var inte det lättaste, men till slut fick vi upp honom också. Varför har någon öppnat brunnen utan att sedan sätta tillbaka brunnslocket mitt på en stor äng? Till slut kom vi fram till att det kan ha varit gräsklipparen som "puttat" upp locket när kommunen klippte gräset, att den som klippte gräset hade kört på locket och på så sätt flyttat det åt sidan utan att ha märkt det själv, eller så har någon varit så korkad att helt enkelt ha glömt bort att stänga brunnen efter sig igen. Varför locket var öppet vet ingen. Men den olycka som kunde ha inträffat samma kväll, skulle kunna ha fått dödlig utgång, för såväl djur som människor. Vi hade tur.
En av kvinnorna ringde hennes man så fort hon förstod vad som hade hänt. De bodde i närheten så han kom till platsen inom några minuter. Tillsammans hjälptes vi alla åt att lägga tillbaka det extremt tunga locket igen, så att ingen annan skulle falla i och skada sig. Alla tyckte att det var helt otroligt det som hade hänt! Detta får bara inte hända. Alla var överrens om att vi hade en väldig tur med oss just den här kvällen.
Efter omständigheterna mådde vi förhållandevis bra - bara chockade! Lycklig var jag över att alla i min familj var i livet och mådde bra! Kom ihåg att ta hand om varandra, ibland kan det gå väldigt fel, väldigt fort. Den här gången slutade det dock med att vi alla tre kunde åka hem, väldigt chockade, lite smutsiga, men helt välbehållna!!
Självklart hade vi uppsikt över Nellie för att se om det var något med henne som verkade annorlunda, men hon var precis som vanligt. Ingenting gjorde ont på henne, vi fick klämma och känna precis överallt och hon var på sitt vanliga glada humör. Vi bestämde oss då för att fortsätta vår resa hemåt. Om vi skulle upptäcka minsta lilla konstighet med Nellie så skulle vi dock åka till veterinären direkt! Det hela slutade dock med att vi alla tre kröp ner i sängen när vi kom hem och sov gott hela natten, glada över att få vara tillsammans.
